Stan är stor för en som går vilse i sin trädgård

I veckan fick vi förstärkning av praoeleven Maja Jarnlo, som här skriver om sitt första möte med redaktionen i huvudstan.

Nu har jag varit i Stockholm en vecka för att praoa på StockholmDirekt. I söndags tog jag tåget från Malmö till Stockholm. Redan på Centralen var det som att jag var i en annan värld. Det var en massa människor som sprang ut och in på tågen. Min farbror Hampus hämtade upp mig och om inte han hade varit där hade jag tappat bort mig helt. Jag kommer från Klagshamn, en liten by utanför Malmö där alla känner alla, och att komma därifrån till en storstad är inte så lätt. Man hittar ingenstans och det kommer bilar, cyklister och människor från alla håll och kanter. Det känns nästan som att man är i New York. När man ska ta sig in till Malmö från Klagshamn behöver man först åka buss och sen tåg. Här är det bara att hoppa på tunnelbanan. Jag förstår inte hur alla, eller i alla fall de flesta, vet vart de ska. Jag går vilse i min egen trädgård så det är inte lätt att hitta här i Stockholm.

Här på tidningsredaktionen verkar det som att alla vet vad de ska göra och att alla har en uppgift. Vissa sitter och skriver, vissa är ute på jobb och ibland pratar någon i telefon. Det är kul att vara här och se hur alla jobbar. Men det känns även som ett lite läskigt yrke. Jag upplever att du hela tiden måste tänka på vad du skriver och säger.

Det ser ut som att alla kan det de gör och har kul. Jag har aldrig varit på en tidning förut. Jag har sett nån serie där en tjej jobbar på en tidning och det är ganska likt här. I framtiden hade jag kunnat tänka mig att jobba på ett sånt här ställe eftersom jag gillar att skriva och det verkar vara ett intressant yrke.