Julen – bara skit i den

Min dotter tror på jultomten. Det gjorde hon inte förr. Årets firande har kommit med krav på att alla paket ska märkas ”från tomten”, och att någon ska klä ut sig med skägg för att langa klappar. Hon vet att han inte finns, det är en medveten handling att tro. Hon anser att det går att leva med lättviktigt ljugande för sig själv. Och det går väl för sig. Världen brinner upp av faktaresistens bland religiösa extremister, rasister, kvinnohatare och andra stollar, och kan USA:s president välja att inte ”tro” på klimatförändringar, så tycker jag att en sjuåring kan få tro på jultomten bara för att hon vill.

Se, det var väl en gullig liten anekdot om ett sött barns vilja att tro på något lyckligt! Nu ska jag använda den som en inte särskilt diskret övergång för att uppmana alla som blir sönderstressade av julens lyckoideal, att bara skita i det. Ja, ni läste rätt: skit i det. Ni har redan läst 138 stycken kloka krönikor och svamliga statusar om den ångest som använder julen som murbräcka rakt in i våra psyken. Det ska köpas, pyntas, pysslas, griljeras, behagas. Du ler krampaktigt och tvingas mysa, alltmedan du tänker på döden.

Men precis som ett barn och en president kan välja att bara tuta på med tokiga fantasier, så kan du strunta i normhets. Vill du inte gå på middag med din rassiga faster; skit i det. Vill du inte fortsätta swipa ett övertrasserat kreditkort; skit i det. Vill du inte kröka ner dig medan du piskas av svenniga nubbevisor; skit i det. Vill du inte slava i ett kök i tio timmar över någon vidrig Janssons frestelse; skit i det. Beställ pizza! Och, verkligen, vill du inte se en tecknad psykotisk Anka trots att de pursvenska traditionerna påbjuder det: skit i det.

Jag är väl sen med min uppmaning att skända julen. Så klipp ut och spar till nästa år! Bränn traditioner! För ingen kommer att tacka dig om 100 år för att du mår dåligt idag.

God jul.