Inledning

Vid midnatt den 31 januari i år lämnade Storbritannien Europeiska unionen (EU) efter nästan ett halvt sekel som medlem. Det var första gången ett medlemsland gått ur EU. Britternas beslut grundades i en vilja att själva kunna fatta för landet viktiga beslut och det i en värld som under de senaste decennierna har blivit allt mer integrerad – ekonomiskt och, i Europas fall, politiskt. Utträdet kan med tiden ge Storbritannien fördelar, men lär också ha ett högt pris.

Det var inget enkelt beslut att fatta. Tvärtom, EU-utträdet, brexit, orsakade den mest infekterade politiska konflikten i Storbritannien på årtionden. De fyra nationella komponenterna i den brittiska staten – England, Nordirland, Skottland och Wales – var dessutom splittrade i frågan. Konflikterna kring brexit har inneburit svåra påfrestningar på det politiska systemet och har skakat om landets största partier. Efter många turer kunde Konservativa partiet (också känt som Torypartiet eller Tories) driva igenom ett utträde ur EU, under ledning av en av landets mest färgstarka politiker, Boris Johnson.

Det som kan kallas Johnsons politiska entreprenörskraft, eller kanske hans opportunism, blev nyckeln som kunde lösa brexitkrisen. Som ny premiärminister och från en till synes svag position lyckades han bryta det dödläge som hans företrädare Theresa May hade hamnat i. Genom att utlysa parlamentsval till i december 2019 – ett val som Konservativa partiet vann stort – kunde Johnson föra Storbritannien ut ur EU, precis som han hade lovat. Valet gav honom en stark position för att driva sin egen politik, men i början av 2020 drabbades världen, och

Storbritannien, av coronapandemin vilket ställde alla planer på ända.

Storbritannien var ett av de europeiska länder som våren 2020 drabbades hårdast av pandemin.

Tiotusentals britter avled i covid-19. Johnson själv blev sjuk och fick intensivvård på St Thomas-sjukhuset i

London. Trots att samhället stängdes ned senare än på många andra håll i Europa har coronakrisen skapat stora hål i landets ekonomi.

De restriktioner som infördes såg lite olika ut i de fyra delarna av landet, såväl Nordirland som

Skottland och Wales valde också att öppna upp samhället i en långsammare takt än England (det är bara där som den brittiska regeringen fattar besluten i dessa frågor, eftersom vårdfrågor är de regionala regeringarnas ansvar). Det här är kanske ännu ett tecken på hur klyftan mellan regeringen i London och dem som styr i andra landsdelar har vuxit. Regeringens hantering av pandemin mötte växande kritik. I det här skedet är det dock svårt att veta vilka konsekvenser coronakrisen får för brittisk politik.

Men för att försöka förstå vad var det som ledde fram till

Storbritanniens dramatiska, och för en del britter traumatiska, utträde från EU måste vi först blicka tillbaka.

Fakta om Storbritannien

Officiellt namn: United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland/ Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland

Antal invånare: knappt 66,8 miljoner invånare (2019) Statsskick: monarki, enhetsstat Statschef: drottning Elizabeth II (1952–)

Regeringschef: premiärminister Boris Johnson (2019–) Resultat i parlamentsvalet 2019: Konservativa partiet/ Tory 365, Labour 203, Skotska nationalistpartiet/SNP 48, Liberaldemokraterna 11, Demokratiska unionistpartiet 8, Sinn Féin 7, Plaid Cymru 4, SDLP 2, Gröna partiet 1, Allianspartiet 1