Varför slår ingen näven i bordet längre?
När upphörde svenskarnas förmåga att bli riktigt arga? Jag läser om vandaliseringen i Sinnenas trädgård och blir heligt förb ..... , minst sagt.
Men hur låter det från de närmast drabbade?
Jo, man säger något i stil med Dan Eliassons ökända citat helt enkelt:
”Vad har de som gjort så varit med om”, ”de måste vara sargade och förstörda”.
Är detta det nya? Att sympatisera med förövare och relativisera.
Liknande ord har sagts i värre sammanhang, och jag trodde i min enfald att det var första och sista gången.
Har det blivit en trend nu? Knyta näven i fickan och tänka på förövaren, oavsett vad som skett?
Vad hände med att slå näven i bordet i stället och tänka på de drabbade!