Flamencoklubben som får dig att gråta
Pygméteaterns ambition är att vara ett kulturhus i Vasastan med livemusik, dans och annan konstnärlig verksamhet. Ett återkommande och populärt inslag är flamencofredagarna, ”tablao”, en gång i månaden.
– Sången, gitarren och dansen tar lika stor plats och vi improviserar mycket vilket gör föreställningarna spontana, säger Pia Pohjakallio, initiativtagare.
Det är säsongsavslutning och husbandet träffar kvällens gästartister för första gången bara någon timme innan gästerna börjar dyka upp i entrén till lilla Pygméteatern på Vegagatan 17. Pia Pohjakallio är själv utbildad flamencodansare och berättar att klientelet är allt från grannar till folk som rest genom hela länet.
– Nyligen kom det en kvinna som bor på gatan och bara hade råkat gå förbi. Det är både yngre och äldre som hittar hit, säger Pia Pohjakallio.
Säljer slut snabbt
Biljetterna till flamencokvällarna säljer ofta slut snabbt.
– Det har hänt att folk som har kommit hit och inte fått plats har börjat gråta.
Lokalen rymmer 80 vux- na och vissa har VIP-kort som garanterar bra platser och ett glas vin och tapas i baren. Några av stammisarna är Christina Juhlin, Viveka Rosén och Maria Klaude.
– Vi har själva dansat flamenco och kommer hit för att det ger en känsla av att man befinner sig i Spanien. Det är trångt, varmt och intimt. Vi har varit och sett flamenco på Dansens hus och liknande men det blir lätt opersonligt. Här är det mer än bara en dansföreställning.
Specialgolv
Och det är Pia Pohjakallios ambition. Publiken sitter tätt på bänkarna i teatern och på scenen samsas musiker, gästartister och dansare. Under kvällen spelas två set, ett klassiskt och ett som de inbjudna håller i.
– Det här är den enda kontinuerliga flamencoscenen i Sverige. Golvet är specialbeställt från Spanien. Det är mjukt längst ner och perfekt att dansa flamenco på.
Vårens säsongspremiär för flamencon äger rum den 17 februari.
Flamencofredagarna skapar Spanienkänsla på Pygméteatern enligt stammisarna. Och kvällarna är poppis.
– Folk som inte har kommit in har börjat gråta, säger initiativtagaren Pia Pohjakallio.