”Svenska hijabis” på besök
– När jag var yngre såg jag aldrig någon i hijab på teve eller i tidningar. Jag ville förändra det, därför ställde jag upp i pjäsen. Maryam Dinar är en av tjejerna som var med i Svenska hijabis, pjäsen som hade premiär på Dramatens scen.
Maryam Dinar var ti l l s ammans med Shama Vafaipour och Sarah Ameziane inbjudna av fritidsgården Hjuset för att berätta om sina erfarenheter. Det var meningen att träffen skulle ske utomhus i Hjulsta, men risk för regn tvingade in mötet på Tensta bibliotek.
– Jag hade aldrig någonsin trott att jag skulle stå på en scen, säger Shama. Men när jag såg annonsen på Facebook hade jag precis tjafsat med några rasister och var arg. Då tänkte jag att, ja, vi ska ta plats. Vi ska synas.
Pjäsen, som är skriven och regisserad av America VeraZavala, bygger på tjejernas egna erfarenheter. De bär alla sjal, hijab, och de berättar om sina liv och hur de bemöts.
– Det är både skratt och gråt, säger Shama. Även icke-hijabis kan känna igen sig. Utanförskapet är det många som känner igen.
Premiären skedde på Dramatens scen Elverket och pjäsen spelades sedan för utsålda hus i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Sandviken och Borlänge.
– Jag visste inte ens vad Dramaten var innan vi spelade där, säger Sarah. Det kändes fett coolt att inta den scenen. Det var alla sorts människor i publiken, många muslimer men också svenskar. Däremot var det mest kvinnor som var där, antalet män kan jag räkna på ena handens fingrar.
Tjejerna i publiken ställer frågor, mest om hur det var att stå på scen inför så många människor.
– Från början hade jag scenskräck, säger Maryam, men man vänjer sig.
De berättar att arbetet med pjäsen tagit flera månader, där de fick öva och träna på hur man framträder på en scen. Sarah menar att arbetet med pjäsen förde dem nära regissören.
– Vi berättar om oss, vad som hänt för tio år sedan, för fem år sedan eller igår. Självförtroende är något man bygger upp. Det är en lång och en rolig process.
Mottagande av pjäsen var överväldigande positivt.
– Folk kom fram efteråt och berättade att det vi gjorde har betytt något för dem, säger Maryam. Det var skönt, för negativ respons bryter ner en.
Pjäsen ”Svenska hijabis” spelas inte längre, men det finns förhoppningar om en version för teve.
– En helt ny värld öppnades för oss, säger Shama, och även för publiken. Vi hoppas att vår pjäs ska bana väg för andra. Kultur-Sverige är väldigt homogent.