Vad är vitsen med en vit månad?

Efter några helger fyllda av fest och sprit är det många som börjar fundera över sina alkoholvanor, och en del väljer att ta en vit månad. Men finns det några hälsofördelar med att vara helnykter bara en månad?

tt ta en ”vit månad” har blivit allt populärare på senare år och jag vet ganska många som har provat det. Vit månad är ett koncept som lanserats av bland annat den brittiska ideella organisationen Alcohol Concern. På deras hemsida beskrivs några av skälen för en vit månad: ”att kunna ta kontroll över sitt förhållande till alkohol” och ”att stimulera till en diskussion om alkohol: varför vi dricker, vad det gör med oss och hur vi kan minska alkoholens skadeverkningar”.

Som potentiella fördelar listas bättre sömnkvalitet, bättre hy, viktnedgång, en fantastisk känsla av att ha gått iland med något när månaden är slut samt att man sparar pengar (enligt Dagens Industri lägger medelsvensson drygt 200 000 kronor på alkohol under sin livstid).

Allt detta låter ju fantastiskt. Så när BBC Focus frågade om jag ville ge mig på en ”vit november” så tänkte jag: ”varför inte?”. Jag gillar att experimentera med mig själv, och en av fördelarna med november är att månaden bara har 30 dagar, så jag skulle komma undan med att vara torrlagd en dag mindre.

Nu är jag ingen stordrickare och har heller aldrig varit det. Inte ens under läkarutbildningen, där det fanns en ganska utbredd fyllekultur i vissa grupper, brukade jag dricka mer än två–tre öl på en och samma kväll. När alkoholen väl når min hjärna har jag ungefär en timme på mig att ha hämningslöst kul innan jag däckar. Alkohol gör mig inte till något roligt sällskap. Trots det har jag lagt mig till med vanan att dricka nästan varje kväll, oftast rödvin, så jag tyckte att det skulle vara en intressant utmaning.

Jag började med att föra bok över allt jag drack under några veckor, och det visade sig att jag låg på ungefär 20 standardglas per vecka. Det är inga jättemängder men ändå en bra

bit över den gällande rekommendationen i Storbritannien på högst 14 standardglas i veckan. Tidigare var gränsen 21 standardglas för män och 14 för kvinnor, men riktlinjerna ändrades i december 2016 samtidigt som hälsodepartementet förklarade att ” det inte finns några hälsoskäl för att dricka alkohol”.

Den slutgiltiga tonen gjorde mig både förvånad och lite skeptisk av skäl som jag strax ska återkomma till, men uttalandet gav mig ännu en anledning att försöka mig på en vit november. Så jag travade iväg och lämnade blodprover för att kontrollera fasteglukos, leverenzymer och kolesterolvärden, väga mig och ta blodtrycket. Jag lade undan vinflaskorna utom synhåll och var redo.

ATT BRYTA VANAN

De första två veckorna var en utmaning, för jag hade vant mig vid att ta ett glas till middagen och saknade det verkligen. Jag tänkte att det bästa sättet att klara månaden var att berätta för folk vad jag höll på med så att det skulle kännas dumt att dra mig ur.

Mina vänner var förstående, och en positiv bieffekt var att jag inte var lika frestad att äta chips vid bardisken när vi träffades ute. Jag tyckte också att jag blev roligare att umgås med eftersom jag inte var lika benägen att säcka ihop efter middagen. Däremot märkte jag inte att vare sig sömn eller hy förbättrades nämnvärt.

Jag hade tillräckliga skäl för att fullfölja min vita månad, men jag undrade om jag verkligen skulle uppleva några varaktiga fördelar om jag fortsatte. Är alkohol verkligen så farligt i de ganska måttliga mängder jag druckit de senaste åren?

Enligt det brittiska hälsodepartementet ökar risken för att dö med ungefär 1 procent om man dricker 14 standardglas i vecka, för att inte tala om de 20 glas jag snittade på. Siffran låter skrämmande, men David Spiegelhalter, professor i riskförståelse vid Cambridgeuniversitet, har satt den i ett sammanhang som gör det lättare att tolka påståendet.

”En timmes tv-tittande om dagen eller att äta bacon några gånger i veckan är farligare för hälsan på lång sikt”, säger han. ”Det du måste fråga dig är hur mycket njutning du får ut av att dricka måttligt.”

Inte jätteskrämmande alltså. Men hur är det då med påståendet att det är bättre att vara helnykter än att dricka måttligt och att ”det inte finns några hälsoskäl för att dricka”? En som företräder den linjen är professor Tim Stockwell, chef för centret för beroendeforskning vid Victoriauniversitet i Kanada. Han har gett råd till myndigheter i många länder om hur rekommendationerna för alkohol bör se ut, och enligt honom finns det inga biokemiska fördelar med att dricka. Han menar dock att måttligt drickande kan vara socialt och bidra till hälsan av det skälet.

”Alkohol kan göra dig sjuk eller döda dig på minst 60 olika sätt”, berättar han över ett glas vatten. ”Det är inte bara de uppenbara riskerna med leverskador. Män som dricker tre till fyra standardglas om dagen ökar sin risk för prostata-

”Antalet som dör i bröstcancer skulle minska med 10 procent om ingen i världen drack.”

cancer. För kvinnor ökar risken att få bröstcancer om de dricker alkohol, oavsett mängd. Antalet som dör i bröstcancer skulle minska med 10 procent om ingen i världen drack.”

Stockwell anser att de undersökningar som tyder på att måttligt drickande kan ha en skyddseffekt har allvarliga brister. I gruppen som inte dricker alls finns både före detta alkoholister och människor som är sjukliga, och det snedvrider resultatet till förmån för ett måttligt drickande. Stockwell rekommenderar vita dagar, vita månader och – för den som inte saknar alkoholen – vita år.

Alexander Jones, kardiolog och klinisk forskare vid University College London, håller med om att alkohol ökar risken för många cancerformer. Han anser dock att det finns belägg för att alkohol kan vara bra för hjärtat, åtminstone i väldigt låga doser.

”Risken för hjärtsjukdomar är mycket större bland stordrickare än bland nykterister”, säger han. ” Men det finns stora prospektiva studier som visar att den som dricker måttliga mängder alkohol, kanske upp till två standardglas om dagen, minskar risken för kranskärlssjukdomar och stroke senare i livet.”

Så vem har rätt? Det bästa sättet att bedöma effekten av måttligt drickande skulle vara att ta en stor grupp personer som inte dricker och slumpvis dela in dem i två grupper, ge den ena gruppen alkohol och den andra vatten och följa dem under flera års tid. En sådan undersökning skulle vara så gott som omöjlig att genomföra. Men resultaten av en blygsammare studie publicerades 2015 i Annals Of Internal Medicine. I den undersökning hade forskare vid Ben-gurion-universitetet i Israel tagit 224 typ 2-diabetiker som sällan drack och slumpvis delat in dem i grupper som fick ett glas med 15 cl rött vin, vitt vin eller mineralvatten till middagen varje kväll i två års tid.

15 cl vin per kväll blir ungefär 14 standardglas alkohol på en vecka. Vinet och vattnet delades ut gratis och de tomma flaskorna samlades in efteråt för att kontrollera att försökspersonerna verkligen drack regelbundet.

Så hur gick det? Eftersom jag själv är en rödvinsdrickare som kämpar med att hålla

blodsockret på en jämn nivå blev jag mäkta förtjust över att de uppmätta hälsofördelarna var störst hos dem som drack rödvin, tätt följda av vitvinsdrickarna, medan de som druckit mineralvatten hamnade på tredje plats.

Forskarna drog slutsatsen att rödvin hade bäst effekt på ämnesomsättningen, främst genom att förbättra fettprofilen. Rödvin ökade det goda kolesterolet (HDL) och apolipoproteinet A1 (en av de viktigaste beståndsdelarna i Hdl-kolesterol) samt sänkte kvoten mellan totalkolesterol och Hdl-kolesterol.

Professor Iris Shai som ansvarade för försöket berättar att det röda och vita vinet hade ungefär samma alkoholhalt, men att det röda innehöll sju gånger så mycket fenoler och mellan fyra och tretton gånger så höga halter av vissa resveratroler som det vita.

I studien konstaterades att 14 standardglas i veckan inte hade några mätbara negativa effekter på blodtryck eller leverfunktion och inte heller ledde till ökad fettprocent. Något som överraskar är att båda de vindrickande grupperna upplevde en signifikant förbättring av sömnkvaliteten jämfört med gruppen som drack vatten. Intressant nog var det hos de försökspersoner som bröt ner alkoholen långsammast och som alltså hade den i systemet längre, som de största hälsofördelarna noterades – och det var bara de som fick jämnare blodsocker. Det talar för att även om rödvin innehåller hälsofrämjande ämnen, har även alkoholen betydelse.

Det här var en ganska liten studie som pågick under en relativt kort period och som var inriktad på typ 2-diabetiker. Forskarna underströk därför med rätta att man måste behandla resultaten med viss försiktighet. Men som jag ser det är studien ännu ett övertygande bevis på att ett glas vin då och då sannolikt inte gör någon skada utan faktiskt kan göra nytta.

MITT SMALARE JAG

Hur påverkades jag då av min alkoholfria månad? När november var till ända hade jag gått ner drygt två kilo, vilket var en glädjande överraskning. En flaska rött innehåller ungefär 630 kalorier, så genom att inte dricka på en månad hade jag undvikit omkring 5 000 kalorier, vilket motsvarar ungefär 0,7 kilo fett. Jag har en känsla av att de där chipsen jag inte åt också gjorde sitt till.

Det är svårt att uppskatta hur mycket pengar jag sparade, för när jag gick ut och åt eller drack betalade jag ändå min del av notan. Hemma sparade jag kanske 40 pund på vinflaskorna jag inte köpte. När det gäller de fysiska effekterna sjönk blodtrycket en aning och jag fick en måttlig förbättring av fasteglukos och kolesterolvärden. Mina levervärden var däremot oförändrade. Allt som allt var det ett intressant experiment. Mot bakgrund av vad jag kommit fram till ska jag försöka begränsa mig till 14 standardglas i veckan, för det verkar vara den gyllene medelvägen. Och lycka till nu, alla ni som satsar på en vit månad.

Michael Mosley är programledare för Medicin med Mosley och har skrivit boken Förbättra din tarmflora.

”Att äta bacon några gånger i veckan är farligare för hälsan på lång sikt.”