Vetenskapens vag till battre halsa
Är socker lika illa som kokain?
MAN HÖR OFTA FOLK SÄGA ATT DE ÄR ”CHOKLADBEROENDE” ELLER ATT EN VISS LÄSK ÄR SOM KNARK DE INTE KAN VARA UTAN. MEN GÅR DET VERKLIGEN ATT BLI BEROENDE AV VISSA LIVSMEDEL?
Generellt blir vi allt fetare. Beror det på att en del av oss är beroende av vissa livsmedel? I en forskningsstudie från Connecticut College 2013 drogs slutsatsen att oreokakor var ”lika beroendeframkallande som kokain”. Det stämmer visserligen att en del överviktiga har beteenden som liknar beroendeproblematik, till exempel oförmågan att låta bli vissa livsmedel eller tendensen att äta för mycket vid stress. Men det gäller inte alla överviktiga. Går det då egentligen att tala om mat som beroendeframkallande?
För att svara på den frågan måste vi först ha en bra bild av hur beroenden fungerar. I den amerikanska diagnosmanualen för psykiatrin anges ökad tolerans och abstinensbesvär som kriterier på ett beroende. Den senaste versionen, DSM-5, har även tillägget: ”starkt begär eller häftigt sug efter en substans”.
Beroenden påverkar områden i hjärnan som är kopplade till njutning, belöning och beslutsfattande. De påverkar också signalsubstanserna som gör att hjärnceller och områden i hjärnan kan kommunicera. Med tiden leder minnet av tidigare belöningar (till exempel från mat, sex, alkohol eller droger) till en biologisk respons i form av ett starkt sug.
Det bästa verktyg som forskarna har för att bedöma problem med förhållandet till vissa livsmedel är frågeformuläret Yale Food Addiction Scale (YFAS). De 25 frågorna togs fram 2009 av Ashley Gearhard, lektor i klinisk psykologi vid Michiganuniversitetet. Hon menar att beroendeprocesser har en roll i vissa ätstörningar. ”I min forskning försöker jag ta reda på hur vi kan identifiera personer som löper störst risk att utveckla en beroendeproblematik i sitt förhållande till mat. Istället för att titta på vikten kan vi med hjälp av frågeformuläret använda samma kriterier som för andra beroenden när vi vill upptäcka personer som kan ha ett matmissbruk. Verktyget ger oss en utgångspunkt när vi ska titta efter beteendemässiga, kognitiva och biologiska markörer i den gruppen.”
I ett försök visade Gearhardt deltagarna bilder på ”godsaker” som till exempel chokladmilkshakes, för att sedan ge dem själva produkten. Hon såg att människor med ett ” missbruksliknande” ätbeteende hade större aktivitet i områden i hjärnan som är kopplade till belöning och begär när de exponerades för bilder som triggade suget – bilder på godsaker – än när de fick se andra bilder. Deras hjärnor visade inte heller samma hämmande respons efter att de druckit milkshaken som efter andra livsmedel som inte skapade samma sug.
”Resultaten pekar på att den här gruppen svarar väldigt starkt på tecken i omgivningen på att de här livsmedlen är tillgängliga", förklarar Gearhardt. ”När de väl börjar äta kan den återkopplingsfunktion i hjärnan som normalt får oss att sluta äta vara nedsatt.”
Det här är samma mönster som man ser hos människor med ”vanliga” former av beroenden. Gearhardt menar därför att det finns goda skäl att tala om beroendeproblematik i samband med mat. I en annan studie rekryterade Gearhardt och hennes kollegor 500 deltagare som fick besvara frågorna i Yfas-formuläret och ange vilka livsmedel de tänkte på när de läste vissa påståenden. Listan dominerades av de vanliga bovarna: glass, choklad, kakor och godis. Enligt Gearhardt är det här produkter som våra hjärnor inte riktigt har lärt sig att hantera ännu.
SOCKERKICKAR
Jämfört med tidigare generationer äter vi betydligt mer processad mat med högt sockerinnehåll, och det syns på midjemåttet. Mellan 1996 och 2016 ökade andelen överviktiga och feta i Sverige från 46 till 57 procent bland männen och från 34 till 44 procent bland kvinnorna. Och enligt Världshälsoorganisationen kommer
”Återkopplingsfunktionen i hjärnan som normalt får oss att sluta äta kan vara nedsatt.”
utvecklingen framöver att vara explosionsartad. Andelen svenska män och kvinnor som kommer att vara antingen feta eller överviktiga år 2030 beräknas till 71 respektive 56 procent.
De flesta studier av livsmedelsberoende har dock gjorts på djur eller i form av tvärsnittsstudier. Och även om en stödgrupp för personer som äter för mycket av vissa livsmedel har 6 000 medlemmar i sex länder, finns fortfarande inga stora forskningsstudier på området. Hisham Ziauddeen forskar i mat och belöningsmekanismer vid Cambridgeuniversitetet och menar att bristen på forskning på området gör det svårt för tanken på matberoende som sjukdomstillstånd att få genomslag.
”Det finns faktiskt ganska svagt stöd för tanken att mat skulle vara beroendeframkallande", säger han. ”Jag vill inte påstå att det inte finns något som kan kallas matberoende. Med tanke på de vitt skilda symptom som personer med ätstörningar beskriver är det fullt möjligt att en mindre grupp har en ätstörningsproblematik som på många sätt liknar ett beroende, och att de kan känna och uppleva samma saker som personer som är alkohol- eller narkotikaberoende.”
Men han tvivlar på att Yale Food Addiction Scale kan användas till att upptäcka dessa, eller till att övertyga ”skeptiker” som honom själv. ”De som ligger högt på skalan hamnar också väldigt högt i mätningar där man vill identifiera mer konventionella ätstörningar. Skalan mäter alltså vissa beteenden som vi även ser i samband med andra ätstörningar, men den fångar egentligen ingenting särskiljande”, säger han.
En del forskare går ännu längre och hävdar att tanken på livsmedelsberoende kan vara farlig ur ett folkhälsoperspektiv. Ian Macdonald, professor i ämnesomsättningsfysiologi vid univers itetet i Nottingham i Storbritannien, menar att tanken på livsmedelsberoende är knepig eftersom alla människor måste ha mat för att överleva. Alkohol och narkotika går att välja bort, men äta måste vi.
”Jag tycker inte att det tillför något att tala om ’matberoende’ och jag vill verkligen inte uppmuntra till att använda ordet ’beroende’ när det gäller kombinationen av vissa näringsämnen, som fett och socker, eller livsmedel som choklad”, säger Macdonald. ”Alla måste äta för att överleva, så ett beroende måste vara
något mycket mer extremt än vanligt ätande. Att använda termer som beroende blir bara förvirrande för allmänheten, för då tänker man sig förstås något som liknar beroende av heroin, nikotin eller alkohol, och det ger en falsk bild.”
Inte heller i arbetet med patienter vill Macdonald använda uttrycket ”matberoende”. ”Jag tycker inte att sjukvården bör använda termen utan att göra det väldigt tydligt exakt vad de menar. Många psykologer accepterar numera termen ’ätberoende’ som en beskrivning av beteendeförändringar med ett starkt sug efter vissa typer av mat eller mat i allmänhet. Men även där finns en risk för felaktig användning och övertolkning.”
Det är lätt att tänka sig att det kan bli kontraproduktivt att tala om beroende. Om ” matberoende” klassas som en sjukdom kan det förstärka uppfattningen att vi inte har någon makt att stå emot begäret att äta för mycket. Skulle det till exempel bli lättare eller svårare att hålla nyårslöftet att äta hälsosamt om du fick veta att choklad är vanebildande eller att din kropps belöningssystem gör att du lätt blir beroende av skräpmat?
Professor Peter Rogers forskar i näring, beteende och hjärnans aptitreglering vid universitetet i Bristol i Storbritannien. Enligt honom kan det få oanade konsekvenser om matberoende klassas som en sjukdom. ”En beteckning som ’matberoende’ är ingenting att ta lätt på. Den kan kraftigt påverka upplevelsen av att äta liksom våra hungerkänslor och viljan att äta.”
I forskning som publicerats i tidskriften Appetite tittar Rogers på hur information om matberoende påverkar människors beteenden och preferenser. I studien fick 60 frivilliga läsa olika ”nyheter” om att forskare antingen hade bevisat eller motbevisat att det finns något som kan kallas matberoende, innan de fick prova nyttiga och onyttiga livsmedel i ett smaktest.
”Bland dem som just fått läsa att matberoende är ett faktum såg man en intressant spridning", berättar Rogers. ”En del åt mycket och andra åt oerhört lite. Vilket är helt i linje med teorin att människor som fått läsa nyheten antingen tänker ’Jag rår inte för det’ och ger efter, medan andra istället tänker ’Den här maten är beroendeframkallande’ och avstår. Alltså verkar det som om människors inställning till vissa typer av livsmedel påverkas väldigt mycket av vad de fått veta om matberoende, och det kan vara på både gott och ont.”
Här finns kanske nyckeln till tänkbara behandlingar vid överätande. Om man vet vilka ”problemlivsmedel” som får människor att äta för mycket och som bör undvikas, kan den kunskapen ligga till grund för en modell med fullständig avhållsamhet på samma sätt som vid konventionella beroenden.
Men innan man bestämmer sig för möjliga behandlingar måste det finnas en samsyn om huruvida det verkligen går att tala om matberoende och hur detta i så fall fungerar. Här är experterna än så länge långtifrån eniga. Vissa människor har utan tvekan ett starkt sug efter vissa livsmedel, men i dagsläget förstår vi inte helt vad som ligger bakom suget.
”Alla måste äta för att överleva, så ett beroende måste vara något mycket mer extremt än vanligt ätande.”
Lilian Anekwe är vetenskapsjournalist med särskilt fokus på hälsa och medicin.