Barbro värmer upp för vintersim
Vinterns mål är fyra guld i Skandinaviska mästerskapen i Skellefteåälven. Som uppvärmning tog Barbro Grufman på nyårsdagen en simtur för Barncancerfonden. – Jag frös mer på hemresan än i vattnet.
Barbro Grufman, vintersimningens ”grand old lady”, har inget planerat för sin 70-årsdag framåt vårkanten. Tränings- och tävlingsschemat är desto mer spikat. Hon tränar fem gånger i veckan och mixar simhallarnas tempererade vatten med Mälaren och Källtorpssjön (Hellasgården).
Vid sidan av träningen arbetar hon som timvikarie inom förskolan.
– Jag klarade inte av att vara pensionär och älskar mitt jobb.
På nyårsdagen ingick Barbro i ett sällskap som simmade in pengar till Barncancerfonden. 19 tuffingar i Ängby Ice Swim- mers bidrog med cirka 4 000 kronor till fonden. För Barbro, från Lilla Alby, var det ett led i träningen. Hon simmade flera vändor mellan bryggorna, totalt drygt 300 meter i det 3.8-gradiga vattnet.
– I mina ögon var det skönt. I Skellefteåälven är det under en grad.
Trots att hon är noga med regler och rutiner blev det tufft i måndags. Hennes kläder var väl skyddade, men det regnade och allt var blött när hon ombytt gick till tunnelbanan.
– Åka hem med tunnelbanan och buss 509 var kallare än att simma, Ingenting var torrt. Jag hade paraply, att hålla i det och samtidigt byta om är svårt. Speciellt när man utsatt sig för kylan i vattnet, säger Barbro Grufman.
I punkt efter punkt beskriver hon nycklar till att klara av att tävla i iskallt vatten. Man ska ha klocka för att aldrig vara i för länge. Mössa är ett måste och huvudet ska inte doppas. När man kliver upp ska fötterna placeras på en frottehandduk.
– Blöta fötter kan frysa fast om du står på kall snö eller is. Huvudet är en skorsten, mössan måste sitta på, annars brakar hela systemet. Ingenting ska tas av innan man torkat och skorna bör vara något nummer för stora för fotlederna är stela.
– I Ängby fanns inget omklädningsrum. Om det finns dusch ska man först duscha kallt och sakta vrida upp temperaturen.
Hon är mästare i sitt gebit. Det har hon varit sedan vännen Anna-Carin Nordin lurade upp henne till Skellefteå för sex år sedan.
– Lurade och lurade, jag var säker på att man tävlade med våtdräkt i isvak. När jag väl hade sagt ja och hon berättade att det var vanligt baddräkt som gällde, ville jag inte hoppa av. Anna-Carin vet att jag är en tjurskalle. Jag hängde med och det var en upplevelse.
Medaljerna sporrar, men Barbro pratar om utmaningar. Hon räknar med att vinna de fyra distanser (25 fritt och bröst–50 fritt och bröst) hon simmar i Skellefteåälven den 17 februari. I sommar vill hon simma Vansbrosimningen tre dagar i rad. Utan våtdräkt. Och redan i mars vill hon sätta nytt svenskt rekord på 1 500 meter. Då handlar det om Masters-SM. I simhall.
– 1 500 i kallt vatten är ingen klok idé. Rekordet i min åldersklass är 32 minuter och 30 sekunder. Jag har 31 minuter som mål, i bästa fall under 31.
Vasaloppet?
– Nej, det gjorde jag förr. Flera gånger. Klassikern har jag bara gjort en gång, det beror på en fobi för att cykla i trafik. Mina knän är för slitna för Lidingöloppet och Vasaloppet, jag nöjer mig med att simma, säger Barbro Grufman.
”I mina ögon var det skönt. I Skellefteåälven är det under en grad.”