B

ayan Asfari kom med sina två flickor till Sverige hösten 2015. Det var när kriget i Syrien var som mest intensivt och tusen och åter tusen tvingades i exil.

– Vi hade åkt i en gummibåt, som alla andra, över till Turkiet, sedan till Mytilini, Aten och vidare upp genom Europa.

För att till slut hamna i Akalla by.

– Sonja öppnade gården för massor med flyktingar.

Sonja är Sonja Dousa, den som ansvarar för verksamheten i Akalla by. Hon fick frågan om hon kunde hjälpa till, Stockholms central var full av nyanlända flyktingar. Hon svarade ja och redan första kvällen hade hon lyckats samla ihop madrasser till stora salen.

– Hon såg att jag var ensam med mina två flickor, säger Bayan, och tog med sig oss hem till sig. Vi skulle annars ha hamnat i Kiruna.

Akalla by blev ett transitboende för flyktingar under två månader. Och Bayan bodde med sina döttrar i ett år hos familjen Dousa. Nu bor hon i egen lägenhet och arbetar i kaféet i Akalla by.

Bayan Asfari kommer från staden Idlib, där striderna fortfarande pågår.

– Mitt liv i Syrien var perfekt på ett sätt och en katastrof på ett annat sätt.

Hennes familj var förmögen, men mycket konservativ. Bayan upplevde att livet var begränsat, som kvinna fick hon inte bestämma själv.

– Min pappa är så snäll och han älskar mig. Men han gifte ändå bort mig och äktenskapet var en katastrof.

– Jag saknar mina föräldrar, men när vi skiljdes åt sa de ”nu får du göra som du vill”. Jag är här för mina döttrars skull. Här ska de växa upp och göra vad de vill.

I Syrien studerade Bayan juridik och här i Sverige studerar hon svenska och väntar på svenskt medborgarskap.

– Jag vill bli polis, säger hon, men jag måste läsa klart allt som krävs först.

Kerstin Gustafsson