Ladda med sömn

Du mås­te in­te kän­na dig kon­stant ur­la­kad för att du le­ver ett hek­tiskt liv. Ny forsk­ning ger nyc­keln till hur du kan slip­pa trött­he­ten för gott.

Vetenskapens vag till battre halsa - - Innehåll - TEXT: SI­MON CROMPTON

Kan du hål­la ögo­nen öpp­na till­räck­ligt länge för att lä­sa den här ar­ti­keln? Om in­te så lo­var jag att in­te ta det per­son­ligt. En­ligt det brit­tis­ka psy­ki­a­tri­för­bun­det kän­ner sig var fem­te per­son trött vid ett gi­vet till­fäl­le och var ti­on­de li­der av kro­nisk ut­matt­ning. En hus­lä­karen­kät i Storbritannien vi­sa­de ny­li­gen att trött­het och ut­matt­ning är or­sa­ken till en fem­te­del av al­la läkar­be­sök i lan­det. ”Trött he­la ti­den” har bli­vit en van­lig jour­na­lan­teck­ning och för­sälj­ning­en av ener­gidryc­ker öka­de med 155 pro­cent mel­lan 2006 och 2014.

Och trött­he­ten är ing­et att ta lätt på. Sömn­brist har ett högt pris, bå­de fy­siskt och psy­kiskt. Un­ge­fär 20 pro­cent av tra­fi­ko­lyc­kor­na på stör­re vä­gar är sömn­re­la­te­ra­de. Män­ni­skor som in­te får so­va till­räck­ligt för­lo­rar dess­utom för­må­gan att tän­ka po­si­tivt, vil­ket en­ligt fors­ka­re från Uni­ver­si­ty of Penn­syl­va­nia ökar ris­ken för de­pres­sion. Det finns ock­så be­lägg för att sömn­brist ökar ris­ken för fet­ma, hjärt­sjuk­dom, di­a­be­tes och stro­ke.

Och även om man sover till­räck­ligt så är det in­te bra att kän­na sig kon­stant trött. Forsk­ning från Uni­ver­si­ty of Ala­ba­ma har vi­sat att blod­tryc­ket ökar om man ar­be­tar hårt trots att man är trött. Skä­let är att tröt­ta an­sträng­er sig mer för att kom­pen­se­ra för sin ned­sat­ta ka­pa­ci­tet när de vill gå i land med en upp­gift.

Per­so­ner med kro­niskt trött­hets­syndrom och can­cer får sin livs­kva­li­tet kraf­tigt för­säm­rad. För mil­jon­tals and­ra är oför­klar­lig trött­het nå­got som re­gel­bun­det gör sig på­mint.

Fram till gans­ka ny­li­gen viss­te vi in­te så myc­ket om de bi­o­lo­gis­ka pro­ces­ser som le­der till trött­het el­ler ut­matt­ning. Det är först un­der de se­nas­te de­cen­ni­er­na, när tillstånd som kro­niskt trött­hets­syndrom/my­al­gisk ence­falomy­e­lit (CFS/ME) har fått stör­re upp­märk­sam­het, som forsk­nings­me­del har sat­sats på att ta re­da på or­sa­ker­na till lång­sik­tig trött­het. Det bör­jar nu vi­sa sig att även om trött­he­ten kan ta sig en mängd oli­ka for­mer så finns det tyd­li­ga kopp­ling­ar och sam­ver­kan­de or­sa­ker.

Pro­fes­sor Ju­lia Newton, chef för Newcast­le Cent­re for Fa­ti­gue Re­se­arch vid uni­ver­si­te­tet i Newcast­le, för­kla­rar or­sa­ker­na till trött­het med hjälp av en klas­sisk nor­mal­för­del­nings­kur­va. ”Längst ut i ena än­den finns män­ni­skor som ba­ra be­hö­ver se till att so­va och få ord­ning på sin livs­stil. Längst ut i and­ra än­den har vi per­so­ner med en di­a­gnos­ti­se­rad el­ler odia­gnos­ti­se­rad sjuk­dom som or­sa­kar trött­het. Och i den sym­met­ris­ka puc­keln i mit­ten där vi hit­tar de all­ra fles­ta har vi allt an­nat.”

Det är mit­ten­de­len som är mest kom­plex. Här sam­las trött­het som be­ror på en rad oli­ka mil­jö-, livsstils- och häl­so­fak­to­rer. Ny forsk­ning bör­jar ock­så ge en bild av hur ge­ne­tik, cell­funk­tion, in­flam­ma­tion och hjär­nans re­ak­tio­ner på ljus kan spe­la roll för den ut­bred­da trött­he­ten.

På cell­ni­vå in­tres­se­rar sig fors­ka­re för hur mi­to­kond­ri­er­na – de små kraft­ver­ken i vå­ra cel­ler – på­ver­kar vårt må­en­de. Mi­to­kond­ri­er­na är cel­lens or­gan ( or­ga­nel­ler) och om­vand­lar sy­re, soc­ker, fett och pro­te­in till ke­misk ener­gi i form av ATP, som an­vänds som bräns­le i hjär­nan och musk­ler­na. Sjuk­do­mar som på­ver­kar mi­to­kond­ri­er­na kan or­sa­ka trött­het, och ny­a­re forsk­nings­sam­man­ställ­ning­ar pe­kar på att trött­het kan be­ro på att mi­to­kond­ri­er­na in­te fun­ge­rar som de ska, till ex­em­pel för att krop­pen in­te pro­du­ce­rar vis­sa en­zy­mer.

Ro­bert Na­viaux är ut­matt­nings­ex­pert och fors­kar på CFS/ME. Han har vi­sat att till­stån­det går hand i hand med för­änd­ring­ar av mi­to­kond­ri­er­nas funk­tions­sätt. Na­viaux me­nar att des­sa för­änd­ring­ar kan or­sa­kas av på­frest­ning­ar, som en in­fek­tion el­ler ett fy­siskt el­ler psy­kiskt trau­ma.

Na­viaux hän­vi­sar till ny forsk­ning som vi­sar att stress kan på­ver­ka äm­nes­om­sätt­ning­en på ett sätt som för­sät­ter or­ga­nis­mer i apa­tis­ka tillstånd el­ler dva­la. ”Apa­ti och dva­la är ener­gi­be­spa­ran­de tillstånd som gör det möjligt att över­le­va un­der på­fres­tan­de om­stän­dig­he­ter, på be­kost­nad av ned­satt för­må­ga att kla­ra av van­li­ga upp­gif­ter och ak­ti­vi­te­ter”, sä­ger han. Mi­to­kond­ri­er­na är cen­tra­la i de här pro­ces­ser­na.

De nya rö­nen om me­ta­bo­la or­sa­ker till trött­het kan even­tu­ellt kopp­las till and­ra forsk­nings­re­sul­tat som vi­sar att trött­het ibland har un­der­lig­gan­de fy­sis­ka or­sa­ker som in­te har upp­täckts. Färs­ka stu­di­er vi­sar till ex­em­pel på för­höj­da ni­vå­er av lep­tin hos per­so­ner som li­der av ut­matt­ning. Lep­tin är ett hor­mon som pro­du­ce­ras i fett­väv­nad och som ska sig­na­le­ra till hjär­nan att krop­pen har till­räck­li­ga ener­gire­ser­ver. En te­o­ri är att för myc­ket lep­tin – kans­ke på grund av för myc­ket kropps­fett – gör oss mindre ener­gis­ka: om vi in­te be­hö­ver mat be­hö­ver vi in­te ge oss ut och skaf­fa nå­gon. Te­o­rin är i lin­je med den ut­bred­da upp­fatt­ning­en att män­ni­skor kan hö­ja sin ener­gi­ni­vå ge­nom att fas­ta el­ler mins­ka mäng­den kropps­fett.

Forsk­ning vi­sar sam­ti­digt att män­ni­skor med kro­niskt trött­hets­syndrom kan ha höga ni­vå­er av lep­tin och lik­nan­de in­flam­ma­tions­fram­kal­lan­de äm­nen som he­ter cy­to­ki­ner. Även cy­to­ki­ner pro­du­ce­ras i fett och ut­sönd­ras när im­mun­för­sva­ret re­a­ge­rar. I djur­för­sök har man sett att möss med en lind­rig in­flam­ma­tion in­te har ener­gi nog att

”Vis­sa av oss kan helt en­kelt va­ra föd­da med en stör­re fy­sisk och psy­kisk be­nä­gen­het till trött­het.”

springa i ett ak­ti­vi­tets­hjul. Det talar för att en un­der­lig­gan­de väv­nads­in­flam­ma­tion – oav­sett om den be­ror på ett vi­rus, ett lång­va­rigt tillstånd el­ler pro­blem med cy­to­k­in­re­gle­ring­en – kan räc­ka för att man ska kän­na sig trött. Fors­ka­re från Ne­der­län­der­na har nu in­lett ett om­fat­tan­de för­sök för att ta re­dan på om ana­kin­ra, ett in­flam­ma­tions­häm­man­de äm­ne som bloc­ke­rar en viss typ av cy­to­kin, kan hjäl­pa män­ni­skor med CFS/ME.

Ju­lia Newton be­to­nar att un­der­lig­gan­de fy­sis­ka fak­to­rer kan spe­la roll för lång­va­rig trött­het hos al­la, in­te ba­ra hos dem som har CFS/ME. ”Den var­ak­ti­ga ut­matt­ning som får män­ni­skor att gå till sin hus­lä­ka­re har de­fi­ni­tivt en kopp­ling till kro­nis­ka sjuk­do­mar. Trött­he­ten och sjuk­do­men häng­er ihop", sä­ger hon.

NA­TUR­LIGT SÖMNIG

Ny forsk­ning pe­kar på att vis­sa av oss helt en­kelt föds med en stör­re fy­sisk och psy­kisk be­nä­gen­het till trött­het. Fors­ka­re vid uni­ver­si­te­tet i Edin­burgh ana­ly­se­ra­de arvs­mas­san hos 111 749 per­so­ner som upp­gav att de känt sig tröt­ta un­der de sista två vec­kor­na in­nan de fick läm­na blod­prov till bio­ban­ken i Storbritannien. Forskar­tea­met fann då en ge­ne­tisk kopp­ling mel­lan självrap­por­te­rad trött­het och för­höjd risk för di­a­be­tes, bi­po­lär sjuk­dom, högt ko­les­te­rol el­ler fet­ma. ”Det här vi­sar att det kans­ke finns ett ge­ne­tiskt sam­band mel­lan trött­het och käns­lig­het för psy­kisk stress”, me­na­de pro­fes­sor Ian De­a­ry och hans team. Fors­kar­na konstaterade dock även att de fles­ta skill­na­der­na i självrap­por­te­rad trött­het in­te be­ror på ge­ner­na ut­an på mil­jö­fak­to­rer. Hur vi le­ver vå­ra liv och vad som hän­der oss spe­lar allt­så ex­tremt stor roll.

Dags­lju­sets be­ty­del­se bör­jar ock­så bli allt tyd­li­ga­re. I år­tion­den har vi fått hö­ra att det är vik­tigt med re­gel­bund­na va­nor och sov­ti­der. Nu har fors­ka­re vi­sat att en grupp cel­ler i hy­po­ta­lamus spe­lar stor roll för hur tröt­ta el­ler aler­ta vi kän­ner oss. Cel­ler­na i den så kal­la­de dygns­rytm­kär­nan el­ler suprachi­as­ma­tis­ka kär­nan (SCN) re­a­ge­rar på ljus­sig­na­ler från ögat. Där­i­från skic­kas sig­na­ler till and­ra de­lar av hjär­nan om att ut­sönd­ra hor­mo­ner som gör oss aler­ta när det är ljust och hor­mo­ner som gör oss söm­ni­ga när det är mörkt, som me­la­to­nin.

Om man har re­gel­bund­na va­nor vän­jer sig hjär­nan vid att fri­sät­ta hor­mo­ner­na vid rätt tid­punkt. Om man istäl­let sover på ore­gel­bund­na ti­der hamnar man he­la ti­den i kon­flikt med sin na­tur­li­ga dygns­rytm. Det blå, dags­ljus­lik­nan­de lju­set från da­tor- och mo­bil­skär­mar kan för­vir­ra SCN än­nu mer, i syn­ner­het om man an­vän­der dem sent på kväl­len. Hjär­nan lu­ras att tro att det är dag när det in­te är det, och vi själ­va lu­ras att kän­na oss vak­na när vi bor­de bli söm­ni­ga. Bå­de bland fors­ka­re och i sam­häl­let

finns ett väx­an­de in­tres­se för ”kro­no­bi­o­tis­ka äm­nen” som ska ju­ste­ra krop­pens in­bygg­da kloc­ka för att mot­ver­ka sömn­svå­rig­he­ter, trött­het och hu­mör­stör­ning­ar. Un­der­sök­ning­ar om me­la­to­nin­tablet­ter hjäl­per mot trött­het har gett blan­da­de re­sul­tat, och lä­ka­re var­nar för över­an­vänd­ning. Men vis­sa nya ty­per av an­ti­de­pres­si­va lä­ke­me­del som ver­kar ge­nom att re­gle­ra dygns­ryt­men, som ago­me­la­tin, har vi­sat sig mins­ka trött­het och hjäl­pa pa­ti­en­ter­na att fun­ge­ra bätt­re un­der da­gar­na.

En del av oss är tröt­ta av de simp­las­te or­sa­ker ut­an att ve­ta om det, sä­ger Newton: ”Det är häp­nads­väc­kan­de många som in­te kopp­lar trött­he­ten på da­gar­na till sin då­li­ga natt­sömn. Ibland hand­lar det fak­tiskt ba­ra om att man be­hö­ver so­va or­dent­ligt. Folk blir för­vå­na­de när jag ber dem att fö­ra dag­bok över si­na ak­ti­vi­te­ter och se­dan frå­gar: ’Men när vi­lar du egent­li­gen?’ De sva­rar: ’Jag vi­lar här, när jag är på Fa­ce­book.’ Och då får jag ju sä­ga att jag är led­sen, men det är in­te att vi­la.

” Vi le­ver i en pre­sta­tions­kul­tur där vi ba­ra vill pres­sa oss mer och mer. Och ibland är det helt en­kelt in­te håll­bart, va­re sig fy­siskt el­ler psy­kiskt.”

Si­mon Crompton är fri­lans­skri­bent och -re­dak­tör spe­ci­a­li­se­rad på na­tur­ve­ten­skap, häl­sa och so­ci­a­la frå­gor.

Hör mer om dygns­ryt­men i podcas­ten In Our Ti­me bbc.co.uk/pro­gram­mes/ b06rzd44

Ögat re­gi­stre­rar lju­set och skic­kar sig­na­ler till hjär­nans suprachi­as­ma­tis­ka kär­na som styr krop­pens dygns­rytm.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.