Är soc­ker li­ka il­la som ko­ka­in?

MAN HÖR OF­TA FOLK SÄ­GA ATT DE ÄR ”CHOKLADBEROENDE” EL­LER ATT EN VISS LÄSK ÄR SOM KNARK DE IN­TE KAN VA­RA UT­AN. MEN GÅR DET VERK­LI­GEN ATT BLI BE­RO­EN­DE AV VIS­SA LIVS­ME­DEL?

Vetenskapens vag till battre halsa - - Innehåll - TEXT: LI­LI­AN ANEKWE

Ge­ne­rellt blir vi allt fe­ta­re. Be­ror det på att en del av oss är be­ro­en­de av vis­sa livs­me­del? I en forsk­nings­stu­die från Con­necticut Col­lege 2013 drogs slut­sat­sen att ore­oka­kor var ”li­ka be­ro­en­de­fram­kal­lan­de som ko­ka­in”. Det stäm­mer vis­ser­li­gen att en del över­vik­ti­ga har be­te­en­den som lik­nar be­ro­en­de­pro­ble­ma­tik, till ex­em­pel oför­mågan att lå­ta bli vis­sa livs­me­del el­ler ten­den­sen att äta för myc­ket vid stress. Men det gäl­ler in­te al­la över­vik­ti­ga. Går det då egent­li­gen att ta­la om mat som be­ro­en­de­fram­kal­lan­de?

För att sva­ra på den frå­gan mås­te vi först ha en bra bild av hur be­ro­en­den fun­ge­rar. I den ame­ri­kans­ka di­a­gnos­ma­nu­a­len för psy­ki­a­trin anges ökad to­le­rans och ab­sti­nens­be­svär som kri­te­ri­er på ett be­ro­en­de. Den se­nas­te ver­sio­nen, DSM-5, har även tilläg­get: ”starkt be­gär el­ler häf­tigt sug ef­ter en sub­stans”.

Be­ro­en­den på­ver­kar om­rå­den i hjär­nan som är kopp­la­de till njut­ning, be­lö­ning och be­sluts­fat­tan­de. De på­ver­kar ock­så sig­nal­sub­stan­ser­na som gör att hjärn­cel­ler och om­rå­den i hjär­nan kan kom­mu­ni­ce­ra. Med ti­den le­der min­net av ti­di­ga­re be­lö­ning­ar (till ex­em­pel från mat, sex, al­ko­hol el­ler dro­ger) till en bi­o­lo­gisk re­spons i form av ett starkt sug.

Det bäs­ta verk­tyg som fors­kar­na har för att be­dö­ma pro­blem med för­hål­lan­det till vis­sa livs­me­del är fråge­for­mu­lä­ret Ya­le Food Ad­dic­tion Sca­le (YFAS). De 25 frå­gor­na togs fram 2009 av Ashley Gear­hard, lek­tor i kli­nisk psy­ko­lo­gi vid Michi­ga­nu­ni­ver­si­te­tet. Hon me­nar att be­ro­en­de­pro­ces­ser har en roll i vis­sa ät­stör­ning­ar. ”I min forsk­ning för­sö­ker jag ta re­da på hur vi kan iden­ti­fi­e­ra per­so­ner som lö­per störst risk att ut­veck­la en be­ro­en­de­pro­ble­ma­tik i sitt för­hål­lan­de till mat. Istäl­let för att tit­ta på vik­ten kan vi med hjälp av fråge­for­mu­lä­ret an­vän­da sam­ma kri­te­ri­er som för and­ra be­ro­en­den när vi vill upp­täc­ka per­so­ner som kan ha ett mat­miss­bruk. Verk­ty­get ger oss en ut­gångs­punkt när vi ska tit­ta ef­ter be­te­en­de­mäs­si­ga, kog­ni­ti­va och bi­o­lo­gis­ka mar­kö­rer i den grup­pen.”

I ett för­sök vi­sa­de Gear­hardt del­ta­gar­na bil­der på ”god­sa­ker” som till ex­em­pel cho­klad­mil­ks­ha­kes, för att se­dan ge dem själ­va pro­duk­ten. Hon såg att män­ni­skor med ett ” miss­brukslik­nan­de” ät­be­te­en­de ha­de stör­re ak­ti­vi­tet i om­rå­den i hjär­nan som är kopp­la­de till be­lö­ning och be­gär när de ex­po­ne­ra­des för bil­der som trig­ga­de su­get – bil­der på god­sa­ker – än när de fick se and­ra bil­der. De­ras hjär­nor vi­sa­de in­te hel­ler sam­ma häm­man­de re­spons ef­ter att de druc­kit mil­ks­ha­ken som ef­ter and­ra livs­me­del som in­te ska­pa­de sam­ma sug.

”Re­sul­ta­ten pe­kar på att den här grup­pen sva­rar väl­digt starkt på tec­ken i om­giv­ning­en på att de här livs­med­len är till­gäng­li­ga", för­kla­rar Gear­hardt. ”När de väl bör­jar äta kan den åter­kopp­lings­funk­tion i hjär­nan som nor­malt får oss att slu­ta äta va­ra ned­satt.”

Det här är sam­ma möns­ter som man ser hos män­ni­skor med ”van­li­ga” for­mer av be­ro­en­den. Gear­hardt me­nar där­för att det finns go­da skäl att ta­la om be­ro­en­de­pro­ble­ma­tik i sam­band med mat. I en an­nan stu­die re­kry­te­ra­de Gear­hardt och hen­nes kol­le­gor 500 del­ta­ga­re som fick be­sva­ra frå­gor­na i Yfas-for­mu­lä­ret och ange vil­ka livs­me­del de tänk­te på när de läs­te vis­sa på­stå­en­den. Lis­tan do­mi­ne­ra­des av de van­li­ga bo­var­na: glass, cho­klad, ka­kor och go­dis. En­ligt Gear­hardt är det här pro­duk­ter som vå­ra hjär­nor in­te rik­tigt har lärt sig att han­te­ra än­nu.

SOCKERKICKAR

Jäm­fört med ti­di­ga­re ge­ne­ra­tio­ner äter vi be­tyd­ligt mer pro­ces­sad mat med högt soc­ke­r­in­ne­håll, och det syns på mid­je­måt­tet. Mel­lan 1996 och 2016 öka­de an­de­len över­vik­ti­ga och fe­ta i Sve­ri­ge från 46 till 57 pro­cent bland män­nen och från 34 till 44 pro­cent bland kvin­nor­na. Och en­ligt Världs­häl­so­or­ga­ni­sa­tio­nen kom­mer

”Åter­kopp­lings­funk­tio­nen i hjär­nan som nor­malt får oss att slu­ta äta kan va­ra ned­satt.”

ut­veck­ling­en fram­ö­ver att va­ra ex­plo­sions­ar­tad. An­de­len svens­ka män och kvin­nor som kom­mer att va­ra an­ting­en fe­ta el­ler över­vik­ti­ga år 2030 be­räk­nas till 71 re­spek­ti­ve 56 pro­cent.

De fles­ta stu­di­er av livs­me­dels­be­ro­en­de har dock gjorts på djur el­ler i form av tvär­snitts­stu­di­er. Och även om en stöd­grupp för per­so­ner som äter för myc­ket av vis­sa livs­me­del har 6 000 med­lem­mar i sex län­der, finns fort­fa­ran­de inga sto­ra forsk­nings­stu­di­er på om­rå­det. Hisham Ziaud­deen fors­kar i mat och be­lö­nings­me­ka­nis­mer vid Cam­bridgeu­ni­ver­si­te­tet och me­nar att bris­ten på forsk­ning på om­rå­det gör det svårt för tan­ken på mat­be­ro­en­de som sjuk­doms­till­stånd att få ge­nom­slag.

”Det finns fak­tiskt gans­ka svagt stöd för tan­ken att mat skul­le va­ra be­ro­en­de­fram­kal­lan­de", sä­ger han. ”Jag vill in­te på­stå att det in­te finns nå­got som kan kal­las mat­be­ro­en­de. Med tan­ke på de vitt skil­da symp­tom som per­so­ner med ät­stör­ning­ar be­skri­ver är det fullt möjligt att en mindre grupp har en ät­stör­nings­pro­ble­ma­tik som på många sätt lik­nar ett be­ro­en­de, och att de kan kän­na och upp­le­va sam­ma sa­ker som per­so­ner som är al­ko­hol- el­ler nar­ko­ti­ka­be­ro­en­de.”

Men han tviv­lar på att Ya­le Food Ad­dic­tion Sca­le kan an­vän­das till att upp­täc­ka des­sa, el­ler till att över­ty­ga ”skep­ti­ker” som ho­nom själv. ”De som lig­ger högt på ska­lan hamnar ock­så väl­digt högt i mät­ning­ar där man vill iden­ti­fi­e­ra mer kon­ven­tio­nel­la ät­stör­ning­ar. Ska­lan mä­ter allt­så vis­sa be­te­en­den som vi även ser i sam­band med and­ra ät­stör­ning­ar, men den fång­ar egent­li­gen ingen­ting sär­skil­jan­de”, sä­ger han.

En del fors­ka­re går än­nu läng­re och häv­dar att tan­ken på livs­me­dels­be­ro­en­de kan va­ra far­lig ur ett folk­häl­so­per­spek­tiv. Ian Mac­do­nald, pro­fes­sor i äm­nes­om­sätt­nings­fy­si­o­lo­gi vid uni­vers ite­tet i Not­ting­ham i Storbritannien, me­nar att tan­ken på livs­me­dels­be­ro­en­de är kne­pig ef­tersom al­la män­ni­skor mås­te ha mat för att över­le­va. Al­ko­hol och nar­ko­ti­ka går att väl­ja bort, men äta mås­te vi.

”Jag tyc­ker in­te att det till­för nå­got att ta­la om ’mat­be­ro­en­de’ och jag vill verk­li­gen in­te upp­munt­ra till att an­vän­da or­det ’be­ro­en­de’ när det gäl­ler kom­bi­na­tio­nen av vis­sa nä­rings­äm­nen, som fett och soc­ker, el­ler livs­me­del som cho­klad”, sä­ger Mac­do­nald. ”Al­la mås­te äta för att över­le­va, så ett be­ro­en­de mås­te va­ra

nå­got myc­ket mer ex­tremt än van­ligt ätan­de. Att an­vän­da ter­mer som be­ro­en­de blir ba­ra för­vir­ran­de för all­män­he­ten, för då tän­ker man sig för­stås nå­got som lik­nar be­ro­en­de av he­ro­in, ni­ko­tin el­ler al­ko­hol, och det ger en falsk bild.”

In­te hel­ler i ar­be­tet med pa­ti­en­ter vill Mac­do­nald an­vän­da ut­tryc­ket ”mat­be­ro­en­de”. ”Jag tyc­ker in­te att sjuk­vår­den bör an­vän­da ter­men ut­an att gö­ra det väl­digt tyd­ligt ex­akt vad de me­nar. Många psy­ko­lo­ger ac­cep­te­rar nu­me­ra ter­men ’ät­be­ro­en­de’ som en be­skriv­ning av be­te­en­de­för­änd­ring­ar med ett starkt sug ef­ter vis­sa ty­per av mat el­ler mat i all­män­het. Men även där finns en risk för fel­ak­tig an­vänd­ning och över­tolk­ning.”

Det är lätt att tän­ka sig att det kan bli kontra­pro­duk­tivt att ta­la om be­ro­en­de. Om ” mat­be­ro­en­de” klas­sas som en sjuk­dom kan det för­stär­ka upp­fatt­ning­en att vi in­te har nå­gon makt att stå emot be­gä­ret att äta för myc­ket. Skul­le det till ex­em­pel bli lät­ta­re el­ler svå­ra­re att hål­la ny­års­löf­tet att äta häl­so­samt om du fick ve­ta att cho­klad är va­ne­bildan­de el­ler att din kropps be­lö­nings­sy­stem gör att du lätt blir be­ro­en­de av skräp­mat?

Pro­fes­sor Pe­ter Ro­gers fors­kar i nä­ring, be­te­en­de och hjär­nans ap­titre­gle­ring vid uni­ver­si­te­tet i Bri­stol i Storbritannien. En­ligt ho­nom kan det få oa­na­de kon­se­kven­ser om mat­be­ro­en­de klas­sas som en sjuk­dom. ”En be­teck­ning som ’mat­be­ro­en­de’ är ingen­ting att ta lätt på. Den kan kraf­tigt på­ver­ka upp­le­vel­sen av att äta lik­som vå­ra hung­er­käns­lor och vil­jan att äta.”

I forsk­ning som pub­li­ce­rats i tid­skrif­ten Ap­pe­ti­te tit­tar Ro­gers på hur in­for­ma­tion om mat­be­ro­en­de på­ver­kar män­ni­skors be­te­en­den och pre­fe­ren­ser. I stu­di­en fick 60 fri­vil­li­ga lä­sa oli­ka ”nyheter” om att fors­ka­re an­ting­en ha­de be­vi­sat el­ler mot­be­vi­sat att det finns nå­got som kan kal­las mat­be­ro­en­de, in­nan de fick pro­va nyt­ti­ga och onyt­ti­ga livs­me­del i ett smak­test.

”Bland dem som just fått lä­sa att mat­be­ro­en­de är ett fak­tum såg man en in­tres­sant sprid­ning", be­rät­tar Ro­gers. ”En del åt myc­ket och and­ra åt oer­hört li­te. Vil­ket är helt i lin­je med te­o­rin att män­ni­skor som fått lä­sa ny­he­ten an­ting­en tän­ker ’Jag rår in­te för det’ och ger ef­ter, me­dan and­ra istäl­let tän­ker ’Den här ma­ten är be­ro­en­de­fram­kal­lan­de’ och av­står. Allt­så ver­kar det som om män­ni­skors in­ställ­ning till vis­sa ty­per av livs­me­del på­ver­kas väl­digt myc­ket av vad de fått ve­ta om mat­be­ro­en­de, och det kan va­ra på bå­de gott och ont.”

Här finns kans­ke nyc­keln till tänk­ba­ra be­hand­ling­ar vid överä­tan­de. Om man vet vil­ka ”pro­blem­livs­me­del” som får män­ni­skor att äta för myc­ket och som bör und­vi­kas, kan den kun­ska­pen lig­ga till grund för en mo­dell med full­stän­dig av­håll­sam­het på sam­ma sätt som vid kon­ven­tio­nel­la be­ro­en­den.

Men in­nan man be­stäm­mer sig för möj­li­ga be­hand­ling­ar mås­te det fin­nas en sam­syn om huruvi­da det verk­li­gen går att ta­la om mat­be­ro­en­de och hur det­ta i så fall fun­ge­rar. Här är ex­per­ter­na än så länge lång­t­i­från eni­ga. Vis­sa män­ni­skor har ut­an tve­kan ett starkt sug ef­ter vis­sa livs­me­del, men i dags­lä­get för­står vi in­te helt vad som lig­ger bakom su­get.

”Al­la mås­te äta för att över­le­va, så ett be­ro­en­de mås­te va­ra nå­got myc­ket mer ex­tremt än van­ligt ätan­de.”

Li­li­an Anekwe är ve­ten­skaps­jour­na­list med sär­skilt fo­kus på häl­sa och me­di­cin.

TILL HÖ­GER: De som fyllt i fråge­for­mu­lä­ret Ya­le Food Ad­dic­tion Sca­le upp­gav att piz­za är den mest ”be­ro­en­de­fram­kal­lan­de” ma­ten.

mkä­na­ni­is­nko? r be­skri­ver ett för­hål­lan­de till sö­ta dryc­ker (överst) som lik­nar det som and­ra har till al­ko­hol (un­derst).

Hör mer om be­ro­en­de i The Che­mistry of Ad­dic­tion bbc.co.uk/pro­gram­mes/ b009wd­hd

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.