80 ton granulat skojar man inte bort

Fotbollssupportrar är ett konservativt släkte. Helst ska ingenting någonsin förändras i sättet som deras älskade idrott utövas på. Eller, jag ska vara ärlig och ändra ”deras” till ”vår”. Jag är ju sådan själv. I andra sammanhang gör jag mitt bästa för att undvika att vara just konservativ eller till och med bakåtsträvande. Men som fotbollsälskare: nej. Där är jag konservativ till den grad att Gösta Bohman vore avundsjuk. En del i den supporterkultur som frodas idag är att vara emot allt vad konstgräs heter. Det ska dofta nyklippt gräs och varmkorv när man går på fotboll, annars får det vara, typ. Känsloargument baserade på nostalgi och ”det är så det alltid har varit”-retorik. Dumt? Kanske. Men å andra sidan, är det något man ska få vara mossig och sentimental kring så är det väl en sådan harmlös sak som fotboll?

Någonstans tar det förstås emot att argumentera utan sakliga argument. Faktum är ju att konstgräs har massa fördelar i form av nyttjandetimmar och klimatokänslighet. Tur då att min kollega Robin Högbergs artikel i denna tidning presenterar just ett sakligt argument mot konstgräs. Det är ju farligt för miljön! Åtminstone finns det forskare som hävdar att alla mikro- och nanoplaster som sprids från stadens konstgräsplaner kan ha dålig inverkan på bland annat våra vattendrag.

Jag tackar för ett rimligt argument i debatten, samtidigt som jag så klart blir orolig. 80 ton potentiellt skadligt granulat skojar man inte bort. Forska på!