Stockholmarna stretar på trots vinterns motgångar

Veckan som gått har varit kall. Krispiga morgnar med frost under skorna. In i märgen köldslagen vid ankomst till arbetet. Uppsidor finns; det är vackert ute och kan till och med vara behagligt att vistas ute vid rätt tid på dygnet och rätt klädsel. Klyschan som ofta nämns vid vädersnack att en kylig och klar dag är behagligare än en dyster, mörk och jävlig novemberdag stämmer ju verkligen. Baksidan av myntet finns likaledes: utevistelsen kan bli till en nättare mardröm vid fel förutsättningar. I söndags besökte jag Zinken och tittade på den eleganta sporten bandy. Bajen-Sirius. Gott så. Men snålblåst och fyra minus i cirka två timmar satte sina spår. Mina fötter var som försvunna efter en stund på betongläktaren och ett par timmar på en välkänd restaurang med sanslöst billig öl krävdes för att återfå någon form av mänsklig värdighet efter den pärsen. Mitt sällskap var rädd för att få amputera, men slapp till slut efter att ha värmt sig med samma medicin som nämndes.

Och det var ju i och för sig mysigt. Så visst kan även det negativa med att leva i detta Sibirien light vändas till något gott. Vi människor är bra på det ibland. Att finna oss och göra något kul av skiten.

Egentligen är det otroligt att Stockholm rullar på som det gör under vinterhalvåret. Vi stretar på, går till jobbet och fortsätter med det vi brukar göra, trots att kollektivtrafiken och halkan jobbar emot oss. Och det är jag glad för, annars skulle jag och mina kollegor inte ha någonting att skriva om. Vi fångar ju livet i Stockholms stadsdelar.

Ta hand om varandra, snart (med lite välvilja) är det vår!