Magisk sportfilm som griper tag om hjärtat
JÄTTEN REGI: Johannes Nyholm. I ROLLERNA: Christian Andrén, Johan Kylén, Anna Bjelkerud, Linda Faith. SPELTID: 86 minuter. BETYG:
På många sätt är väl ”Jätten” en typisk sportfilm, där sporten ifråga får fungera som metafor för livet i stort. Bäste boulepartnern Roland förklarar till exempel för Rikard att lillen kan liknas vid solen, men att det med ett perfekt kast går att flytta på världens mittpunkt.
Centrum för Rikards solsystem är den frånvarande mamman. Hon har isolerat sig i lägenheten och hennes psykiska ohälsa accentueras av en kringflygande papegoja. Om det låter klyschigt eller bredpenslat så beror det på att ”Jätten” inte bara är en sportfilm utan också en saga.
Johannes Nyholm som i sina kortfilmer har arbetat med animation och dockor tar med sig den magiska experimentlustan in i långfilmsdebuten. Men om hans mest kända kortfilm ”Las Palmas” skildrade den komiska konflikten mellan en bärsärkagående bebis och marionettdockor på en charterbar så är ”Jätten” en mer tårdrypande historia. ”Jätten” är en berättelse om en perifer sport som inte kommer i närheten av bästa sändningstid, vilket blir särskilt påtagligt i filmen när de nordiska boule mästerskapen tvingas dela lokal med en skränig beachvolleyturnering. M ende tär också en berättelse om människor bortom normen – förutom på bouleklubben utspelar sig filmen till stor del på gruppboendet där Rickard bor. Filmer om utstötta figurer har gripit tag om publikens hjärtan förr – från 30-talsfilmen ”Freaks” till ”Elefantmannen”. Samtidigt utspelar sig Nyholms film i ett välfärdssamhälle som bemödar sig med att vara inkluderande, även om det går att ana viss vårdkritik i filmen. Framför allt är dock ”Jätten” en underbar påminelse om att magi på vita duken inte bara hör h e mma i barn- och superhjältefilmer.
”Jätten” är en berättelse om en perifer sport.