Skrattet borde fastna i halsen – vi är alla fast i lyxfällan

Många av oss har nog sett programmet Lyxfällan med skräckblandad förtjusning. Vi har fnissat över de förblindade konsumtionsslavar som skaffar allt fler saker fast de redan är skuldsatta upp över öronen.

Men egentligen borde vi skratten fastna i halsen – för egentligen ingår vi ju alla i Lyxfällan. Vi lever över våra tillgångar, precis som deltagarna i TVprogrammet, fast tillgångarna inte handlar om reda pengar utan om jordens resurser. Precis som Lyxfällans hejdlösa konsumenter, så struntar vi i följderna av vår överkonsumtion. Vi blundar för att polarisen aldrig varit så tunn, att prognoserna pekar på långt mer än två graders uppvärmning, att översvämningar, stormar och andra extrema väderhändelser blir allt vanligare, och att torkan redan börjat bidra till de växande flyktingströmmarna i världen.

Motåtgärderna är välkända. På politisk nivå är det bland annat att höja koldioxidskatten, sluta stödja flyg och bilism, och se till att hållbarhet premie- ras vid alla byggen och renoveringar. På individnivå är det att flyga och åka bil mer sällan, äta mindre kött och leva mer energisnålt.

Även om omställningen innebär att avstå från en del, så kan den ge nya värden i form av ett lugnare liv med mindre statusjakt, stress och pendlingsjäkt. Och programmets deltagare hade nog önskat att de gjort något liknande – försökt ställa om, innan deras ohållbara livsstil lett till en total krasch.