Internationellt utvecklingssamarbete
Att förebygga klimatrelaterade säkerhetsrisker är en central del i arbetet med att hantera de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna. Det vilar på insikten om att det vi gör idag påverkar vår förmåga att hantera negativa effekter av ett förändrat klimat imorgon. Eftersom det är de mest sårbara samhällena som tenderar att vara sämst rustade att hantera dessa risker är internationellt utvecklingssamarbete på detta område av yttersta vikt. Internationella organisationer samt enskilda länder kan
spela en viktig roll i kraft av sina resurser och kapacitet inom bistånd- och utvecklingspolitiken. Forskning om organisationers förmåga att hantera frågor såsom klimat och säkerhet som spänner över olika områden visar emellertid att detta arbete försvåras av organisationsstrukturer som många gånger har endast ett ämnesområde i fokus. Detta leder till att klimatrelaterade säkerhetsrisker tenderar att falla mellan stolarna. Denna insikt låg till grund för tillkomsten av klimatsäkerhetsmekanismen i FN (se ovan). Tvärsektoriella problem kan inte hanteras genom att enbart se till ett kunskapsområde eller en sektor, då den här typen av problem behöver mötas utifrån ett helhetsperspektiv, som i forskningen kallas ”en integrerad ansats”. Det innebär något förenklat att miljö- och klimatarbete behöver ha ett konfliktperspektiv och beakta eventuella följder på pågående eller latenta konflikter medan konfliktförebyggande insatser behöver ta hänsyn till eventuella klimat- och miljömässiga effekter.
Den svenska biståndsmyndigheten Sida arbetar med att integrera olika perspektiv, däribland klimat och konflikt, i en sådan ansats. Sedan 2015 har Sida i uppdrag av utrikesdepartementet att integrera miljö- och klimat, konflikt, jämställdhet och fattigdomsbekämpning inom ramen för sitt utvecklingssamarbete. En SIPRI-rapport av Veronika Brodén Gyberg och Malin Mobjörk beskriver hur Sida arbetar med att integrera klimat och konflikt i sin verksamhet. Studien bygger bland annat på intervjuer med personal på Sidas huvudkontor i Stockholm samt på svenska ambassader i Etiopien, Kenya, Somalia och Sudan. Den visar att det inom Sida finns flera olika begrepp som används för att tala om klimat och säkerhet, något som har både för- och nackdelar. En fördel är att Sida kan anpassa ordval till olika kontexter
och till samarbetspartners terminologi. Nackdelen är emellertid att olika begrepp tenderar att användas parallellt, vilket riskerar att cementera organisatoriska stuprör inom Sida snarare än att överbrygga dem och därigenom gör det svårare att integrera olika perspektiv i Sidas arbete.
Enligt studien arbetar Sida aktivt med att integrera olika perspektiv men samordningen varierar och förutsättningar att arbeta med klimat och säkerhet skiljer sig åt beroende på policyområde, geografisk sammanhang och organisatorisk enhet. Intervjupersonerna anser att integreringsarbetet har främjats sedan 2015 men de pekar även på en rad kvarstående hinder som: en spänning mellan bredd och djup i kunskaper, att Sidas organisationsstruktur tenderar att premiera etablerade verksamhetsområden och att finansieringsflödena kan försvåra samarbetsprojekt som syftar till att integrera olika verksamheter. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning om andra biståndsaktörer som visar att organisationer som arbetar med utveckling och bistånd ofta har svårt att samordna olika perspektiv, lösa kompetensutvecklingsfrågor och att avsätta tillräckliga resurser för integreringsarbete.