Prins Johans utmanare försvann spårlöst

Var: England När: 1187–1203

Som barnbarn till Englands kung Henrik II var den unge Artur ämnad för rikets högsta poster. Redan när han föddes 1187 var han nummer två i tronföljden. Två år senare dog kungen, och Arturs farbror Rikard övertog tronen och blev populär under tillnamnet Lejonhjärta.

Rikard tillbringade en stor del av sin regeringstid på korståg i Heliga landet och lät England styras av sin lillebror, Johan utan land – Arturs andra farbror. När Rikard dog i april 1199 var Artur endast tolv år gammal, så på sin dödsbädd utsåg Rikard sin bror Johan till arvinge och förbigick därmed Artur. Den engelske kungen regerade då över stora delar av Frankrike, och den franska adeln slöt upp kring Artur, som de såg som sin rättmätige kung. Med Artur i spetsen gjorde stora delar av Englands franska besittningar därför uppror. Det slogs dock snabbt ner av kung Johan utan land, och 1202 togs Artur till fånga.

Den unge tronarvingen placerades till en början i fångenskap hos en av kungens adelsmän, Hubert de Burgh, som av kungen fick order att kastrera den unge Artur och göra honom blind. Enligt Johan skulle en blind pojke utan mandom knappast kunna godtas som kung och skulle därför inte längre utgöra något hot. Hubert de Burgh kunde emellertid inte förmå sig att verkställa ordern. I stället skickades Artur 1203 till Frankrike, där han blev fånge hos den ökänt brutale adelsmannen William de Braose. Kort därefter försvann Artur spårlöst. Många samtida bedömare ansåg att Johan personligen hade mördat den blott sexton år gamle Artur, eftersom han inte kunde få någon annan att göra det.

”Efter kvällsmat torsdagen före påsk (3 april 1203, red.), när han var full och besatt av djävulen, dödade han honom med sina bara händer, knöt en sten om liket och sänkte det i Seine”, påstod Margamkrönikan samma år.

Efter Arturs död stod hans syster Eleanor på tur i tronföljden, men Johan och sedan hans son höll henne inspärrad resten av hennes liv – nästan fyrtio år.