Dumpade vraken kostar miljoner i skattepengar
Sommar, sol och – vrak. Lika säkert som tidvattnet, är att övergivna båtar är en Marianergrav som Stockholms skattebetalare tvingas att sänka pengar i.
Nordens Venedig duger inte bara till att cruisa runt på vattnet. Det är också en bra stad för de som inte vill ta hand om sina gamla uttjänta fartyg på ett miljömässigt sätt.
Ofta dumpade båtar
På byråkratsnack heter det ”olovligen förtöjda båtar” och är exakt vad det låter som: båtar som ankrats på stadens mark utan tillstånd.
Ofta är det rena vrak, sjö- odugliga farkoster som ägaren dumpat för gott för att slippa pynta för bärgning och skrotning. Den notan får då skattebetalarna stå för. Under 2016 och 2017 har det hittills flutit iväg närmare 1,3 miljoner kronor på det förlustkontot.
I skrivande stund har exploateringskontoret span på ett 20-tal båtar runt om i Stockholm som misstänks övergivna.
Och siffran är beständig: de har inte sett någon förändring i antalet de senaste åren.
– Det ligger båtar olovligen förtöjda inom hela kommunen. Till exempel vid Årsta Holmar och Ulvsundasjön och i Hägersten, berättar Frida Nordstrand, markförvaltare på Exploateringskontoret.
Finns inget register
Och det är allt från små jollar till större skutor. Förra året bärgades till exempel två 50-tonsbåtar från Blackeberg. Pris för den operationen: 360 000 kronor.
Det finns inget register för mindre båtar så det är upp till ensamma handläggare att sjösätta en spårning av ägaren – och lappa båten. Sedan anmäls det till sjöpolisen som hjälper till med spårningen.
Tar lång tid
I bästa fall kan det ta tre, fyra återbesök och två, tre månader. Men oftast tar det mycket längre.
– Om båten flyttats eller en tamp lagts om så är den inte övergiven, och då arbetar vi vidare med att eftersöka ägaren. Vi kan inte riskera att göra oss skyldiga till egenmäktigt förfarande*, säger Frida Nordstrand.
Om båten flyttats eller en tamp lagts om så är den inte övergiven, och då arbetar vi vidare med att eftersöka ägaren.