Bolsjevikerna såg fiender överallt
För Lenin och bolsjevikerna vimlade det av hot mot revolutionen överallt i samhället. Alla från personer med särskilda privilegier till tidigare socialistiska bundsförvanter stämplades som fiender.
Bolsjevikerna hade en benägenhet att se fiender i stort sett överallt – både verkliga och inbillade – för om en person inte tillhörde proletariatet eller bolsjevikpartiet, betraktades hen i det närmaste automatiskt som en motståndare. Överklassen och borgerskapet var ”klassfiender”, politiska motståndare var ”kontrarevolutionärer”, och om en person på något annat sätt sågs som en nagel i ögat på bolsjevikerna och deras revolution var vederbörande en ”fiende till staten”. Kort sagt: Det var betydligt svårare för Lenin och hans anhängare att hitta vänner än att hitta fiender.
Antikommunister
Beteckningen ”de vita” omfattade en uppsjö av antikommunistiska grupper. Till dem räknades bland andra borgerliga demokrater, liberala republikaner, nationalister och högerorienterade tsaranhängare.
Rövare i Guds namn Bolsjevikerna var övertygade ateister och avskydde kyrkan. Rysslands över 200 000 präster och andra med anknytning till kyrkan betraktades som tjuvar, som med tron och kyrkan som vapen plundrade folket.
De giriga storbönderna Rysslands storbönder kallades för kulaker och enligt Lenin var de ”blodsugare”, som utnyttjade fattiga bönder. Alla bönder som vägrade ge spannmål till bolsjevikerna betraktades som kulaker.
Det gamla gardet
Alla som innehaft poster under tsaren eller stöttade tsardömet betraktades som fiender – oavsett om det rörde sig om officerare, tjänstemän eller vanliga medborgare, som hade tjänat tsaren.
Det giriga borgarpacket Företagsägarna, som i regel tillhörde det bättre borgerskapet, var enligt bolsjevikerna samhällets skadedjur. De satt på produktionsmedlen och blev förmögna på arbetarnas hårda slit. Överklassens odågor
Den ryska intelligentian var enligt Lenin kapitalisternas lakejer. Välutbildade betraktades dessutom som ett hot, eftersom de ofta var kritiska till de politiska makthavarna, som nu var bolsjevikerna själva.
Revolutionens förrädare
Det socialistrevolutionära partiet var från början bolsjevikernas fränder, men när Lenin 1917 satsade på att ta makten på egen hand, stämplades hans forna samarbetspartner som ”kontrarevolutionära”.
Den yttre fienden
Bolsjevikerna fruktade – inte helt utan fog – utländska makter. Enligt Lenins propaganda var det utlandet som kontrollerade ”de vita”. Att ett antal länder aktivt stöttade de vitas motståndskamp var sant.