Kärlek är lika viktig som mat

Spädbarnet knyter an till sin mor, för att hon har maten. På 1950-talet förklarade vetenskapen ett barns kärlek till mamman på det sättet. Den amerikanske psykologen Harry Harlow trodde inte att det var så enkelt.

För sitt försök konstruerade han två ”surrogatmödrar”: Den ena var byggd av ett trästativ klätt med mjuk frotté, medan den andra var gjord av hönsnät och även försågs med en nappflaska fylld med mjölk.

Därefter lade Harlow ner en liten apunge till de båda ”mödrarna” – och de betedde sig på väldigt olika sätt: ungen med den mjuka mamman gick förnöjsamt runt och utforskade buren. Om ungen blev skrämd sökte den trygghet hos sin ”mamma”.

Ungen som fick mamman av hönsnät utforskade inte sin bur. Den frös till, om den blev skrämd, och verkade på det hela taget konfys. Om apungarna själva fick välja föredrog samtliga frottémamman – trots att hon inte hade någon mat. Harry Harlow kunde konstatera att kroppskontakt och välmående är minst lika viktiga behov som mat.

”Eleven” vrålar av

De små apungarna presenterades för två surrogatmödrar – en gjord av hönsnät och en med päls av frotté.

Egentlig försöksperson

Av deltagarna i Milgrams experiment var 65 procent villiga att döda ”eleven”.