Idealister drev igenom en ny moral i England
För att få slavhandeln förbjuden samlade brittiska slaverimotståndare i slutet av 1700-talet vittnesmål om de vidriga förhållandena på engelska slavskepp.
Under en resa från Afrika till Jamaica i november 1781 upptäckte kapten Luke Collingwood på slavskeppet Zong att dricksvattnet höll på att sina. Han gav därför sina män order att kasta 130 sjuka slavar över bord, så att de inte skulle tära på reserverna. Att de gick miste om slavarna spelade ingen roll, för de var försäkrade. När Collingwood kom fram vände fartygets ägare sig till försäkringsbolaget för att få ersättning.
När den brutala historien nådde England vållade den stor ilska, och händelsen bidrog till att tolv britter under ett möte i London 1787 bildade föreningen Society for Effecting the Abolition of the Slave Trade – Sällskapet för slavhandelns avskaffande. Föreningens ledning bestod till större delen av starkt troende män från bland annat kväkarrörelsen, som lade stor vikt vid medmänsklighet och tolerans. Men även icke-religiösa anslöt sig, inspirerade av tidens tankar om frihet och jämlikhet.
Framträdande medlemmar som Thomas Clarkson reste runt i landet och samlade in bevis för slavarnas förfärliga förhållanden. Det var även han som övertygade den djupt kristne politikern William Wilberforce om att hjälpa till. Rörelsens idealism gjorde den populär i synnerhet hos borgerskapet, och i augusti 1788 abonnerade tvåtusen personer på sällskapets publikationer. Bland anhängarna fanns Josiah Wedgwood, ägare till Englands ledande keramikfabrik. Wedgwood skapade rörelsens emblem, en relief som visar en slav i bojor.
Slavhandelns motståndare hade ingen lätt uppgift, för de slogs mot mäktiga ekonomiska intressen, men deras idealism och religiositet gav dem ett betydande genomslag. Det gällde även i parlamentet, där rörelsens talesperson William Wilberforce tryckte på för att slavhandeln skulle förbjudas.
”Aldrig, aldrig tänker vi ge upp, förrän vi tvättat bort denna skamfläck från kristendomens namn och befriat oss från denna tunga skuld”, rasade han i parlamentet 1791. År 1807 kröntes Wilberforces arbete med framgång, när Storbritanniens parlament till övriga världens häpnad införde ett totalförbud mot slavtransporter.