Bisarrt att jag traskar fortare än bussen kör
Varje måndag under min föräldraledighet tog jag en barnvagnspromenad från Fruängen till
en av matbutikerna i Skärholmen för att veckohandla. Det blev en perfekt förmiddagsvila för dottern och jag hade ändå inget körkort.
På vägen hem lyckades jag nästan alltid missa buss 173 precis. Snabbt lärde jag mig att det inte gjorde nåt. Om jag med raska steg gick till Smista allé hann jag dit före bussen jag just missat i Skärholmen.
173:an tar
en helt sjukt lång och omotiverad omväg upp till en trafikplats i ett industriområde ovanför E4. Efter det snurrar den runt ett varv i Kungens kurva innan den kommer till sin första hållplats på Smista allé som fågeloch gångvägen ligger exakt 1,3 kilometer från Skärholmens centrum.
Det kändes smått bisarrt att jag lyckades traska till hållplatsen snabbare än SL:s blå stombuss körde dit. Tvärbussarna ska ju ta resenärer mellan stora trafikknutpunkter – som inte är direktförbundna med spårtrafik – på ett snabbt och effektivt sätt.
Den dryga bussresan
och det faktum att jag till slut lyckades ta körkort är de främsta anledningarna till att jag ofta tar bilen till Skärholmen numera. Men i veckan stod det klart att 173:an ska sluta ta omvägen till det där avlägsna industriområdet ovanför E4 och i stället åka raka vägen från Skärholmen till Kungens kurva och vidare till Fruängen.
Jag har full förståelse för att de som bor nära hållplatser som blir av med blåbussen är upprörda.
Men för mig är det en seger. Så när jag nu ska vara föräldraledig med vår andra dotter blir mitt första löfte att låta bilen stå och ta 173:an i stället.