Judasevangeliet låg i en frysbox i Ohio
I mer än 1 600 år låg evangeliet skyddat i en egyptisk gravgrotta. Först när papyrusarken hittades började de förfalla.
På 1970-talet fann egyptiska bönder Judasevangeliet i en gravgrotta, men det skulle gå tre decennier, innan konservatorer och skriftexperter kunde rädda de slitna papyrusarken.
Bönderna sålde evangeliet till antikhandlaren Abdallah Arian i Kairo. I flera år försökte han sälja det vidare för tre miljoner dollar. Det lyckades varken i Egypten eller i Europa. Abdallah Arian flög till USA, men hittade inga köpare.
Arg och uppgiven hyrde han ett bankfack hos Citibank på Long Island i New York. I sexton år låg papyrusen i bankfacket, tills Arian kontaktades av den schweiziska konsthandlaren Frieda Nussberger-tchacos, som erbjöd 200 000 dollar. Trots att arken var i ett bedrövligt skick, sålde hon dem år 2000 vidare till papyrushandlaren Bruce Ferrini i den amerikanska delstaten Ohio.
Ferrinis check på 1,5 miljoner dollar saknade täckning, men han vägrade lämnade tillbaka evangeliet. I stället gömde han det i sin frysbox, där papyrus och bläck tog ytterligare skada.
Efter en långdragen process fick Nussberger-tchacos till slut tillbaka evangeliet från Ferrini, varpå hon sålde de sorgliga resterna av manuskriptet till Maecenasstiftelsen i Schweiz, som i samarbete med tidskriften National Geographic såg till att den koptiska texten räddades och kunde översättas.
● En bok med 62 sidor
Från början bestod ”Judasevangeliet” av 31 papyrusark i ett läderband. Kol 14-analyser visar att det skrivits någon gång mellan år 220 och 340. Texten är koptisk, men förmodligen översatt från grekiska.
● Restaurerad med stort besvär
När Judasevangeliet kom till restauratörerna, såg det ut som en gräddad smördeg i mer än tusen fragment. Varenda liten bit konserverades, så att experterna skulle kunna sätta ihop sidorna som ett gigantiskt pussel.
● En snabb titt i evangeliet
Evangeliet återger samtal mellan Jesus och Judas, som enligt Jesus kommer att bli avskydd för evigt på grund av sitt förräderi. I slutet kommer Jesus med en förutsägelse: Den onde skaparguden och hans mindervärdiga skapelser kommer att gå under.
”Alla lärjungarna sa: ’Vi är inte starka nog.’ Men de saknade det andliga modet – allihop, utom Judas Iskariot.”
Utdrag ur Judasevangeliet: Jesus påpekar att lärjungarna tror på fel gud.
med en kyss. Den kärleksfulla gesten var det överenskomna tecknet – och män beväpnade med käppar och svärd klev fram ur mörkret. De grep Jesus och tog med honom för att förhöras först av översteprästerna och sedan av Jerusalems romerske prefekt, Pontius Pilatus, som dömde honom till döden.
Silvermynten fick Judas ingen glädje av. Medan Jesus dog på korset på långfredagen slutade Judas sitt liv i skam. Han ångrade vad han gjort och gick till templet för att ge tillbaka mynten.
”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod”, jämrade sig Judas, men översteprästerna svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.”
I förtvivlan kastade Judas in pengarna i templet. Översteprästerna plockade upp dem, men vägrade att lägga dem i templets kassa. Det var blodspengar.
Judas tog konsekvensen av sin skuld: ”och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig”. (Matteus, kapitel 27).
Kampen om den rätta läran
Enligt Nya Testamentet återuppstod Jesus på tredje dagen (påskdagen) och visade sig för lärjungarna. De följande fyrtio dagarna ägnade Guds son åt att sprida sin lära, innan han steg upp till himlen.
Men tiden räckte inte till för att grunda en färdig religion, och under de följande decennierna uppstod en uppsjö av tolkningar av Jesu ord och handlingar. Personer som mött Frälsaren – eller bara hört talas om honom – hade alla sin bild av den kristna läran. En av dem var Simon med tillnamnet ”magern”.
Omkring år 60 väckte han uppmärksamhet med sina mirakel (eller trollerikonster) i staden Samaria norr om Jerusalem. Invånarna var så imponerade att de kallade honom ”Guds kraft”.
Jesu lärjungar hade döpt de första invånarna i staden, men den heliga Ande hade ännu inte stigit ner i dem. Därför kom lärjungarna Petrus och Johannes för att lägga sina händer på de döpta.
Simon insåg snabbt att lärjungarna med den helige Ande förfogade över ett trick som var mycket mer spektakulärt än något som han behärskade, och han försökte köpa Anden: ”Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande.”
Enligt Apostlagärningarna (8, 18-21) avvisade lärjungen Petrus honom: ”Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva.”
Orden var mer profetiska än Petrus kunde ana, för Simon magern betraktas av religionshistorikerna som den första
kända så kallade gnostikern. Ordet kommer av grekiskans gnosis och betyder insikt eller vishet. Gnostikerna hade med sin särskilda insikt räknat ut att det måste finnas två gudar:
Gud från Gamla Testamentet, som hade skapat jorden. Eftersom denne gud hade skapat en så fördärvad värld full av orättvisa, svält och sjukdom, måste han vara ond, hävdade gnostikerna.
Den andre, den sanne guden, hade skapat universum. Gnostikerna strävade efter att lämna sina jordiska höljen för att nå denna upphöjda gud.
Liksom lärjungarna under åren efter Jesu död lyckades sprida sin lära i delar av Palestina, Turkiet och Grekland, vann även gnostikerna anhängare. Och en del av dem hade plats för Judas i sin tro.
Judas återuppstod som Jesu vän Gnostikernas uppgift var att bekämpa den onde guden och allt han hade skapat. Till det hörde de tio budorden, som bland annat förbjöd judarna att äta fläskkött, mörda och bedriva hor.
Enligt gnostikernas logik var budorden i princip en arsenal av vapen som de kunde använda mot den onde guden – så de mest rabiata gnostikerna åt fläskkött, dödade människor och ägnade sig åt sexorgier för att nå gud.
I Tanakh (judarnas version av Gamla Testamentet) fann gnostikerna allierade i kampen mot den onde skaparguden; till exempel ormen som frestade Eva i Paradiset, eller Kora, som försökte göra uppror mot Mose, när judarna flydde från slaveriet i Egypten.
Den förrädiske Judas hade en särskild plats hos gnostikerna, eftersom han hjälpte Jesus att lämna sitt jordiska hölje.
Många gnostiska sekter sökte sig till den stora egyptiska hamnstaden Alexandria, som försåg Rom med spannmål.
Sedan kung Ptolemaios tid (omkring 280 f.kr.) hade staden hyst ett universitet och ett gigantiskt bibliotek. I Alexandria vimlade det därför av lärda, som välkomnade alla nya filosofiska tankar.
I hamnstaden fick gnostikerna vara i fred, medan kristendomen var splittrad: det hade inte gått mer än drygt hundra år sedan Jesu död, och hans anhängare verkade vara splittrade i en uppsjö av oförsonliga sekter och fraktioner, som skrev sina egna evangelier och bekämpade varandra. Vad som verkligen var ord från Jesu mun, och vad som var påhittat, blev alltmer oklart.
Vid samma tid började församlingarna välja sina första präster och biskopar, och en av dem åtog sig uppgiften att rädda den rätta läran: Irenaeus, som var biskop i Lugdunum (i dag Lyon) skrev omkring år 180 verket Mot heresierna.i det räknade han upp flera hundra grupper – bland andra karpokratianerna, som tillbad en bild av Jesus, som de påstod hade målats av självaste Pontius Pilatus.
Irenaeus verk nämner även den rabiata, gnostiska sekten kainiterna, som tillbad brodermördaren Kain från Gamla Testamentet.
”De påstår att en ängel uppmuntrar dem till alla slags syndiga och avskyvärda handlingar”, skrev Irenaeus.
Biskopen ansåg att Kains anhängare fick inspiration till denna livsstil från den fallne lärjungen Judas:
”De hävdar att Judas, förrädaren, visste något, att han till skillnad från de andra kände till sanningen och därför tog på sig hemligheten med förräderiet. De säger att allting i himlen och på jorden har förlösts. Som stöd för sin tes citerar de en uppdiktad historia, som de kallar Judasevangeliet.”
Irenaeus beskrivning av evangeliet är ett av de få spår som religionshistorikerna har efter kulten kring Judas, som vände upp och ner på tron genom att dyrka den värste förrädaren inom kris
”Templets skrivare gick till Judas. ’Vad gör du här? Är du inte Jesu lärjunge?’ Han svarade som de önskade. Därefter fick Judas pengar och överlämnade honom till dem.”
Utdrag ur Judasevangeliet: Judas förråder Jesus.
tendomen. Trots kyrkans skarpa varningar lyckades kainiterna värva nya anhängare. Ända in på 300-talet fick biskopen i Salamis på Cypern, Epiphanius, varna för deras inflytande:
”De hävdar att Judas kände till allt om dessa saker. De ger även intryck av att han var en av familjen. Han hade enligt dem nått de högre nivåerna av insikt. De gick så långt att de har gett ut en skrift, som de kallar Judasevangeliet.”
Spelet är slut, Judas
Först mot slutet av 300-talet tystades de kätterska gnostikerna med hjälp av hot och dödsdomar.
Som ett sista försök att rädda sin tro grävde gnostikerna ner sina skrifter i Egyptens öken eller i grottor. Ett exemplar av Judasevangeliet hamnade i en gravkammare utanför byn Qarara tjugofem mil söder om Alexandria. Där skulle det dyrbara manuskriptet ligga tills världen var redo att förstå Judas.
Men den dagen kom aldrig, och snart fanns det ingen som mindes gömstället. Under de följande femton århundradena intog Judas rollen som kristendomens värste skurk. Leo I, som satt på påvestolen vid 400-talets mitt, beskrev Judas som ”den ondskefullaste och mest olycksalige man som någonsin har levt”.
Under medeltiden var Judasfiguren ett vanligt motiv på kalkmålningar och i passionsspel – de kyrkliga dramer som visade Jesu lidande och död. I den italienske författaren Dante Alighieris verk Den gudomliga komedin – en berättelse om himlen, helvetet och skärselden skriven på 1300-talet – befinner Judas sig i helvetets allra nedersta del.
Inget tydde på att Judas förräderi någonsin skulle kunna förlåtas, men så kom nyheten som ingen förväntat sig.
Det förlorade evangeliet dyker upp Den 9 april 2006 publicerade tidskriften National Geographic utan förvarning delar av det förlorade Judasevangeliet. Under flera år hade experter restaurerat och översatt de ömtåliga papyrusarken från grottan i Qarara – och äntligen kunde Judas komma till tals:
”Detta är det hemliga budskap som Jesus gav åt Judas Iskariot under en period om åtta dagar, tre dagar innan han firade den judiska påsken”, löd inledningen till evangeliet.
De år som Jesus hade tillbringat med sina lärjungar som kringvandrande predikant nämner texten endast i förbifarten. Det avgörande är vad som hände mellan Jesus och Judas under de sista dagarna.
Jesus bad om hjälp med sin död
Under samtalen berättar Jesus om en ”stor och osynlig ande, som inga ögon har sett, inget hjärta har förstått, och som ännu inte kallats vid namn.”
Han låter Judas förstå att människor ända sedan Adam och Eva har iklätt sig kroppen som ett jordiskt hölje, som lever under en begränsad tid. Endast den som har visdomen och känner till mysterierna, kan frigöra sig från detta köttsliga hölje för att bli till ren ande.
Jesus är redo att lämna sin jordiska kropp, men för att bli förlöst behöver han Judas. Uppgiften ska ge Judas en särställning bland lärjungarna.
”Du kommer att överträffa dem alla, för du kommer att offra den människa som jag har iklätt mig”, säger Jesus, som alltså ser på sin död med sinnesro.
Att andra inte kommer att hylla Judas handling gör Jesus ingen hemlighet av. ”Du kommer att förbannas”, säger han. I en dröm ser Judas hur han stenas av de övriga lärjungarna.
Evangeliet slutar med att Judas lämnar Jesus för att gå till templet. Där möter han några skrivare, som frågar honom om han inte är en av Jesu lärjungar:
”Därefter fick Judas pengar och överlämnade honom till dem.”
Förråd av sitt eget evangelium Judasevangeliets uppdykande 2006 var en sensation. Många betraktade det som en alternativ bibel, som skulle bidra till en ny förståelse av Jesu lära och påskens dramatiska händelser. Men det var något som skavde:
Omnämnandet av den insikt som Judas påstods ha haft, och att Jesu kropp var ett förgängligt hölje, visade att det rör sig om en gnostisk skrift. Därför kunde inga av Jesu ord tillskrivas något värde.
När nyhetens behag hade lagt sig var Judas tillbaka i sin gamla roll – som de senaste två årtusendenas värsta skurk. Enligt evangeliet valde Jesus ut honom för att få ta del av en särskild visdom. Till skillnad från de andra lärjungarna, som Jesus gör narr av, känner Judas nämligen Jesu sanna natur – han vet att Jesus har kontakt med det gudomliga.
Och Jesus svarar: ”Gå med mig, bort från de andra, så ska jag inviga dig i rikets mysterier.”