Forskare plagierade student
TOG ÖVER. Fick 1,5 miljoner kronor i forskningsmedel: ”Uppenbart att det gått fel till”
”För lökig” ansökan. Det var forskarens förklaring till varför studenten inte fick doktorandtjänsten. Sedan satte forskaren sitt eget namn på samma projektbeskrivning – och fick 1,5 miljoner kronor i forskningsmedel.
Det är under hösten 2015 som Lisbeth Jonsson beslutar sig för att söka doktorandutbildningen på Stockholms universitet (SU). För att komma in krävs det att man har en handledare, så Lisbeth kontaktar en lärare på SU som tidigare forskat inom samma ämne. De två träffas tre gånger. Vid ett tillfälle får hon feedback på sin projektansökan via mejl från forskaren.
Lisbeth beslutar också att söka forskningsmedel från Konkurrensverket för projektet. I svart text avtecknar sig författarnamnet tydligt på framsidan av projektbeskrivningen som hon postar: Lisbeth Jonsson, våren 2016.
Men eftersom Lisbeth inte är antagen som doktorand ännu, ett villkor för att kunna få pengarna, skrivs forskaren som huvudsökande och Lisbeth som projektdeltagare på den tillhörande blanketten. En formalitet som ska visa sig få ödesdigra konsekvenser.
Några månader senare, i juni, kommer beskedet. Lisbeth har inte fått doktorandtjänsten. Senare samma dag, dimper ytterligare ett mejl ned i inkorgen. Denna gång från forskaren.
”Jag har pratat med ansvarig för din ansökan och han menade att din ansökan var ”lökig”, inte hade en bra forskningsfråga och helt enkelt inte var akademisk. Jag var tvungen att ringa Konkurrensverket och meddela det här. De ville då att jag skulle genomföra projektet istället, eftersom pengarna annars skulle vara förlorade för den här forskningen. Jag tackade ja under omständigheterna och kommer alltså själv genomföra projektet”.
Berättade inte sanningen
Chocken var total, förklarar Lisbeth. Men forskaren talade inte sanning.
En månad tidigare hade forska- ren nämligen stött på en universitetskollega i korridorerna på SU, som meddelat att Lisbeths ansökan var ”för lökig” och att hon inte skulle antas till utbildningen. Trots att beslutet inte var officiellt kontaktade forskaren då handläggaren på Konkurrensverket, en person hon arbetat tillsammans med tidigare, och berättade hur det låg till. Enligt forskaren föreslog handläggaren att KKV kunde bevilja henne medlen istället: ”om du skriver om ansökan och tar bort Lisbeth”.
Forskaren tog initiativet
Mejlkorrespondens mellan handläggaren och forskaren visar tydligt vems initiativet var: ”Om jag fick ta över projektet skulle forskningen bedrivas på en högre nivå”, stod det att läsa i forskarens pitch.
Konkurrensverket kontaktade aldrig Lisbeth. I stället beslutade myndigheten att forskaren själv fick söka med samma projekt, så länge ansökan reviderades.
När forskaren så på nytt skickade in projektbeskrivningen, som senare bedömts vara identisk med den första – förutom den lilla detaljen att Lisbeths namn tagits bort – beviljades forskaren 1,5 miljoner kronor.
Lisbeth hade fortfarande ingen aning om vad som pågick. Inte förrän en vecka senare, när forskarens besked lyste vitt på skärmen: hon hade tagit över, och hade redan fått pengar.
– Det var ju så uppenbart att det gått fel till, jag hoppades såklart att det skulle gå att ställa tillrätta, säger Lisbeth.
Men det gick inte, enligt Konkurrensverket. Forskaren står som huvudsökande och det är därmed upp till henne vad hon vill göra med ansökan.
När Lisbeth undrar hur de kunnat förbise att hennes namn tagits bort från projektbeskrivningen, är svaret att forskaren ”försäkrat” att den ursprungliga texten varit skriven av de två tillsammans, och bygger på forskarens egna idéer.
Har anmält till JO
Lisbeth har anmält Konkurrensverket såväl som forskaren till Justitieombudsmannen (JO). I samband med anmälan startade Etiska rådet på Stockholms universitet en egen utredning, som i februari i år slog fast att forskaren har gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.
Under utredningen drog forskaren tillbaka sin ansökan, och avstod därmed också från pengarna.
I ett yttrande skriver forskaren att projektet från början grundats på hennes idéer, att det viktiga inte är vem som skrivit vad utan själva idéerna och att hon därför inte gjort sig skyldig till plagiat: ”möjligen har jag gjort mig skyldig till att vara dum nog att försöka hjälpa en person som inte klarade av att uppfylla mina förväntningar och som sedan menade att jag var ansvarig för hennes misslyckande”.
En förklaring som Etiska rådet inte köper. Forskaren har nu överklagat beslutet till Centrala etikprövningsnämnden. Om Centrala etikprövningsnämnden kommer fram till samma beslut som Etiska rådet, kan forskaren få en varning – eller avskedas.
– Jag är glad att universitetet och JO har tagit det på allvar, men det behövs strategier för att undvika att det händer igen, säger Lisbeth Jonsson.