BUDDHA HAR VAKNAT
SIDDHARTHA GAUTAMA grundade en världsreligion.
”Jag bar en sidenjacka, mina tjänare höll ett vitt paraply över mig.” Buddha om sin uppväxt.
Det finns mängder av bilder och statyer av Buddha, men ingen vet egentligen hur han såg ut. Ofta avbildas han i lotusställning med bar överkropp, ibland med stor, blottad mage, ibland liggande, ibland skrattande, ibland flintskallig. Vem var han? När människor frågade honom gav han enligt traditionen kryptiska svar.
”Är du en gud?” undrade en del. ”Nej”, svarade han. ”En ängel?” frågade de då. ”Nej, svarade han igen. ”Ett helgon?”, fortsatte de men fick återigen ett nej till svar. ”Vad är du då? undrade de till slut. ”Jag har vaknat”, förklarade han.
Detta svar blev hans namn. Buddha är en titel som betyder ”en upplyst”, ”en som vaknat upp” från okunnigheten.
Hans egentliga namn var Siddhartha Gautama. En del forskare, särskilt under 1800-talet, betvivlade att han verkligen funnits, men faktum är att hans existens kan beläggas. Nya historiska fakta, inte minst texter från före vår tideräkning, har gjort detta möjligt.
De verkligt tillförlitliga uppgifterna om honom är emellertid få. Utifrån dessa har allehanda berättelser sedan uppstått, och det är svårt att skilja den historiske personen från alla legender. Vår bild av Buddha bygger på framför allt legender, av vilka många handlar om hans födelse och liv. De flesta forskare i Europa, USA och Indien tror att Buddha levde från omkring 563 till 483 före Kristus. Andra, i synnerhet i Japan, hävdar att han levde hundra år senare.
Födelseplatsen låg med största sannolikhet i dagens Nepal, i närheten av den indiska gränsen.
Siddhartha Gautamas far var antingen en kung eller en stamhövding. Mätt med dåtidens mått växte han upp i luxuösa omgivningar. ”Jag bar jackor av siden och mina tjänare höll ett vitt paraply över mig; mina salvor kom alltid från Benares”, lär han ha sagt.
Stora klassklyftor
Indien såg vid den här tiden inte ut som i dag. Området utmed den mäktiga floden Ganges bestod av sexton stadsstater, som styrdes av en enskild ledare eller ett råd av äldre män. Det offentliga och religiösa livet dominerades helt av präster, så kallade brahminer, som utgjorde en överklass. Brahminerna talade och skrev på sanskrit, ett språk som var förbjudet för de lägre kasterna. På så vis skapades stora klyftor i samhället.
I denna miljö uppstod en mängd alternativa tankeriktningar. Åtminstone sextiotre filosofiska skolor har identifierats. De tävlade inbördes, men gemensamt var att de vände sig mot brahminernas exkluderande religion. De flesta skolorna dog ut eller sögs upp av den hinduism som från 300-talet efter Kristus utvecklades ur brahminernas läror. Men buddhismen utvecklades till en världsreligion.
Berättelsen om Buddhas födelse följer mönstret för hur berömda mäns tillkomst vanligtvis skildras i religiösa skrifter. Fadern fick en uppenbarelse om att en son skulle födas. Hans mor, Maya, drömde att fyra kungar förde henne till Himalaya där fyra drottningar badade och klädde henne i himmelska mantlar. Buddha, i form av en vit elefant, cirklade runt henne tre gånger, rörde vid hennes högra sida och gick in i hennes mage. En helig man tolkade hennes dröm och konstaterade att barnets framtida öde rymde en konflikt. Antingen skulle han bli en stor kung eller en upplyst andlig lärare – en stor buddha.
Om sonen valde att bli en kung skulle han ena Indien och kanske bli den störste erövrare som någonsin levt. Om han
i stället valde att bli en buddha skulle han bli en världsfrälsare.
Fadern ville att Siddharta skulle bli en stor kung, och ingen möda sparades för att denna förhoppning skulle slå in. Tre palats och 40 000 dansflickor ställdes till sonens förfogande. Han skulle inte lockas av ett andligt liv.
Sonen levde ett skyddat liv
Därför gavs stränga order om att inget fick störa hans glädje. När han var ute och red skickades tjänare ut i förväg för att se till att vägen var fri från allt som kunde rubba hans sinnesro.
Men en dag fick Siddharta syn på en svag gammal man, tandlös, gråhårig, krokig och böjd. Han påverkades starkt och insåg åldrandets bistra verklighet.
Hans far blev ursinnig, och vaktstyrkan utökades. Trots detta mötte Siddharta under en andra ridtur en sjuk person vid vägkanten, vilket också berörde honom. Under en tredje ridtur fick han syn på ett lik. Siddharta sa: ”Är detta slutmålet för alla varelser? Ändå kastar hela världen all rädsla åt sidan, alldeles förblindad. Vänd genast min vagn! Detta är inte rätt tid och plats för en nöjesresa!”
Under en fjärde utflykt mötte Siddharta en märklig man: en munk med rakat huvud, klädd i ockrafärgad mantel med en skål i handen. Då bestämde Siddharta sig för att dra sig tillbaka från världen. Han lämnade sin familj och den lyxiga tillvaron. Enligt en berättelse lämnade han dem under natten medan de sov.
Siddharta sökte nu ett enkelt, asketiskt liv för att på så sätt finna andlig förståelse och en väg till befrielse från människans villkor. Han anslöt sig till de främsta religiösa mästarna och tog del av deras visdom. Han lärde sig yoga och filosofi. Men han var kritisk. Sökandet gav honom inte vad han längtade efter.
Var nära att svälta ihjäl
Hans nästa steg blev att ansluta sig till en grupp asketer, människor som sökte andlig upplysning genom att avstå från all njutning. Det berättas att de i samband med att de fastade åt så lite som sex riskorn per dag. Till slut var Siddharta så kraftlös att han höll på att domna bort. Hade det inte varit för personerna runt honom, som tvingade i honom lite varm risvälling, hade han dött.
Denna erfarenhet lärde honom det meningslösa med asketism. Han fick en första punkt i sin lära: medelvägen mellan njutning och asketisk extremism – ett ransonerat liv där kroppen får vad den behöver för att fungera optimalt, men inte
mer. Han slutade med asketism och späkning och ägnade sig i stället åt mystisk koncentration och yoga. En kväll nära Gaya i nordöstra Indien satte han sig under ett fikonträd. Platsen gavs senare namnet ”orörlighetens plats” eftersom han satt fullkomligt stilla.
Siddharta kände hur genombrottet närmade sig och upplysningen kom. En stark lyckokänsla höll honom kvar på platsen i sju dagar.
Enligt legenden försökte han resa sig på den åttonde dagen, men då kom ännu en våg av salighet över honom. I fyrtionio dagar var han förlorad i hänryckning. Sedan öppnade han sig mot världen. Siddharta var förvandlad och presenterade sig som Buddha, ”den upplyste”. Han hade fått full insikt i världens natur och hur lidande och sorg kan besegras.
Han fick också veta att han hade återfötts många gånger, att han och alla andra varelser återföds på grund av sina handlingar, men att det går att få återfödelsen att upphöra. Detta kallades ”de tre kunskaperna”. Upplysningen var ett ofullständigt nirvana – det fullständiga inträffar först i och med döden.
Buddhas lära spreds muntligt
Läran som tillskrivs Buddha förmedlades muntligt av hans jungar. Därför inte att sä Buddh han medl lärjung hört”. Uttalandet knöts oft den tidpunkt och det samm orden första gången uttalades.
Den äldsta berättelsen om B Buddhacarita (”Buddhas vand skrevs på 100-talet efter Kristus av indiske skalden Ashvaghosha. Det är poetisk skildring som är mest intressan för religiösa studier, inte historiska.
Legenderna är naturligtvis inte oviktiga, det är kring dessa som buddhismen har utvecklats. Och inget hindrar att själva andan i Ashvaghoshas skildring kan ha en motsvarighet i den tidiga buddhismen. Berättelser om Buddhas liv skrevs och skrevs om i Indien och i de områ
”Bli i kommande dagar ert eget ljus, er egen tillf lykt!” Buddha på sin dödsbädd.
den dit buddhismen hade spridits. Olika saker lades till och drogs ifrån. Platser som blivit viktiga vallfartsorter, men som inte hade nämnts i tidigare skrifter, blev heliga i efterhand genom att man lade till en historia om Buddhas besök på platsen. I områden dit buddhismen kom efter hans död – som Sri Lanka, Kashmir och Burma – uppfanns myter om att läromästaren gjort magiska besök just där. I Nepal, Tibet och Kina är biografin Lalita Vistara (”Berättelsen om Buddhas handlingar”) mycket uppskattad. Den är återhållsam med att berätta om mirakel och har i stor utsträckning inspirerat buddhistisk konst. En version tycks ha översatts till kinesiska år 308.
Av alla dessa olika biografier är det ingen som accepteras av samtliga buddhistiska traditioner.
Historikerna har bytt fokus
I modern tid försökte forskare länge få grepp om den historiske Buddha. Vem var mannen bakom alla myter och legender? På grund av den långa tid som förflutit mellan hans levnad och den första biografin har det visat sig svårt.
I dag har forskarna gett upp. I stället har de börjat studera processen bakom berättelsernas regionala skillnader. Kort sagt har intresset skiftat från att försöka klarlägga vad man vet om Buddhas verkliga liv till att förstå hur föreställningarna om honom har utvecklats.
Ur en historikers perspektiv kan Buddha betraktas som en av många karismatiska lärare i de nordindiska filosofiska rörelserna på 300–400-talet före Kristus. Av allt att döma såg han sig som förmedlare av en ursprunglig sanning som hade gått förlorad eller som hade blivit vantolkad av brahminerna, de in