Kristen kris för sriftelse med pengaproblem
till sina seniorboenden – trots flertalet tomma lägenheter och 1 800 väntande seniorer. I stället ska lägenheterna nu gå till stiftelsens egna anställda, studenter samt nyanlända med uppehållstillstånd och andra behövande. Något som upprörde pensionärerna Anita och Håkan Skånman så mycket att de valde att flytta från sin seniorlägenhet i Stora Sköndal.
– Vi flyttade dit för den fridfulla samvaron tillsammans med andra seniorer i den vackra miljön. Men i stället har vi fått se hur de monterat ned allt det som de marknadsfört, säger Håkan Skånman.
Stiftelsens förklaring
är delvis att lägenheterna lämpar sig bättre att hyra ut på korttidskontrakt, då byggnaderna kanske behöver rivas i samband med nybyggnationerna på området. Men det är också en del i Åsa Hallgrens vision för det framtida Stora Sköndal – en levande stadsdel där alla sorts människor oavsett ålder, härkomst eller svårigheter ska kunna leva tillsammans och lära av varandras olikheter, säger hon.
– Jag förstår att vissa av seniorerna blir förbannade. Men jag vill öppna upp det här området, jag tror starkt på att blanda unga och gamla, med olika bakgrund och kulturer. Det gynnar oss alla, säger hon.
Men det resonemanget ger paret Skånman inte mycket för.
– Det låter så fint, men det här är ytterligare ett exempel på en ideologisk svängning. Det handlar inte om att vi är förändringsobenägna, hela verksamheten har förvandlats till ett slags Jesus AB där vinsten ska maximeras till vilket pris som helst. De tjänar ju mer på andra hyresgäster än oss, säger Anita Skånman.
Och det stämmer. För sin lägenhet på 120 kvadratmeter betalade Anita och Håkan Skånman cirka 12 000 kronor i månaden. För en lägenhet i samma storlek på samma adress betalar socialförvaltningen så gott som det dubbla – 23 500 kronor.
Men hur står det egentligen till med pengarna? Samtidigt som stiftelsen gjort en rad nedskärningar i sin verksamhet och personal, har de flesta cheferna i ledningsgruppen tagit ut månadslöner omkring 60 000–90 000 kronor enligt Skatteverket. Själv hade Åsa Hallgren en månadslön på 127 000 kronor under 2015. Inga hårresande siffror inom företagsvärlden, men i ljuset av att det rör sig om en ideell kristen stiftelse med ekonomiska svårigheter?
– Vi kan inte ha för låga löner för då får vi inte de bästa medarbetarna. Vi får hålla oss till det som är normalt för den här typen av tjänster, och det tror jag vi gör, säger hon.
Enligt årsredovisningen
Jag förstår att vissa av seniorerna blir förbannade. Men jag vill öppna upp det här området.
går stiftelsen back med 30 miljoner kronor under 2015. Under 2016 hamnar man däremot på plus tack vare försäljningen av Magnoliatomten, enligt kommunikationsansvarig Lena Hjälmrud. Och än kvarstår uppfyllandet av Åsa Hallgrens vision för Stora Sköndal som en levande och prunkande stadsdel. Stora delar av marken, sammantaget värderad till en miljard kronor, ska säljas av för att istället husera upp till 6 000 bostäder, restauranger, affärer och en inbjudande upplevelseträdgård vid Drevvikens kant.
Tanken är att Stora Sköndal ska bli ett populärt utflyktsmål, i klass med Rosendal eller Tyresta. Den fina naturen ska vara tillgänglig för alla och envar. ”Har man så bjuder man”, som Åsa Hallgren uttrycker det. Men är det inte lätt hänt att den kristna värdegrunden tappas bort, bland högarna av byggprojekteringar och planprocesser?
– Nej, det tycker jag inte. För vi har inget alternativ. Att utveckla en ny stadsdel är både utmanande och svårt men nödvändigt för att säkra stiftelsens överlevnad. Min ambition har varit att öppna upp, och det gör vi nu, säger Åsa Hallgren och tillägger med ett skratt:
– Om jag finge skulle jag även riva den där järngrinden vid ingången, men det vågar jag mig nog inte på. Än i alla fall.