Magister Strutz lärde oss för livet
Nisse Croona är årsbarn med Solna stad som 2018 firar 75 år. Han är uppvuxen i Solna men bor sedan många år i Svärdsjö i Dalarna. Här skriver han i en gästkrönika om en lärare i Råsundaskolan som fick stor betydelse i hans liv. Är du född 1943 och har min
Vi förflyttar oss tillbaka i tiden till hösten 1954. En årskurs 5 på Råsunda Folkskola har fått en ny ung magister som heter Bertil Strutz. Klassen får reda på att han kommer från Kina, där han bott i flera år med sina missionärsföräldrar. Och han är LÅNG, vi har nog aldrig sett någon som är så lång.
På gymnastiklektionerna blir det mycket korgboll, där magister Strutz lär oss hur man ska kasta bollen och passa varandra.
– Äntligen en ung majje som fattar vad roligt det är med bollspel, tänker vi.
Efter ett tag förstår magister Strutz att nästan hela hans klass, årskurs 5, går bort till Slaktarbacken, ”Slarran” och röker på matrasten. Han ser och kanske hör att det är som en klasspsykos, hänger man inte med till ”Slarran” och röker blir man utanför, utstött och klassificerad som fegis och ynkrygg.
Som den kloke pedagog Bertil Strutz är, så tänker han på klassens kärlek till korgboll och vidare på vad han själv läst och sett, basketbollens inträde i Sverige framför allt från de Baltiska områdena.
– Kanske man skulle ta ett snack med rektor Per-Göte Larsson och försöka få till en basketplan på skolgården, tänker magister Strutz.
Sagt och gjort, pengar söks från förbund och kommunen, och inom en ganska snar framtid har gamla Råsundaskolan, som en av de första i Sverige, en snygg basketplan. Men vad har då denna basketplan med klassens rökvanor att göra? Jo, jag och de flesta andra i klassen har inte längre tid att kuta iväg till ”Slarran” för att röka. Det är ju klart roligare och intressantare att efter skollunchen stanna kvar på skolgården och lira basket.
Då, när jag gick i 5:an, förstod jag naturligt nog inte den geniala pedagogiken i det som hände. Det är något som uppdagades först efter flera år som mellanstadielärare. Vi samlade in pengar i klassen också för att åka iväg en vecka våren 1956 på något som hette lägerskola. Magister Strutz förklarade att det var ett sätt att ha undervisning ute i naturen, i vårt fall på en skärgårdsö, Fjärdlång, en bra bit ut i Stockholms skärgård. Det blev en vecka som jag aldrig glömmer. Underbart är bara förnamnet på detta äventyr.
Jag minns att vi fick ha med oss smågodis. På den tiden kostade de 1 öre styck. En grabb i klassen, som hade en mycket rik pappa, hade fått sig medsänt 500 stycken smågodis, till det för oss astronomiska beloppet 5 kronor!
Många år senare har jag förstått att detta var den första lägerskolan i Sverige. En lägerskola som alltså gamla Råsundaskolan initierade och som Skolöverstyrelsen gjorde studiebesök på och ville veta vad detta var för nyheter.
Ja, tänk vad en ung lärare med lite nya idéer och fantasi kan påverka och entusiasmera sina elever. Mig påverkade Bertil Strutz till att utbilda mig till lärare efter studentexamen. Ett beslut som gett mig 43 härliga, roliga och oförglömliga år som lärare. Tack Bertil Strutz för att du kom till min klass på Råsundaskolan.