Queerperson i 1700-talets Stockholm
Magnus/Maria verkade inte skämmas över sin könsöverskridande identitet när hen levde i 1700-talets Stockholm. Hen var känd för sin vackra stämma och många var de som lyssnade till nyckelharpan och sången på Gamla stans krogar.
Den som besökte en av Gamla Stans krogar i början av 1700-talet kunde få lyssna till spelmannen Magnus Johansson och hens nyckelharpa. Magnus föddes egentligen som Maria Johansdotter på Åland men flyttade i unga år till Stockholm för att hitta arbete.
Arbetade i byxor
Hen tog tjänst både som piga, dräng och skomakarlärling och arbetade alltid i byxor vilket egentligen var olagligt för kvinnor. Som spelman i Gamla Stan lärde Magnus/ Maria känna en kroggäst som hjälpte hen att förfalska ett pass och möjliggjorde på så vis att Maria kunde vara Magnus.
Magnus blev känd för sin vackra stämma och blev erbjuden tjänsten som klockare i Lovö församling. Hen fick många av traktens pigor på fall och därtill blev det mycket brännvin och tobak vilket inte alltid uppskattades av de överordnade. Alla kärleksrelationer skapade många rykten om Magnus.
Vid förlovningen med pigan Maria misstänkte hennes mamma att Magnus inte var den hen utgav sig för. Det hela slutade i domstol år 1706 där Magnus/ Maria dömdes till åtta dagars vatten och bröd samt allmän kyrkoplikt för att ha klätt sig i manskläder och förlovat sig med en annan kvinna.
Det kan tyckas sorgligt att personer som Magnus/Maria inte tilläts vara sig själva. Men källorna vittnar också om en annan historia, för mellan raderna skymtar en omgivning som var långt mer accepterande än lagen.
Magnus/Maria träffade flera personer som kände till att hen levde som man, men trots att det var olagligt gjordes ingen anmälan. För medborgarna handlade det nog snarare om att få livet att fungera. Skomakaren behövde en lärling och bonden en dräng, och Magnus/Maria var en bra arbetare och det verkade man ha nöjt sig med.
Frispråkig i rätten
Det är svårt att inte charmas av den person som framträder i domstolsprotokollet. Magnus/Maria verkade aldrig skämmas över sig själv, inför rätten talade hen frispråkigt om alla sina relationer med olika kvinnor. Magnus sa även vid ett tillfälle att ”jag är både karl och kvinnfolk och ändå mera på manssidan”, det verkar helt enkelt som att hen inte var så bekymrad över sin könstillhörighet. Även om de moderna HBTQI begrepp vi använder idag inte fanns på 1700-talet fanns det såklart unstraighta personer ändå, som Magnus/Maria.
För vidare läsning rekommenderas Makalösa kvinnor – könsöverskridare i myt och
verklighet av Eva Borgström
(red.)
Mellan raderna skymtar en omgivning som var långt mer accepterande än lagen.