Vad håller sossarna i Stockholm på med?

När min kollega Andreas Jennische träffade den då relativt okända Karin Wanngård (S) inför valet 2014 bad han henne ta med en pryl som symboliserade henne i politiken. Wanngård tog med sig ett bridgespel. ”Dels tycker jag mycket om att spela bridge, dels är det en symbol för att jag är en strategisk spelare även i politiken”, sa hon då. Efter fyra år som finansborgarråd sätts nu hennes strategiska kompetens verkligen på prov. Och frågan är vad hon håller på med. Redan dagen efter valet slog hon fast att det pågick förhandlingar mellan Alliansen och MP trots att Daniel Helldén (MP) bestämt förnekade detta.

Wanngård framhärdade och konstaterade syrligt att ”Helldén gör Jerlmyr till finansborgarråd. Det blir intressant att se hur det ska gå ihop med motorvägsbyggen och skattesänkningar”.

Redan då konstaterade jag att det var ett högt spel från Wanngård att kallt räkna med att MP:s påstådda förhandlingar med Alliansen skulle braka samman. När det nu i efterhand framkommit att MP och S samtidigt försökt bilda minoritetsstyre med L och C framstår Wanngårds taktik som ännu mer obegriplig.

Varför var hon så snabb med att hänga ut MP samtidigt som hon uppenbarligen hade planer på att fortsätta styra Stockholm med dem?

När det nu bekräftats att MP för samtal med Alliansen om ett nytt blågrönt styre är det V och Fi som skriker högst om ”MP:s svek mot sina väljare”.

Wanngård intar i stället en ny försonande ton. ”Inga dörrar är stängda, i politiken måste man vara storsint”. Frågan är om hon känner att det här håller på att glida henne ur händerna eller om hon har ett sista äss i rockärmen? Är hon den strateg hon säger sig vara är det nog hög tid att dra fram det nu.