Intrikat om kvinnas eventuella galenskap
KVINNAN PÅ TÅGET REGI: Tate Taylor. I ROLLERNA: Emily Blunt, Haley Bennett, Rebecca Ferguson, Justin Theroux. SPELTID: 112 minuter. BETYG:
I otrohetsthrillern ”Unfaithful” från 2002 fungerade pendeltåget som en katalysator för handlingen och en portal till en annan värld. När filmens huvudperson kliver ombord är hon en lagom lycklig hemmafru, men snart hamnar hon i famnen på en främmande man. När hon sedan tar tåget fram och tillbaka mellan deras möten blir det en plats för både molande skuld och stegrande upphetsning.
Längs samma pittoreska östkuststräcka i riktning mot New York färdas huvudpersonen i ”Kvinnan på tåget” – med den avgörande skillnaden att det är hon som är den bedragna kvinnan. Hon är ett alkoholiserat vrak efter det kraschade äktenskapet och åker fram och tillbaka för att få en glimt av sitt oförverkligade öde.
Genom tågfönstret ser hon huset som en gång var deras, men hon fascineras lika mycket av det på ytan perfekta grannparet. Det är en drömmande ritual, som inte påminner så lite om hur det är att vara filmåskådare, men så en dag får hon syn på något som gör att hon vill gripa in i handlingen. Det hela utvecklar sig till ett slags triangeldrama mellan tre kvinnor: den bedragna kvinnan, den nya kvinnan och grannkvinnan.
”Kvinnan på tåget” är en skenet bedrar-thriller, baserad på bästsäljaren av Paula Hawkins, och den för delvis tankarna till en annan bästsäljarfilmatisering nämligen ”Gone girl”. Den har precis som ”Gone girl” också en kvinnas eventuella galenskap i fokus, med Emily Blunt i titelrollen som en potentiell Dr. Jekyll och Mr. Hyde-figur. Även om den inte når samma förhöjda nivå som David Finchers film har ”Kvinnan på tåget” en tillräckligt intrikat uppbyggnad för att hålla intresset vid liv.
Det hela utvecklar sig till ett triangeldrama mellan tre kvinnor