Skattmästarens bok öppnade en ny värld för européerna

År 1542 kunde européerna för första gången rysa åt och förundras av de nordamerikanska urbefolkningars främmande seder.

Ä ven om Cabeza de Vacas berättelser om resan tvärs igenom Nordamerika särskilt fokuserar på de strapatser spanjorerna utsattes för, är historien också en guldgruva av etnografisk information. Cabeza de Vaca blev den förste som beskrev Nordamerikas urbefolkning och deras livsstil. Därmed fick européerna en unik inblick i en kultur som på alla områden var fjärran deras egen. Exempelvis berättar de Vaca om männen på

Galveston Island att deras bröstvårtor är genomborrade med rör tjocka som två fingrar och att även deras underläppar är perforerade av rör. ”Kvinnorna utför det tunga arbetet”, berättar han, och förklarar att medicinmannen har två eller tre fruar medan andra män får nöja sig med en. ”Dessa människor älskar sina barn över allt annat på jorden och om något av barnen dör sörjer både föräldrarna, släkten och till och med hela byn i ett helt år.” Om en annan stam berättar Cabeza de Vaca att kärleken till de små inte är lika översvallande: ”Männen kastar sina nyfödda döttrar åt hundarna för att förhindra att flickorna senare gifter sig med en man från någon fiendestam. Och när de själva ska gifta sig, köper de en flicka från sina fiender. Priset är två pilar och en pilbåge.”

På ett tredje ställe möts Cabeza de Vaca av en syn som får honom att må illa: ”Medan jag vistas i byn upptäcker jag något mycket motbjudande – en