Östersjöns kuster dränktes av vågorna
Invånarna längs Östersjön var helt oförberedda på den syndaflod som drabbade kusterna i november 1872. Flera hundra människor omkom, och mängder av gårdar spolades ut i havet. Men vattenmassorna var bara början på katastrofen.
En dag i början av november 1872 kommer Ane Pedersdatter till Jens Larsens gård på ön Falster i Danmark. Den tjugosexårige pigan har tidigare arbetat på den närbelägna Bøtøgård, och hon är omtyckt av alla på ön.
Kort efter Anes konfirmation dog hennes far av tuberkulos, och sedan dess har den ogifta kvinnan fått slita för brödfödan. Lyckligtvis finner hon sig snabbt till rätta på Jens Larsens gård, där hennes sysslor börjar tidigt på morgonen – den första är att mjölka korna.
Varje morgon går Ane upp klockan fem och klär på sig. För det mesta kan hon höra korna råma otåligt i stallet, men onsdagen den 13 november är inget som det brukar. En kraftig storm från öster ruskar hårt i hustaken, och gårdsplanen står under vatten. Östersjön håller på att svämma över sina bräddar.
En av gårdskarlarna erbjuder sig galant att bära Ane till stallet, så att hon kommer torrskodd till korna och kan börja arbeta i skumrasket. Medan hon mjölkar fortsätter vattnet att stiga och Jens Larsen oroar sig för att vattnet snart kommer att börja rinna in i boningshuset.
Gårdsägaren måste fatta ett snabbt beslut. Om vattnet stiger måste lösningen vara att komma högre upp. Jens Larsen skickar en av sina drängar att hämta gårdens långa stege, så att alla kan sätta sig i säkerhet på höloftet.
Det visar sig vara ett klokt beslut. Vattnet stiger nämligen snabbare och våldsammare än Jens Larsen någonsin varit med om tidigare. Medan gårdens nio invånare sitter tryggt uppe bland höet, slår vågorna mot byggnaden – och väggarna börjar ge med sig. Jens Larsen sin familj och alla tjänstehjonen a da sig upp på taket. Alla hinner sig i säkerhet – utom Ane.
Innan hon hinner komma upp på taket kollapsar byggnaden, och hon kläms fast mellan två takbjälkar. Plötsligt slits taket loss av den kraftiga strömmen och driver in i bukten Bøtø Nor.
Ane är fångad i det iskalla havsvattnet. Jens Larsen och hans gårdskarlar klarar inte av att dra loss henne – de får nöja sig med att hålla fast i hennes armar, så att hon har huvudet över vattnet. Under tiden driver taket vidare som en bräcklig timmerflotte.
Drunkningsdöden är inte det enda hotet mot Anes unga liv. För varje minut som går blir den stackars pigan alltmer nedkyld. Till slut står hon inte längre ut med kölden och smärtan. ”Slå mig för pannan, och låt mig dö”, vädjar den unga kvinnan desperat. Östanvind skapar rekordstormflod Katastrofen som drabbade Jens Larsens gård i november 1872 var en så kallad stormflod. Naturfenomenet medförde extraordinärt stora vattennivåhöjningar i Östersjöns kustområden.
Bondefamiljen på Falster var långtifrån de enda offren för stormfloden. Överallt i den sydvästra delen av Östersjön vräkte vågorna in över land. Flera hundra gårdar och flera städer översvämmades – på många håll steg vattennivån mer än tre meter över den normala. Att stormfloden fick en så katastrofal omfattning berodde på ett antal ovanliga meteorologiska sammanträffanden, som inletts ett par veckor tidigare. Stormar hade pressat in enorma mängder vatten från Nordsjön i Östersjön. Vattenmassorna nådde upp till Bottenviken vid Finland.
Den 10 november bytte vädret karaktär. Till en början mojnade vinden, men de följande dagarna ökade den, nu från nordost. En orkanaktig storm med vindbyar på över 32 m/s piskade det sammanpressade vattnet åt väster.
Vanligtvis rinner Östersjöns överskott genom Kattegatt och Skagerrak ut i Nordsjön, men stormen 1872 innebar att