”Svens­ka hi­ja­bis” på be­sök

– När jag var yng­re såg jag ald­rig nå­gon i hi­jab på te­ve el­ler i tid­ning­ar. Jag vil­le för­änd­ra det, där­för ställ­de jag upp i pjä­sen. Ma­ry­am Di­nar är en av tje­jer­na som var med i Svens­ka hi­ja­bis, pjä­sen som ha­de pre­miär på Dra­ma­tens scen.

Vi i Rinkeby - - KULTUR - kerstin.gustafsson@ di­rekt­press.se Kerstin Gustafsson

Ma­ry­am Di­nar var ti l l s am­mans med Sha­ma Va­fai­pour och Sa­rah Ame­zi­a­ne in­bjud­na av fri­tids­går­den Hju­set för att be­rät­ta om si­na er­fa­ren­he­ter. Det var me­ning­en att träf­fen skul­le ske ut­om­hus i Hjulsta, men risk för regn tving­a­de in mö­tet på Tensta bib­li­o­tek.

– Jag ha­de ald­rig nå­gon­sin trott att jag skul­le stå på en scen, sä­ger Sha­ma. Men när jag såg annonsen på Fa­ce­book ha­de jag pre­cis tjaf­sat med någ­ra ra­sis­ter och var arg. Då tänk­te jag att, ja, vi ska ta plats. Vi ska sy­nas.

Pjä­sen, som är skri­ven och re­gis­se­rad av Ame­ri­ca Ve­raZa­va­la, byg­ger på tje­jer­nas eg­na er­fa­ren­he­ter. De bär al­la sjal, hi­jab, och de be­rät­tar om si­na liv och hur de be­möts.

– Det är bå­de skratt och gråt, sä­ger Sha­ma. Även ic­ke-hi­ja­bis kan kän­na igen sig. Utan­för­ska­pet är det många som kän­ner igen.

Pre­miä­ren sked­de på Dra­ma­tens scen El­ver­ket och pjä­sen spe­la­des se­dan för ut­sål­da hus i Stock­holm, Gö­te­borg, Mal­mö, Uppsa­la, Sand­vi­ken och Bor­länge.

– Jag visste in­te ens vad Dra­ma­ten var in­nan vi spe­la­de där, sä­ger Sa­rah. Det kän­des fett coolt att in­ta den sce­nen. Det var al­la sorts män­ni­skor i publi­ken, många mus­li­mer men också svens­kar. Där­e­mot var det mest kvin­nor som var där, an­ta­let män kan jag räk­na på ena han­dens fing­rar.

Tje­jer­na i publi­ken stäl­ler frå­gor, mest om hur det var att stå på scen in­för så många män­ni­skor.

– Från bör­jan ha­de jag scen­skräck, sä­ger Ma­ry­am, men man vän­jer sig.

De be­rät­tar att ar­be­tet med pjä­sen ta­git flera må­na­der, där de fick öva och trä­na på hur man fram­trä­der på en scen. Sa­rah me­nar att ar­be­tet med pjä­sen för­de dem nä­ra re­gis­sö­ren.

– Vi be­rät­tar om oss, vad som hänt för tio år se­dan, för fem år se­dan el­ler igår. Själv­för­tro­en­de är nå­got man byg­ger upp. Det är en lång och en ro­lig pro­cess.

Mot­ta­gan­de av pjä­sen var över­väl­di­gan­de po­si­tivt.

– Folk kom fram ef­teråt och be­rät­ta­de att det vi gjor­de har be­tytt nå­got för dem, sä­ger Ma­ry­am. Det var skönt, för ne­ga­tiv re­spons bry­ter ner en.

Pjä­sen ”Svens­ka hi­ja­bis” spe­las in­te läng­re, men det finns för­hopp­ning­ar om en ver­sion för te­ve.

– En helt ny värld öpp­na­des för oss, sä­ger Sha­ma, och även för publi­ken. Vi hoppas att vår pjäs ska ba­na väg för and­ra. Kul­tur-Sve­ri­ge är väl­digt ho­mo­gent.

FOTO: KERSTIN GUSTAFSSON

HI­JA­BIS. Sa­rah Ame­zi­a­ne, Ma­ry­am Di­nar och Sha­ma Va­fai­pour var in­bjud­na av fri­tids­går­den Hju­set för att be­rät­ta om si­na er­fa­ren­he­ter med pjä­sen Svens­ka hi­ja­bis.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.