Hur gammal är tiden?

För att förstå tiden måste vi också känna till universums ålder – och hur kan vi beräkna den?

Vi vet att universum ständigt har expanderat sedan ögonblicket för Big Bang. Om vi kan mäta exakt hur snabbt universum expanderar och hur långt borta de mest avlägsna föremålen är, då kan vi föreställa oss tiden som har passerat sedan den tidpunkt då all materia i universum var samlad.

Forskare har kunnat mäta universums expansion genom att observera fenomen som typ 1A-supernovor. Dessa “standardljus” (ett namn som ges till astronomiska föremål med känd absolut storlek) exploderar alltid med exakt samma ljusstyrka oavsett var de befinner sig och de ger ifrån sig ett mycket distinkt blått ljus. När detta ljus färdas över det alltjämt växande universum sträcker sig ljuset till längre och längre våglängder och det blå ljuset blir rödare och rödare. Det kallas för rödförskjutning.

När detta ljus observeras från jorden kan vi mäta ljusets våglängd och se hur långt bort supernovan var när explosionen skedde. Genom att observera de mest avlägsna föremålen i universum på detta sätt kan vi räkna ut att universum – och tiden – har 13,7 miljarder år på nacken.

Tiden har existerat i 13,7 miljarder år. Hur kan vi veta det?

Tiden började med Big Bang – eller? Vissa teoretiker menar att tiden är oändlig.