Lagstifta bort barnens skollov

Elever har för mycket ledigt! Skolloven är en ekvation som inte fungerat sedan hemmafrun var idealet.

Nytt år och ny kalender. Bälgar i mig en kanna kaffe innan jag vågar fejsa 2017 års måsten och viktiga datum. Framför allt: Barnens alla lov och studiedagar. Och i vanlig ordning ställs logiken på ända. Hur ska vi få ihop det? ”Mamma, glöm inte att första dagen efter julledigheten är skolan stängd för studiedag.” Bah! Ibland känns alla dessa lov och lediga dagar som ett hån. Vi som har skolbarn måste foga oss till en terminsplanering som har noll att göra med en genomsnittlig familjs semesterkvot. Hur det är för den som är ensamstående vågar jag inte ens tänka på. Eleverna har i runda slängar 80 lediga vardagar per år. Jag är lyckligt lottad och har 30 betalda semesterdagar. Ja, jag vet. Lovfritids kan vara jättemysigt. Där har mina barn hängt mycket. Men fritids blir mindre och mindre attraktivt ju äldre barnen blir och finns bara fram till femman, sexan. Sen blir flera av loven för många bara en räcka ensamma dagar hemma.

Nej, det är hög tid att röja i ledighetshärvan. Den som inte bara tvingar sjukt många föräldrar att slå knut på sig själva. Utan också gör elevernas socioekonomiska skillnader smärtsamt tydliga. Börja med sportlovet. Det där ett litet gäng kommer tillbaka till skolan med träningsvärk i låren och fjällsolsbruna ansikten, men betydligt fler återvänder med hålögd mobilblick efter en stillasittande vecka. Lovet som är en kvarleva från efterkrigstiden då man var tvungen att stänga skolorna en vecka varje februari för att spara in på uppvärmningskostnaderna. Adjöss med det.

Höstlovet har kommit och gått sedan potatislovet. Det som infördes på bondetiden för att barnen skulle bidra hemma och rycka upp potatisar ur jordfåror. Inte som idag utarma föräldrasamveten och höja stressnivån i familjer som inte får ihop det. Väck med det.

Och så bryter vi sommarlovet typ två veckor tidigare. Lagom till när barnen ändå börjar förtäras av kompislängtan, minnena från en eventuell utlandsresa regnat bort och det enda som återstår är en tom semesterkassa. Genom att förkorta sommarens evighetslov och säga farväl till två gamla dinosaurier som gått från funktion till klassmarkörer, skulle skolans upplägg i alla fall lira en aning bättre med de förutsättningar vi lever under i idag. Och har gjort ett tag.

För seriöst, den här ekvationen kan väl inte ha gått ihop sedan hemmafrutiden?