Supermaten och ve­ten­ska­pen

Grönkål och chia, go­ji­bär och blå­bär, lax och spe­nat. Har supermaten verk­li­gen den ma­gis­ka ef­fekt som på­stås?

Vetenskapens vag till battre halsa - - Innehåll - TEXT: JA­MIE MILLAR

Supermaten hyl­las idag som den ku­li­na­ris­ka värl­dens su­per­hjäl­tar och pre­cis som fil­ma­ti­se­ring­ar av gam­la se­rieä­ven­tyr finns livs­med­len med de över­na­tur­li­ga egen­ska­per­na pre­cis över­allt.

” Det finns ing­en de­fi­ni­tion av su­per­mat, varken in­om ve­ten­ska­pen el­ler i lag­stift­ning­en”, sä­ger Jeff­rey Blum­berg från Fri­ed­man School of Nut­ri­tion Sci­ence and Po­li­cy vid Tufts Uni­ver­si­ty i Boston. ”Det är en mark­nads­fö­rings­term som re­klam­fol­ket in­te hel­ler vill de­fi­ni­e­ra.”en li­ka ove­ten­skap­lig ge­nom­gång av de böc­ker och blog­gar som fri­kos­tigt ströss­lar med ter­men – mer om dem se­na­re – vi­sar dock att de så kal­la­de su­per­livs­med­len har vis­sa ge­men­sam­ma drag.

Su­per­livs­me­del är of­ta ri­ka på vis­sa nä­rings­äm­nen. Go­ji­bär in­ne­hål­ler till ex­em­pel mer C-vi­ta­min än apel­si­ner, mer be­ta­ka­ro­ten än mo­röt­ter och mer järn än spe­nat. Ur­sprung­et är of­ta ex­o­tiskt. Go­ji­bär kom­mer till ex­em­pel från Hi­ma­laya. ” Det får oss gär­na att tro att de har sär­skil­da häl­so­främ­jan­de egen­ska­per”, sä­ger Blum­berg. ”Det­ta trots att be­folk­ning­en i ur­sprungs­re­gi­o­nen varken är an­märk­nings­värt frisk el­ler le­ver ex­tra länge.”

SUPERDYRT

Många su­per­livs­me­del är egent­li­gen äld­re ci­vi­li­sa­tio­ners bas­va­ror som åter­upp­täckts och om­pa­ke­te­rats. Det skän­ker tro­vär­dig­het och en näs­tan my­tisk au­ra, trots att de gam­la ci­vi­li­sa­tio­ner­na är ut­dö­da se­dan länge. Go­ji­bär på­stås till ex­em­pel ha hjälpt den ki­ne­sis­ka ört­kän­na­ren Li Ching-yu­en att nå den akt­nings­vär­da (men in­te sä­ker­ställ­da) ål­dern 256 år. Som av en hän­del­se för­sörj­de han sig även på att säl­ja go­ji­bär. Vil­ket för oss in på det som kans­ke tyd­li­gast ut­mär­ker su­per­livs­med­len: de är dy­ra.

Ap­ti­ten på su­per­mat ökar. En­ligt In­ter­na­tio­nal Food In­for­ma­tion Council är näs­tan 90 pro­cent av al­la ame­ri­ka­ner in­tres­se­ra­de av mat som ger and­ra häl­so­för­de­lar än grund­läg­gan­de nä­ring (det som IFIC kal­lar ”fun­c­tio­nal foods”). Men de sväl­jer ock­så en del ogrun­da­de häl­so­på­stå­en­den. Be­rät­tel­ser om lä­ka­re som hit­tat nå­gon av­läg­sen bergs­by full av go­ji­tug­gan­de hund­ra­å­ring­ar som in­te tycks åld­ras ska na­tur­ligt­vis tas med en re­jäl ny­pa ro­sa Hi­ma­laya­salt – ett an­nat su­per­livs­me­del med yt­terst li­te ve­ten­skap­ligt stöd för egen­ska­per som skil­jer det från van­ligt bords­salt. Och san­ning­en är att det knappt finns ett uns av be­vis för ef­fek­ter­na av go­ji­bär och and­ra su­per­fruk­ter.

I en ki­ne­sisk stu­die på 79 pa­ti­en­ter med långt fram­skri­den can­cer kon­sta­te­ra­des att till­stån­det för­bätt­ra­des när de fick po­ly­sac­ka­ri­der från go­ji­bär sam­ti­digt som de ge­nom­gick im­mu­no te­ra­pi. Men in­for­ma­tio­nen om un­der­sök­ning­ens upp­lägg läm­nar myc­ket i öv­rigt att öns­ka, pre­cis som ma­jo­ri­te­ten av de häl­so­på­stå­en­den som görs om go­ji­bär. I en an­nan stu­die där man tit­ta­de på hur go­jisaft på­ver­kar ak­ti­vi­te­ten i hjär­nan ingick ba­ra 34 per­so­ner, och slut­sat­ser­na var osäk­ra. De fles­ta stu­di­er som gjorts av go­ji­bärs på­ver­kan på im­mun­för­svar, hjärt­sjuk­do­mar och för­vän­tad livs­längd har an­ting­en va­rit små el­ler ut­gått från så sto­ra kon­cent­ra­tio­ner att det skul­le va­ra ore­a­lis­tiskt – för att in­te ta­la om dyrt – att äta mot­sva­ran­de mäng­der i prak­ti­ken.

FRIA RADIKALER

Pre­cis som många and­ra su­per­livs­me­del, till ex­em­pel blå­bär och açaí, på­stås go­ji­bär va­ra ri­ka på an­tiox­i­dan­ter. ”De mot­ver­kar ox­i­da­tion av re­ak­ti­va sy­re- och kvä­ve­för­e­ning­ar samt oli­ka hali­der, som of­ta kal­las fria radikaler”, för­kla­rar Blum­berg, forsk­nings­chef på an­tiox­i­dant­la­bo­ra­to­ri­et på Tufts. Fria radikaler upp­ges of­ta or­sa­ka can­cer och ska man tro re­kla­men så be­ty­der mer

”Go­ji­bär in­ne­hål­ler mer C-vi­ta­min än apel­si­ner, mer be­ta­ka­ro­ten än mo­röt­ter och mer järn än spe­nat.”

an­tiox­i­dan­ter mindre can­cer. Men forsk­ning­en är in­te li­ka en­ty­dig. ”Många fria radikaler har en vik­tig po­si­tiv roll i cell­bi­o­lo­gin och män­ni­skans fy­si­o­lo­gi", sä­ger Blum­berg. ”Men allt­för sto­ra mäng­der kan le­da till det som bru­kar kal­las ox­i­da­tiv stress. Det kan ska­da cel­ler­nas be­stånds­de­lar som li­pi­der, pro­te­i­ner och dna, på­skyn­da åld­ran­det och öka ris­ken för can­cer och and­ra kro­nis­ka sjuk­do­mar. Men det här är en oer­hört kom­plex pro­cess som vi in­te har till­räck­li­ga kun­ska­per om idag.”

Men en sak vet vi: mer är in­te all­tid bätt­re. ”Att äta mer frukt, grön­sa­ker, full­korn, nöt­ter och frön som är ri­ka på an­tiox­i­dan­ter kan ab­so­lut va­ra bra, men allt kan va­ra skad­ligt i mäng­der”, sä­ger Blum­berg. Ett för­sök med per­so­ner som ris­ke­ra­de att ut­veck­la lung­can­cer fick av­bry­tas där­för att de del­ta­ga­re som fick an­tiox­i­dan­ter dog snab­ba­re. Men även om en kost som är rik på an­tiox­i­dan­ter för­mod­li­gen in­te gör nå­gon stör­re ska­da – så­vi­da du in­te in­tar dem i form av vin – så gör den för­mod­li­gen ing­en stör­re nyt­ta hel­ler. ”Re­kla­men fo­ku­se­rar gär­na på an­tiox­i­dan­ter, men en­ligt forsk­ning­en är det in­te an­tiox­i­dan­ter­na som är vik­ti­gast i ma­tens nä­rings­in­ne­håll", sä­ger Ka­mal Pa­tel, nut­ri­tions­fors­ka­re och chef för ex­a­mi­ne.com, en webb­plats för obe­ro­en­de granskning av forsk­nings­re­sul­tat. ”Förr an­vän­de ame­ri­kans­ka myn­dig­he­ter Orac-ska­lan för an­tiox­i­dan­ter, men det har man slu­tat med ef­tersom det sak­nas be­lägg för hur de på­ver­kar häl­san.”

Även om vi får i oss sto­ra mäng­der an­tiox­i­dan­ter ge­nom ma­ten är det in­te hel­ler sä­kert att ef­fek­ten står i pro­por­tion till in­ta­get. An­to­cy­a­ni­ner­na i blå­bär – mi­ra­kel­bä­ret som bru­kar ses som frö­et till su­per­matt­ren­den – har vi­sat sig kun­na häm­ma till­väx­ten av can­cer­cel­ler i tjock­tar­men i in vitro-för­sök. Men det finns inga be­lägg för att krop­pen kan ta upp an­to­cy­a­ni­ner och and­ra fla­vo­no­i­der; tvärtom vi­sar stu­di­er att de knap­pa fem pro­cent som över­le­ver för­tä­ring­en snabbt läm­nar krop­pen igen. ”Den störs­ta an­tiox­i­da­ti­va ef­fek­ten be­ror of­tast på krop­pens re­ak­tion på att man äter ett främ­man­de äm­ne, in­te på äm­net i sig", sä­ger Pa­tel. ”Dess­utom är krop­pens eg­na an­tiox­i­dant­sy­stem, med föreningar som glu­ta­tion, of­ta ef­fek­ti­va­re än de an­tiox­i­dan­ter vi kan få i oss ge­nom ma­ten.”

ETT SVÅRSTUDERAT OM­RÅ­DE

Den forsk­ning som finns sä­ger ty­värr of­ta mer om su­per­ma­tens ef­fek­ter på råt­tor än på män­ni­skor. ” Re­sul­ta­ten från för­sök in­om nut­ri­tions­forsk­ning­en kan säl­lan över­fö­ras rakt av”, sä­ger Pa­tel. ”Om man till ex­em­pel vill un­der­sö­ka hur gra­pe­fruk­tjuice på­ver­kar hjär­nan så mås­te man dels lå­ta stu­di­en på­gå till­räck­ligt länge, dels kon­trol­le­ra att för­söks­per­so­ner­na verk­li­gen dric­ker jui­cen. Så går det näs­tan ald­rig till i prak­ti­ken.” Det är ock­så svårt att kon­trol­le­ra för oli­ka livsstils­fak­to­rer. Och Pa­tel räknar upp fler pro­blem: i pi­lot­stu­di­er och djur­för­sök an­vänds of­ta höga do­ser, och i kort­va­ri­ga un­der­sök­ning­ar tit­tar man ba­ra på livs­med­let i sig. När man äter fle­ra livs­me­del till­sam­mans, som de fles­ta av oss gör, kan ef­fek­ten dock för­änd­ras dra­ma­tiskt, bå­de till det bätt­re och till det säm­re. ”Allt blir mer kom­pli­ce­rat när oli­ka livs­me­del kom­bi­ne­ras”, sä­ger Pa­tel.

Ett an­nat pro­blem med forsk­ning­en om su­per­mat är att den of­ta be­kostas av kom­mer­si­el­la in­tres­sen. ”Många av vå­ra stu­di­er fi­nan­sie­ras av fö­re­tag som säl­jer livs­me­del och kost­till­skott”, med­ger pro­fes­sor Da­vid Ni­e­man, chef för Hu­man Per­for­man­ce Labs på Ap­pa­lachi­an Sta­te Uni­ver­si­ty i North Carolina. ”Det finns dock ett krav på att den som be­stäl­ler un­der­sök­ning­en ska ge oss aka­de­misk fri­het, och det in­ne­bär rät­ten att of­fent­lig­gö­ra bå­de po­si­ti­va och ne­ga­ti­va re­sul­tat. Många fö­re­tag jag ar­be­tar med skri­ver vil­ligt på av­ta­len ef­tersom de är så över­ty­ga­de om si­na pro­duk­ters spe­ci­el­la egen­ska­per.” Det man bör se upp med som kon­su­ment är stu­di­er som gjorts in­ternt av fö­re­ta­gen själ­va. Des­sa är ”så gott som vär­de­lö­sa” en­ligt Ni­e­man. Men även om stu­di­er­na in­te är fals­ka ba­ra för att de är bransch­fi­nan­si­e­ra­de, be­ty­der in­te re­sul­ta­ten att den på­ståd­da supermaten nöd­vän­digt­vis är bätt­re än bil­li­ga­re, mindre ex­o­tis­ka al­ter­na­tiv som in­te bac­kas upp av sam­ma star­ka vinst­in­tres­sen ( se ”Var­dags­hjäl­tar”, s. 28).

Pro­ble­met är in­te att supermaten är en bluff – livs­me­del som chi­a­frön och grönkål har ett im­po­ne­ran­de nä­rings­in­ne­håll – ut­an sna­ra­re att be­näm­ning­en ”su­per­mat” ger oss ore­a­lis­tis­ka för­vänt­ning­ar. ” Jag fö­re­drar ut­tryc­ket ’ nä­ringstät’ mat som an­vänds i de nya kostrå­den i USA”, äger Ni­e­man. ”De fles­ta fors­ka­re på om­rå­det an­vän­der in­te ut­tryc­ket su­per­mat ef­tersom det för tan­kar­na till snab­ba och ex­klu­si­va häl­so­för­de­lar.” Visst kan du strö li­te chi­a­frön över hav­re­gryns­grö­ten. Du får en nä­rings­boost, men du blir in­te plöts­ligt odöd­lig. ”Det som spe­lar roll är hur di­na mat­va­nor ser ut över fle­ra års tid", sä­ger Ni­e­man.

EN BA­LAN­SE­RAD KOST

Ge­nom att till­skri­va supermaten ma­gis­ka egen­ska­per ris­ke­rar vi att lu­ra oss själ­va. ”En del tror att om de äter en ’su­per­frukt’ kan de strun­ta i rå­det att äta 2–4 fruk­ter om da­gen”, sä­ger Blum­berg. Men det finns ing­et en­skilt su­per­livs­me­del som har allt och in­te hel­ler kan de kom­pen­se­ra för and­ra bris­ter. ”Att kom­plet­te­ra en bra kost med su­per­mat går fint”, sä­ger Da­vid Katz, chef för Ya­leu­ni­ver­si­te­tets cen­ter för förebyggande forsk­ning. ”Men att li­ta på att den ska kom­pen­se­ra för en då­lig kost är en helt an­nan sak.” Ett över­dri­vet fo­kus på su­per­mat kan på­ver­ka häl­san ne­ga­tivt. ”Be­teck­ning­en hjäl­per fö­re­tag att säl­ja si­na pro­duk­ter, och den ’hjäl­per’ kon­su­men­ter att över­förenk­la sin kost”, sä­ger Pa­tel. Al­la ex­per­ter­na som ut­ta­lat sig in­för den här ar­ti­keln un­der­strök vik­ten av att äta en va­ri­e­rad kost med många slags na­tur­li­ga, opro­ces­sa­de livs­me­del. Då mins­kar de en­skil­da livs­med­lens be­ty­del­se. ”Det finns ing­en mat el­ler dryck som är vik­ti­ga­re än livssti­len som hel­het", sä­ger Ni­e­man. I usprungs­län­der­na märks en an­nan oav­sikt­lig kon­se­kvens när livs­me­del får su­per­mat­sta­tus på ut­veck­la­de mark­na­der. Pri­set

”Pro­ble­met är in­te att supermaten är en bluff – många su­per­livs­me­del har ett högt nä­rings­in­ne­håll – ut­an att be­näm­ning­en ’su­per­mat’ ger oss ore­a­lis­tis­ka för­vänt­ning­ar.”

på qui­noa tre­dubb­la­des mel­lan 2006 och 2011 och blev för dyrt för många i Pe­ru och Bo­li­via där det väx­er. Väx­el­bru­ket tar ock­så stryk när od­la­re hop­par på en lön­sam trend. Följ­den blir iro­niskt nog att män­ni­skor i des­sa län­der bör­jar äta mer bil­lig, im­por­te­rad skräp­mat. Den go­da ny­he­ten är att qui­noa nu har bör­jat od­las bå­de i USA och i Eu­ro­pa. Eti­o­pi­ens re­ge­ring häv­de ny­li­gen ett ex­port­för­bud för det glu­ten­fria su­per­spann­må­let teff som ha­de in­förts 2006 för att und­vi­ka en be­fa­rad spann­måls­brist. Först öka­des dock skör­dar­na med 40 pro­cent för att säk­ra till­gång­en, men trots det kvar­står oron. Supermaten kan ha ett högt pris även för oss. Den får oss att läg­ga mer peng­ar på mat och ger nä­ring åt den fel­ak­ti­ga upp­fatt­ning­en att det mås­te va­ra dyrt att äta sunt. Dess­utom gör den att vi glöm­mer bort an­nan nyt­tig mat som vi kan od­la i vå­ra eg­na hem­län­der. ” Man har in­te kun­nat se att açaí och and­ra ex­o­tis­ka livs­me­del är sun­da­re än an­nan mat, och det finns få el­ler inga lång­sik­ti­ga un­der­sök­ning­ar av hur de på­ver­kar sjuk­do­mar”, sä­ger Pa­tel.

Om det finns nå­got som verk­li­gen kan kal­las su­per­mat hit­tar man den san­no­likt i mat­af­fä­rens stan­dard­ut­bud, där den ser så all­dag­lig ut som man kan tän­ka sig. ”Det finns ton­vis av forsk­ning som vi­sar på vit­lö­kens po­si­ti­va ef­fek­ter", sä­ger Pa­tel. ”Och po­ta­tis får väl­digt li­te upp­märk­sam­het trots att det är bil­ligt, nä­rings­rikt och mät­tan­de.”

Så istäl­let för att läg­ga en för­mö­gen­het på att dyr­ka su­per­ma­tens tren­di­ga hjäl­tar kan du för­sö­ka tän­ka på din kost som tall­ri­kens team av su­per­hjäl­tar – en mångsidig mix av färg­star­ka karaktärer med oli­ka för­må­gor som gör stor­verk till­sam­mans. Och det mesta ska va­ra grönt.

Ja­mie Millar är fri­lans­skri­bent och re­dak­tör för Men’s He­alth.

Hör om hur kos­ten på­ver­kar hjär­nan i podcas­ten How to ha­ve a bet­ter brain: Di­et bbc.co.uk/pro­gram­mes/ b065xhtm

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.