Hellsing ställer ut
Nu pågår en annorlunda utställning på galleri Aniara: stora textilverk med enstaka maskinbroderade bilder, bland annat från olika kravaller. Höga träpelare inklädda i tyg. Och ett jättetorn, staplat av träklossar som bara hålls samman av fysikens lagar.
Det är Petter Hellsing som ställer ut textil-, trä- och videokonst på galleri Aniara. Vi i Sollentuna är på plats när han ställer upp verken dagen före vernissagen.
– De här träpelarna bygger jag upp nu. Jag vet inte i förväg hur ett uställningsrum kommer att se ut så jag tar med mig materialet hit och skapar dem på plats. Det händer något i mötet med platsen, berättar han.
Verken är intrikata och väldigt pyssliga. Det måste ha tagit många timmar att såga ut träbitarna till det stora klosstornet, och varje textil- tavla består av mängder med hopsydda lappar.
– Jag känner en lust till hantverket.
De olika sorternas hantverk ser vid en första anblick väldigt olika ut men det finns likheter. Det tema som går igenom allt är stadsplanering och urbanisering.
– Om man tittar på tyget så skulle det kunna vara ett landskap sett uppifrån, något som man flyger in över. Det finns strukturer i landskapet som vi människor har skapat; det är dem jag har försökt återskapa.
– Och tittar man på träpelarna så ser man samma slags mönster, strukturer, fast i tredimensionell form. De är också som ett slags collage, eller lapptäcken.
Tittar man närmare på textilverken ser man vissa maskinbroderade tygstycken. Vissa är gjorda utifrån bilder som han själv tagit, när han varit i Kina. Hektiska storstadsbilder, som också rullar på skärmar runt om i galleriet. Andra är bilder från olika kravaller som ägt rum på olika håll i världen.
– Det handlar om globalisering. I Kina har man en syn på globalisering – man har allt att vinna på det. Och vad gäller de här kravallerna på andra håll så handlar det mycket om en värld som försöker anpassa sig till globaliseringen.
Uställningen blir kvar på galleri Aniara till november.
– Jag gillar den här platsen; att ställa ut på ett bibliotek. Det är väldigt tillgängligt, vilket gör att man möter en helt annan publik än den man möter på andra platser, avslutar Petter Hellsing.
Det finns strukturer i landskapet som vi människor har skapat; det är dem jag har försökt återskapa.