Regnskogar..............................
”Regnskogen handlar om färg, synintryck, ljud, dofter, det skarpa ljuset och det intensiva mörkret, värmen, fuktigheten och alltings väldighet.”
Regnskogar är nästan omöjliga att definiera. De betyder alltid så många olika saker för så många olika människor.
För somliga utgör skogarna hemmiljö.
För andra är de enorma ekosystemen arbetsplatser som innebär vetenskaplig utforskning, och för andra utgör de grymma slagfält. Oavsett är de en inspirerande och hisnande upplevelse för alla sinnen. Regnskogen handlar om färg, synintryck, ljud, dofter, det skarpa ljuset och det intensiva mörkret, värmen, fuktigheten och alltings storhet. Regnskogarna är enorma, men de var en gång mycket större än vad de är i dag. I takt med att allt fler människor utnyttjar naturresurserna och att befolkningen ökar, ökar också risken för att dessa underverk ska försvinna från jordens yta.
Regnskogarna är ett globalt underverk som löper runt ekvatorn. De största områdena ligger i Amazonområdet i Sydamerika, Kongo i Afrika, Filippinerna och Malaysia, men det finns också regnskogsområden i Asien och Australien.
När det gäller klimatet är regnskogar varma och våta och tenderar att sakna tydligt definierade årstider. Den genomsnittliga årsnederbörden i London är 58,4 centimeter. Snittet i en regnskog hamnar på temperatur på över 18 grader Celsius.
Gröna skikt
Regnskogen är uppbyggd av flera skikt – ungefär som sedimentära bergarter – vart och ett med sina egna unika egenskaper. Själva botten utgörs av skogsgolvet som har minst växtlighet eftersom bara två procent av solljuset når ner hit. Skiktet kännetecknas också av förmultnande delar från växter som har fallit ner från de övre lagren och det är översållat med rötter från träd och klätterväxter som konkurrerar om jordens näring. Majoriteten av dessa näringsämnen kommer från förmultnade växter, i övrigt är jorden ganska karg. All energi som vegetationen kräver kommer från solen. Skogsgolvet är en mörk labyrint som är otroligt fuktig och har en atmosfär som är perfekt för förmultning och för att bakterier ska frodas.
Nästa lager kallas för mellanskiktet och ligger mellan marken och krontaket.
Mellanskiktet är fyllt med mängder av liv – allt från stora katter till ormar, ödlor, grodor och miljontals insekter och spindeldjur. Endast cirka fem procent av solljuset når detta biologiskt rika skikt, men vegetationen är mycket tätare här än på marken. Klätterväxterna börjar breda ut sig i det här lagret och andra former av växtliv börjar också ta mer plats.
De översta skogsskikten
Över mellanskiktet finns krontaket. Här sträcker de flesta av de största träden ut sig helt för att fånga så mycket som möjligt av solens livgivande energi. Det är det här skiktet som gör att skogen ser ut som ett grönt täcke när man ser den ovanifrån och träden här är cirka 30–50 meter höga. Detta är också skiktet med den allra största biologiska mångfalden. Ungefär hälften av allt regnskogsliv finns här.
Ovanför krontaket finns det så kallade högsta skiktet. Träden här reser sig svindlande 50-80 meter och står stolta högt över de övriga skikten. Dessa träd måste kunna stå emot väder och vind, men har oslagbar tillgång till solens strålar. Solljuset är absolut nödvändigt för överlevnad i regnskogen. Det verkar uppenbart för vilket skogsområde som helst, men det är särskilt avgörande i regnskogen eftersom värmen och fukten begränsar jordens humushalt. De
”Träden i det högsta skiktet reser sig svindlande
50-80 meter.”
kraftiga regnen sköljer bort många näringsämnen och gör att jorden blir sandig, tunn och till liten nytta för växtlivet.
Människan
Regnskogar uppfattas ofta som vilda och otämjda djunglar, fulla av jättespindlar och mängder av giftiga ormar. Men de utgör också hem för ett stort antal indianstammar som har levt i dessa områden i hundratals år. Amazonas i Sydamerika är känd för sin betydande mängd inhemska stammar och inhemska befolkningsgrupper.
Enligt en undersökning från 2007 av Brazilian Nation Indian Foundation (en statlig organisation som stödjer intressen hos ursprungsbefolkningen i regnskogen och på landsbygden i Sydamerika) finns det över 60 stammar som lever i Amazonas som ännu inte har haft någon som helst kontakt med omvärlden.
En särskilt intressant stam är Korowai som lever i regnskogarna i västra Papua
New Guinea. De bygger sina hem i de övre skogsskikten omkring 40-50 meter över marken. Stammen bygger sina hem på sådan höjd för att undvika det ständiga hotet från översvämningar och andra faror som insekter, tjuvjägare, stora rovdjur och de som bedriver olaglig avverkning.