Från källarhäng till en krogjätte

BOULBAR. Nu öppnar succéstället sin fjärde sportbar

Bland starköl och stålklot: sportkonceptet har blivit en vinstlott för Boulebar som nu öppnar en ny flaggskeppskrog – koncernens fjärde ställe bara i Stockholm. Men vad är grejen med boule? Vi fick en riktigt nördig lektion i den franska gentlemannasporten som tar över Stockholm.

– Titta vad fett lyxigt! Man önskar ju att varje bana hade en sådan här takhöjd. Här kan man verkligen få feeling.

Måns Daniel, projektledare för det hela, blickar uppåt och förklarar att ska man ”plomba”, alltså att kasta högt så klotet inte rullar när det landar, så krävs det en sju, åtta meter i höjd. Om man ska göra det på riktigt.

Och det vill Boulebar, den lilla bouleföreningen som blev svartklubb som blev riktig bar som blev ett krogimperium. Stockholmsbar nummer fyra heter Tryckeriet, har tidigare varit just ett sådant, och öppnar i september på en liten avkroksgata i Liljeholmen: 1 300 kvadratmeter, 15 boulebanor, starköl, mat. Och alltså väldigt högt i tak, som sagt.

Ett gäng boulnördar

– Imperium? Det är nog att ta i. Vi är bara ett gäng boulenördar som älskar det vi gör. Det är kul helt enkelt, förklarar Henrik Kruse, en av grundarna, blygsamt.

Men han erkänner att de vuxit snabbt de senaste tre, fyra åren.

– Alla har alltid sagt att boule är en fluga, men det är det inte. Det är här för att stanna då det är en otroligt bra aktivitet, social och jävligt bra, helt enkelt. Men det tog tid för oss att hitta ett recept vi kan stå för. Vi har faktiskt laborerat hårt i över tio år.

Enligt Henrik Kruse sitter succén i att de är äkta och verkligen brinner för boule.

– Banorna, miljön, maten och drycken är ett paket där allt måste passa ihop. Den nya lokalen i Liljeholmen är ball och vi älskar den sjukt mycket. Om vi har annat på gång i stan? Nej, inte just nu. Men hittar en bra lokal då kör vi. Andra städer? Tja... Vi har anbud men inget på g. Vi ska mogna lite ett tag.

Allt startade 1991 med tre kompisar på tågluff. Inspirerade av en mästerspelare i gröna byxor i Barcelona, startar vännerna bouléföreningen Grönbrallan med skruffig liten lokal i Vasastan. Den skiljde sig från andra idrottsföreningar på så sätt att det var färre kaffetermosar och fler ölflaskor på banan. Det blev, tja, lite av en svartklubb helt enkelt.

Liljeholmen blir huvudbas

Original-Boulebar öppnade först 2004 på Surbrunnsgatan i Vasastan, en ställe som slog igen förra året då krogen vuxit ur den tajta källarkostymen. Istället kliver nu Liljeholmen in som huvudbas då det händer mycket i Söderort. Marievik, Gröndal, Telefonplan, Hägerstensåsen; områden som växer med den sorts ”härliga människor” som kedjan vill se som gäster. Och med härliga människor så menas – nördar. Boulénördar. Som förstår det fina i att Tryckeriet har en kopia på en bana som användes på VM i Grenoble i Frankrike 2004.

”Enkel sport men svår att bli superbra i”

Måns Daniel, som vurmar för högt i tak, är en nörd. Han började hiva klot som femåring och drömmer numera om att uppfinna en maskin som kan mäta rullfaktorn på gruset. Måns kom in som prao på krogen när han var 14 år gammal. Idag, 13 år senare, är han en luttrad bouleräv som förklarar succécharmen så här:

– Det är en enkel sport att komma in i men svår att bli superbra på, säger Måns, och går loss med kollegan och sommeliern Malin Legranäs om ”läggare”, ”skytt”, grusstorlek, och vilka pjuck som egentligen lämpar sig bäst på banan.

– Vi älskar verkligen nörderi och speciellt den sociala nörden. Alltså de som kan massor och gärna delar med sig av sin kunskap. Det är skitfett med nörderi. Alla behöver boule, säger Malin Legranäs passionerat.

En ultrafransk sport

Det här är en ultrafransk sport på alla sätt. Sverige är ”inte en tajt boulenation”, men när mästare från moderlandet besöker Stockholm är det enligt Måns i alla fall en sak som tar fransmännen med storm:

– När de ser hippa människor, unga män och kvinnor, som spelar blir de chockade. Hos dem ser crowden helt annorlunda ut, där är det nästan uteslutande äldre män.

Trots att det är en gentlemannasport är det helt okej att psyka varandra. Stå för nära kloten när motståndaren kastar, vissla, knäcka med fingrarna, eller snällpsyka med ett ”oj du missar visst aaaldrig” – allt är tillåtet i kärlek och boule. Men efteråt är man vänner och vinnaren bjuder förloraren på ett glas pastis – fransk aperitif –för att båda ska känna sig som segrare.

– Vi har faktiskt hela elva sorters pastis, säger Malin Legranäs, som även är lite av en nörd när det gäller dryck.