Hon är rösten på perrongen

Det är lite konstigt att rösten inte har bytts ut, det har ju trots allt varit samma slinga som använts i över 20 år. Men jag tycker det är roligt att höra min röst. Det är inte bara här på perrongerna jag hörs säga ”tåg mot Vällingby anländer om fyra minuter” utan även när jag åker ut till sommarstugan på Tyresö brukar jag sitta och lyssna på mig själv, för på en hel del bussar är det jag som ropar ut hållplatserna. Ibland när bussarna inte har på ljudet brukar jag säga till chauffören ”sätt på skvallret”.

Anledningen till att jag gjorde det här beror på att jag jobbade på radion i många år. Då fick vi ibland hoppa in och spela in sådana här ljud som hade med samhällsinformation att göra. Jag fick ett engångs-gage. Med tanke på hur mycket inspelningen används skulle det ha varit ekonomiskt smartare om jag hade fått någon form av STIM-ersättning. Då hade jag varit rik (skratt).

Jag tror min röst fungerar för att jag artikulerar bra. Mitt uttal är tydligt och klart, samtidigt som jag låter yngre än vad jag är. Jag var ju 62 år när det här spelades in, men det låter det inte som.

Det är nästan bara roligt att vara den som hörs på perrongerna i tunnelbanan. En gång när jag köpte en korv på Odenplan var det en som sade till mig ”din röst känner jag igen”. En tråkig sak är dock att vissa vänner är lite dåliga på att höra av sig eftersom de hör mig så ofta ändå. En väninna brukar säga ”Hej Ing-Margret” varje gång hon åker kommunalt och hör mig i högtalaren. En gång när vi inte hade hörts på länge sa hon ”men jag hörde ju att du mådde bra när jag åkte tunnelbana”.

Innan jag gjorde det här jobbet åkte jag hem till en kvinna som jobbade på SL. Hon satt och läste upp alla hållplatser och så kollade jag upp att jag verkligen hade rätt uttal och betoning. Det finns faktiskt bara en hållplats som folk har klagat på att betoningen inte stämde, och vilken det är behåller jag för mig själv.”

Sedan 1995 har hon ropat ut förseningar, tider och ankommande tåg. Möt Ing-Margret Lackne, kvinnan med den bekanta tunnelbanerösten.

Berättat för: Michael Toll | Foto: Sacharias Källdén Vissa vänner är lite dåliga på att höra av sig eftersom de hör mig så ofta ändå.