BLI VÄN MED SOCKRET
Det är faktiskt precis vad dietisten Sara Ask vill. Att vi ska få en mer sansad och nyanserad bild av socker så att vi kan förhålla oss till det på ett bättre sätt. Fakta, myter och missförstånd, allt tas upp i hennes senaste bok som är så brutalt intressant att läsa. Här svarar hon på några sockerfrågor!
Berätta lite om din bok!
— Det är en bok om olika aspekter av socker — om varför vi gillar det, vilka skillnader som finns oss människor emellan när det gäller hur gott vi tycker att det är, vad som sker i kroppen när vi äter socker — och varför vi kanske tycker att socker är ännu godare och mer lockande om vi känner skuld och skam när vi äter det. De psykologiska aspekterna av ätande tycker jag är viktiga, så de skriver jag en hel del om.
Varför valde du att skriva en bok om just socker?
— Jag tycker att socker och sötma är så intressant! Och så var jag trött på all svartmålning och allt osakligt som sägs om socker. Jag ser en fara i att ladda mat på det sättet. Risken är att man gör socker till ”förbjuden frukt” — och att det då lockar ännu mer. Det är ingen tvekan om att vissa äter för mycket socker men jag tror också att det finns många med ett högst rimligt intag som har hört så många slentrianmässiga påståenden om socker att de tror att de äter fel. Det ville jag ändra på. Jag ville också förklara att hälsa varken skapas eller förstörs av en enskild ingrediens utan att det tvärtom är många faktorer som bidrar. Därför gäller det att lyfta blicken och se helheten.
Vad menar du med att ”bli vän med sockret”?
— Att inte se socker som en fiende utan som något som kan vara gott, till exempel för att balansera upp smakerna i en maträtt eller för att sätta guldkant på en måltid i form av en efterrätt. Jag skulle vilja att fler genom att få mer kunskap om vad socker är och varför vi gillar det kunde få en mer avslappnad syn på socker – utan att bli allra bästa vän med det och vilja äta det till allt, jämt. Lagom är så klart bäst!
Samtidigt går det inte att säga att det finns ett förhållningssätt som passar för alla. Den som mår bra av att utesluta allt socker ska naturligtvis fortsätta med det.
Vilka tror du är de största missförstånden/myterna kring socker?
— Att socker i sig är farligt och ger cancer, diabetes och andra sjukdomar. Och att socker skulle ha magiskt fettbildande egenskaper. Socker är ingen hälsomat men det är heller inget gift. Det har inga unika fettbildande egenskaper och den forskning som finns idag tyder inte på att socker i rimliga mängder i sig är farligt för hälsan. Däremot tycker de flesta att socker är gott, och det kan leda till att man förleds att äta mer än man egentligen borde.
Och, om jag får säga en till:
— Att socker gör barn speedade! Det har forskats en hel del på det och vad man har kommit fram till är att det är sammanhanget där sockret bjuds som gör barn spralliga, samt vad föräldrar och barn förväntar sig ska hända — inte sockret i sig. (Om man ändå tror att ens barn blir överaktiv av socker gör man alltså bäst i att inte säga så mycket om det till barnet.)
Varför tycker vi att socker är så himla gott?
— Det är en kvarleva från tiden när vi hade hela naturen som skafferi. Förkärleken för sött ledde oss till mat som innehöll energi och näring och som sällan var giftig. Perfekt för stenåldersmänniskan! Svårare för oss idag som lever mitt i en sötsaksdjungel.
Många pratar om att ”naturligt socker” som dadlar och oraffinerat socker skulle vara nyttigare, hur är det egentligen?
— Kroppen ser inte skillnad på om det är vanligt vitt socker, råsocker eller agavesirap man äter, till exempel, utan bryter ner det på samma sätt. Den ser heller inte skillnad på om sockret är tillsatt eller finns naturligt, som i frukt. Men den stora och viktiga skillnaden är att sockret i frukten också kommer med fibrer, vitaminer och mineraler. Det gillar kroppen!
Skillnaden mellan brunt och vitt socker är framför allt att det bruna är gjort på sockerrör och kommer från andra sidan jordklotet medan det vita är gjort på betor och kommer från Sverige. Socker är ett av få livsmedel vi är självförsörjande på i Sverige (de övriga är morötter och spannmål).
Hur ska man tänka egentligen? Ska man skippa allt eller finns det en magisk gräns för hur mycket socker man kan snaska i sig? Vad är för mycket?
— Om man inte har någon sjukdom som föranleder att det är bäst att undvika helt, eller att socker har en sådan dragningskraft på en att det är lättare att avstå än att äta lagom ser jag ingen anledning att skippa allt. Det finns mat som innehåller socker och ändå är bra eftersom den också bidrar med näring, samtidigt som det finns mat som är helt sockerfri men ändå inte är särskilt hälsosam. Det går med andra ord inte att döma ett livsmedel utifrån en enskild ingrediens. Och vissa saker äter man bara för att det är gott. Det fyller också en funktion!
Enligt nordiska näringsrekommendationer bör max 10 procent av ens energibehov täckas av tillsatt socker (alltså av rent socker som tillsätts för att göra något sötare än det redan är). Det motsvarar en halv deciliter socker om dagen för en genomsnittlig kvinna och ¾ deciliter för en genomsnittlig man. Äter man mer finns risken att man inte får i sig tillräckligt med näring. Men det innebär inte att något förfärligt händer om man vissa dagar råkar äta mer. Det handlar alltså inte om att gå och räkna på hur mycket socker man har fått i sig. Det viktiga för att få till ett rimligt sockerintag är att inte vältra sig i de uppenbara sockerkällorna. Det är inte sockret i tacokryddan, sillinläggningen eller buljongtärningen som är problemet utan om man äter stora mängder godis, kakor och sockersötad läsk.
Finns det några sockerfällor du tycker att man ska skippa helt?
— Jag anser inte att det finns något ätbart som är så onyttigt att man aldrig bör konsumera det, men vet man med sig att det blir mycket sockersötad dryck är det smart att försöka dra ner på det. Socker i flytande form, som sockersötad läsk eller saft, verkar vara svårare för kroppen att registrera än socker i fast form, vilket lätt leder till att man äter och dricker mer än man gör av med, och det i sin tur kan leda till ohälsa.
Jag vet att många föräldrar undrar över det här med socker och barn, har du några tips på hur man ska tänka där?
— Ja, mina topp tre tips där är:
1. Att inte trösta med sött, eftersom det riskerar att lägga grunden för tröstätande. (Det är bra att försöka undvika att muta med sött också, eftersom det verkar öka dragningskraften.)
2. Att ha förståelse för att barn har sin medfödda förkärlek för sött och att den ökar under småbarnsåren och tonåren eftersom den löper parallellt med barns tillväxtspurter. Vissa barn har starkare sug än andra, och det beror inte på att man gjort något ”fel”. Därför är det viktigt att inte få barn att skämmas över att de gillar sött utan försöka göra det till något så oladdat som möjligt, genom att agera snarare än prata (se nästa punkt).
3. Försök skapa en matmiljö hemma där fokus ligger på mat, frukt och grönsaker — sånt du vill att ni äter er mätta på — och godis, saft och glass serveras mer sparsamt, till exempel som lördagsgodis. Blir det mycket socker enstaka dagar är det ingen fara — det viktiga är vad barnet äter ofta!