Så tycker artisterna om Bowie
JENNY WILSON
Jenny Wilsson upptäckte Bowie i 13-årsåldern.
– Jag älskade ”Hunky dory”-plattan allra mest. Vet egentligen inte om hans musik påverkat min egen så mycket, men han har funnits med som ett nostalgiskt soundtrack till mitt liv. Blev otroligt bedrövad när han dog, det var nästan som att det var en nära vän som försvann.
ÅKE HENRIKSSON
Stilbildande Mob 47 från Täby släppte 1983 låten ”Fuck Bowie”. Gitarristen Åke Henriksson, i dag 55 år, berättar varför det numera världskända hardcorebandet valde att såga:
– Man var ung och tyckte att allt som var kommersiellt, och inte punk, var kasst. Att jag sen hade en kompis som älskade Bowie gjorde det hela lite roligare. Den låten är inget man är direkt stolt över. Jag lyssnade på skivorna ”Pin ups” och ”Diamond dogs” tidigt 70-tal, men sedan kom punken och förstörde allt. Har inte lyssnat aktivt sedan dess.
”Fuck Bowie” släpptes ursprungligen på ”Hardcore attack”, en kassett som Åke själv kopierade i 100 exemplar.
DENNIS LYXZÉN
Dennis Lyxzén var 12 år när han såg ”Let’s dance”-videon. Genast kom han fram till att ”det var fullkomligt geni”.
– ”Let’s dance” blev första skivan jag köpte för egna pengar. Han har följt mig genom exakt hela livet. Bowie kanske inte märks så mycket i min musik men äventyrslustan och tanken om att man alltid vill utmana sig själv är inspirerad av honom. Det svårt att ens greppa vilken påverkan han haft i stort och hur banbrytande artist han har varit. Favoritlåt är nog ändå ”Heroes”. Känns inte lönt att hålla på försöka vara svår och komma
med en obskyr b-sida. Det är en förjävla tidlös och magnifik låt. Sedan är hela Berlin-perioden otroligt spännande och ”Low” är ett gränsöverskridande mästerverk.
JULIA FREJ
När Julia Frej var nio år började hon gräva i pappas vinylsamling. Fadern älskade Bowie, och smaken smittade av sig på dottern.
– Bowie gjorde musik för musikens skull och inte för branschens, så han har såklart öppnat upp för nya sätt att vara på. Skönt att han var sin egna typ av man och att han skapade egna sound. Han gillade inte sin egen röst, men han kunde inte hitta någon som sjöng precis som det skulle vara så han gjorde det själv. ”The man who sold the world” är min favoirtlåt om jag måste välja en. Arrangemanget, känslan, texten. Det är en sexig, slapp filmisk låt med magisk produktion och spök-körer. Jag vill göra den med ett band på cirka hundra personer någon gång.
ANSO LUNDI
Anso Lundi, alias Min Stora Sorg, upptäckte albumet ”Hours” 1999 när hon flyttade hemifrån. Hon har dock aldrig definerat sig som ett stort fan, men ”är säker på att en artist som Bowie påverkar oavsett, han har liksom alltid funnits med”.
– Genom att ha en sådan ar- tist i periferin, kanske det ändå har gjort att jag fått en öppnare syn på hur jag kan vara, både som människa och artist. Min favoritlåt är ”Lazarus” från sista skivan ”Black star”. Det är en otrolig låt. Så fylld av sorg att hjärtat sprängs. Jag älskar basgången, brasset, den distade elgitarren som sprängs in. Och videon är otroligt hjärtskärande. Ja, det känns som en låt som är skriven i vetskapen om att ens död står och väntar. Usch fyfan. Tycker däremot låten skulle tagit slut vid 3 min.