Jag kom till Sve­ri­ge för att le­va i fred

Vi i Vasastan - - Tyck Om! - Na­zir Haydar­pour

Änt­li­gen bör­ja­de jag gym­na­si­et i Stock­holm ef­ter ett år och nio må­na­der i Sve­ri­ge. Jag är en av de en­sam­kom­man­de ung­do­mar från Af­gha­nis­tan som kom till Sve­ri­ge i slu­tet av 2015. Jag har käm­pat myc­ket och fick be­tyg i al­la fjor­ton äm­ne un­der två ter­mi­nen av Språk­in­tro­duk­tion. Jag vill gär­na bi­dra till sam­häl­let om jag får stan­na i Sve­ri­ge.

Bland läx­or och and­ra ak­ti­vi­te­ter har jag ock­så va­rit med i sitt­strej­ken som star­ta­de för att stop­pa utvis­ning­ar­na till Af­gha­nis­tan. Un­der strej­ken träf­fa­de jag pro­te­ste­ran­de mot vår sitt­strejk som snac­ka­de il­la om flyk­ting­ar, sär­skilt om de en­sam­kom­man­de barn och ung­do­mar. De sa­de bland an­nat till oss att vi in­te job­bar ut­an vi bor på skat­te­peng­ar och att vi är en tung bör­da för Sve­ri­ge.

Jag vill ba­ra sä­ga till dem att vi ung­do­mar som flytt till Sve­ri­ge har in­te kom­mit för att ha nöje av väl­fär­den. Vi kom först och främst hit för att Sve­ri­ge är ett de­mo­kra­tiskt land med med­mänsk­ligt folk som tar hand om de som har drab­bats av kri­get. Jag kom till Sve­ri­ge för att le­va som van­li­ga män­ni­skor i fred och ut­an för­föl­jel­se på grund av mitt ut­se­en­de el­ler re­li­gi­on. Jag vill gär­na ut­bil­da mig och ge till­ba­ka och bi­dra till sam­häl­let om jag får en chans. Det är ett öns­ke­mål för al­la en­sam­kom­man­de. Att ut­bil­da sig och bi­dra till sam­häl­let är en upp­gift för al­la som bor i Sve­ri­ge tyc­ker vi.

I vårt land man bru­kar bör­ja ar­be­ta när man kän­ner sin hö­ger el­ler väns­ter hand. Jag bör­ja­de ar­be­ta när jag var tio år. Jag sä­ger detta för att för­kla­ra för de som kän­ner in­te oss men pra­tar myc­ket om oss att vi vill plug­ga, job­ba och ge till­ba­ka. Vi har sett kri­get fram­för vå­ra ögon, vi har va­rit för­följ­da, vi har haft myc­ket svå­rig­he­ter och vi har känt bris­ten med he­la krop­pen. Nu vill vi ut­veck­la oss i fred och bi­dra till sam­häl­let om vi får chans att stan­na.

Jag ut­ma­nar al­la de som tyc­ker ne­ga­tivt om en­sam­kom­man­de ung­do­mar att kom gär­na sit­ta med oss, pra­ta med oss, lyss­na på vå­ra be­rät­tel­ser, kän­na oss vil­ka är vi och sen kan ni dö­ma oss el­ler pra­ta om oss som ni vill.

Jag är väl­digt tack­sam till al­la Sve­ri­ges folk som stöt­ta­de och stöt­tar oss. De som vi­ger si­na liv för med­mänsk­lig­het har lärt mig myc­ket om med­mänsk­lig­he­ten, kärlek och jäm­lik­het och nu vi har bli­vit som en stor fa­milj. Ut­an er jag skul­le in­te kun­na kom­ma på gym­na­si­et. Det är ni som gav mig hopp, ener­gi och kärlek när jag var hopp­lös och ener­gi­lös.

FO­TO: PRI­VAT

BI­DRA. Na­zir Haydar­pour kom till Sve­ri­ge från Af­gha­nis­tan 2015. ”Vi ung­do­mar som flytt till Sve­ri­ge har in­te kom­mit för att ha nöje av väl­fär­den”, skri­ver han.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.