Stans museer testar nya raggningsknep
JIPPON. Trenden får fler att gå på museum
DDR-fester och drama, ragg och bröllop: ett modernt museum är inte bara dammiga montrar fyllda med obskyriteter. I dag ska det till något extra för att skära genom mediebruset. Vi kollar eventtrenden på stadens gamla institutioner.
Singelmingel i ena ändan av skalan, drop in-giftermål i den andra ändan. Förra året vigdes 28 spontana par på alla hjärtans dag på Sjöhistoriska.
– Om det ingår i vårt uppdrag? Inte alls! Det är jag som hittat på det för att locka fler besökare, berättar Hans-Lennart Ohlsson, munter museichef.
Sjöhistoriska har ungefär 80 000 besökare per år, att jämföra med Vasas 1,5 miljoner. En ökning till 150 000 besökare tycker Ohlsson är ett rimligt mål. Och ett steg att nå dit är just bröllop, en idé som föddes av att han kom på att en chef på ett sjöfartsmuseum är ungefär som en fartygskapten och alltså borde ha samma befogenheter: gifta, döpa, begrava.
Sagt och gjort – han ansökte och fick rätt att viga av länsstyrelsen. Och succén med drop in-bröllop återkommer i år: allt kan inte vara publikdragande utställningar om Tintin och Titanic.
– Begravningar och dop kanske vore lite konstigt. Men vi måste marknadsföra oss. Och de som gifter sig här bär alltid med oss i sina hjärtan och blir våra ambassadörer. Även om några kanske skiljer sig, säger Ohlsson, som på museet också gifter enskilda par som hör av sig.
Många vill singelmingla
För att gifta sig krävs dock en partner. Så Livrustkammaren och Medeltidsmuseet organiserar kvällsvisningar som saluförs som singelmingel. Den senare fick vara med i förra årets ”Solsidan”-film, då Henrik Dorsins Ove gick på singelminglet.
– Vi får se om det ökar vår popularitet. De kvällarna är jätteroliga, vi tänkte att vi vill locka historienördar att träffas. Det finns så många ensamma människor och det här kan vara ett sätt att hitta någon, eller bara få nya vänner. Många kommer flera gånger, säger Marit Holgersson på Medeltidsmuseet.
Hon berättar att efterfrågan är stor när minglandet pausas, att åldersspannet är från De som gifter sig här bär alltid med oss i sina hjärtan och blir våra ambassadörer. 20 till pensionär och hyfsat könsfördelat med en viss övervikt på kvinnor. Om det ger någon utdelning då? Oklart.
– Vi ligger lågt med att fråga, det är inte vårt uppdrag att följa upp om det blir en fortsättning. Vi vet att folk ofta går vidare i sällskap och gör något efteråt. Men nej, inga tackbrev eller kort på bebisar har dykt upp än.
På Livrustkammaren hälsar man att i alla fall ett par bildats – en eftertraktad mingelbiljett för ett andra besök har återlämnats med meddelandet att ”jag behöver inte den här längre…”.
Lyckade krigssatsningar
På Armémuseum har chefen Peter Zander som sig bör satt fokus på krig, inte kärlek. I november anordnade institutionen en kalla kriget-baluns med bar och Berlinmur, och 700 personer köpte biljett för att lajva 80-tal, dricka Gröna hissen och dansa till hits om kärnvapenkrig. I Armémuseums uppdrag ingår det att nå ut till de som inte hittar dem i mediabruset. Och party är ett oväntat sätt.
– Jag vill inte låta förmäten, men jag är inte alls förvånad över att det blev en sådan framgång. Kalla kriget-festen visar hur väl det slår ut om man överraskar. Om vi var en institution som sysslar med kalas hade ingen brytt sig. Nu var det något annat. ”De är inte kloka, en fest om krig, vi måste gå dit” sa folk, myser en nöjd chef Zander.
Många tyckte också att det var opassande att under lättsamma former ta upp ett så pass allvarligt ämne som nukleär förintelse.
– Förut har vi haft inriktning på teknik, vapenprestanda och historier. Numera siktar vi på spännande berättelser om hur krig och tanken på krig påverkar oss. Det är ett svårt ämne då krig i sig är ett misslyckande. Men vi kan ämnet så väl att vi kan kosta på oss att vara lättsamma. Om man är det så släpper människor garden och tar med sig något när de går härifrån.