Klimatförändringar och konflikt
Frågan om klimatförändringarna ökar risken för väpnade och våldsamma konflikter har på senare tid diskuterats flitigt i olika sammanhang. Samhällsvetenskapliga forskare har försökt reda ut hur förhållandet mellan ett förändrat klimat och olika slags konflikter ser ut. Hur konflikter definieras har ofta betydelse för vilka samband som det går att se mellan klimatförändringar och konflikt. Vissa forskare fokuserar på att analysera hur sociala, politiska och ekonomiska aspekter påverkar våldsutövning medan andra forskare undersöker hur temperatur- och nederbörds
förändringar påverkar faktorer som i sin tur anses öka risken för konflikt, däribland livsvillkor och hur resurser fördelas.
De direkta effekterna av klimatförändringarna på konflikter anses generellt sett vara svaga eller åtminstone svåra att belägga. Forskningen på detta område domineras av kvantitativa studier som fokuserar på hur klimatvariabler såsom temperatur och nederbörd sammanfaller med starten på en väpnad konflikt. I rapporten från FN:s klimatpanel 2014 presenterades inga starka belägg för ett direkt samband mellan klimatförändringar och konflikt, i synnerhet när det gällde väpnade konflikter mellan stater. Däremot framhåller rapporten att den forskning som analyserar indirekta effekter visar att klimatförändringarna påverkar redan kända orsaker till konflikter.
Inom konfliktforskningen antas komplexa samspel mellan bland annat politiska, ekonomiska och kulturella faktorer ligga till grund för konflikter. När det gäller inomstatliga väpnade konflikter anses bland annat relativ fattigdom, ekonomiska kriser, svaga politiska institutioner samt en tidigare historia av konflikter öka risken för ett våldsutbrott. Eftersom klimatförändringarna påverkar flera av dessa faktorer tyder det på att det finns ett indirekt orsakssamband mellan klimatförändringar och konflikter. Studier visar bland annat att extrema väderhändelser och naturkatastrofer kan orsaka ekonomiska kriser och att klimatförändringar kan hämma politiska institutioners förmåga att fatta beslut och därmed försvaga stater. Men det är viktigt att betona att dessa orsakssamband gäller framför allt konflikter på lokal nivå, inte nödvändigtvis storskaliga krig mellan stater. Ett skäl till det är att lokala konflikter ofta har ett närmare samband till förändringar i livsvillkor, som påverkas av klimatförändringarna.
För att bättre förstå hur och under vilka omständigheter klimatförändringar påverkar lokala konflikter har Sebastian van Baalen och Malin Mobjörk gjort en systematisk genomgång av tidigare forskning om klimatförändringar och lokala konflikter i Östafrika (publicerad i tidskriften International Studies Review, se Källor och vidareläsning sid 32). Enligt studien finns det flera mekanismer som kan användas för att förstå kopplingen mellan klimat och konflikt:
• Försämrade försörjningsmöjligheter ökar risken för våld. När miljöförändringar, vilka drivs på av ett förändrat klimat, sammanfaller med andra påfrestningar, såsom politisk marginalisering, kan vissa grupper bli mer benägna att använda våld för att lösa konflikter eller säkra tillgång till resurser. En förenklad förklaring till detta är att människor under dessa villkor har mindre att förlora på att nyttja våld. I Östafrika framträder denna koppling i konflikter mellan jordbrukare och boskapsskötare, två grupper som på grund av ett direkt beroende av naturresurser är särskilt sårbara för miljöförändringar. Detta innebär inte att miljö- och klimatförändringar ofrånkomligen leder till våld, utan snarare att det finns en ökad risk för det under vissa omständigheter.
• Klimatförändringarnas effekter på migration och förändrade förflyttningsmönster kan öka risken för väpnade konflikter. Bland boskapsskötare i Östafrika har det visat sig ske på två sätt. Migration kan leda till ökad konkurrens om naturresurser. När detta sker i samhällen som redan från början har utsatta ekonomiska system kan det förstärka spänningar mellan olika grupper, vilket kan öka risken för lokala konflikter, i synnerhet om det redan finns en historia av våldsamheter. För det andra kan förändrade förflyttningsmönster föra samman grupper som saknar gemensamma till
vägagångssätt för att lösa konflikter. Även här tycks benägenheten att ta till våld öka i samhällen som har en konfliktfylld bakgrund och svag tillit till varandra och till samhället.
• Taktiska överväganden bland väpnade grupper respektive eliters utnyttjande av lokalt missnöje i pågående konflikter. Till exempel ökar antalet boskapsstölder i delar av Östafrika under regnperioderna, troligtvis för att det blir lättare att söka skydd och för att djuren kan föras längre sträckor när växtligheten är frodigare. Lokala konflikter om naturresurser kan också användas på olika sätt, till exempel genom att lokala och nationella eliter verkar för att underblåsa ett upplevt missnöje och på så sätt kan mindre tvister dras in i mer storskaliga konflikter.
Klimatförändringarna kan orsaka stora säkerhetsrisker på kort och lång sikt men det är trots allt litet som tyder på att våldsamma konflikter är en oundviklig följd av dem. Det finns även åtskilliga exempel på samarbeten kring naturresurser, bland annat kring gränsöverskridande floder. Den samhälleliga kontexten är därför central. I slutändan är det hur människor agerar som avgör huruvida konflikter om resurser blir våldsamma. Individer, grupper och samhällen kan anpassa sig till nya omständigheter om rätt förutsättningar finns. Forskningen visar emellertid även att där det pågår konflikter, särskilt på lokal nivå och i samhällen med ett mer eller mindre direkt beroende av den omgivande naturen, är klimat- och miljöförändringar en viktig aspekt för att förstå varför våldsamma konflikter uppstår liksom dessa konflikters fortsatta dynamik.
Dessa insikter om hur klimatförändringarna påverkar konflikter samt den ovanstående diskussionen om klimatdriven migration kan ge viktiga lärdomar för stater, internationella
organisationer samt andra internationella aktörer som verkar för att stärka sårbara länders förmåga att reducera och hantera klimatrelaterade säkerhetsrisker.