In­te ba­ra en miss­lyc­kad yo­gi – en quit­ter ock­så

Vi i Vasastan - - Vi I Vasastan -

Ifre­dags tog jag på mig längd­ski­dor för kanske tred­je gång­en i li­vet och gav mig ut i Nac­ka­re­ser­va­tet. So­len stri­la­de in mel­lan trä­den och ibland, när jag in­te möt­te nå­gon an­nan proffså­ka­re el­ler glad mo­tio­när, dröm­de jag mig långt bort från Stock­holm. Det var ma­giskt. Så le­ta­de sig en tan­ke fram i lug­net. Det här bor­de jag gö­ra of­ta­re. Två gång­er i vec­kan. El­ler tre – hin­ner jag det? Om jag går upp jät­te­ti­digt på morg­nar­na kanske jag hin­ner åka i 45 mi­nu­ter i de upp­lys­ta spå­ren in­nan res­ten av fa­mil­jen vak­nar? Plöts­ligt kän­des det som att jag åkte runt med en ryggsäck full med ste­nar på ryg­gen. Ingen­ting var läng­re sär­skilt mind­ful­ness. Ett an­nat ex­em­pel. Jag var 23 och kom hem ef­ter en som­mar i Ber­lin. Ha­de ätit en del raw food-in­spi­re­rad mat un­der re­san och fick för mig att min kropp skul­le må bra av att jag fort­sat­te med det även hem­ma. Cyk­la­de in till Sö­der och krys­sa­de mel­lan häl­so­kost­af­fä­rer och väl­sor­te­ra­de mat­bu­ti­ker på jakt ef­ter ham­pa­pro­te­in, man­del­mjölk och dad­lar. Jag åt raw apel­singröt, zuc­chini­pas­ta och raw röd­bets­sop­pa någ­ra da­gar, men se­dan var jag så hung­rig och trött på allt krång­el att jag gav upp och åter­gick till min sed­van­li­ga tacos och ve­te­pas­ta.

Jag har en ten­dens att snabbt för­sö­ka gö­ra sa­ker till ”min grej”. Sam­ma sak har hänt med yo­ga, klätt­ring och att spe­la synth. Men med för­vänt­ning­ar­na och kra­ven dör ju ock­så lus­ten li­te. Då ger jag upp och är in­te ba­ra en miss­lyc­kad yo­gi/ski­då­ka­re/klätt­ra­re – jag är ock­så en quit­ter.

Det går ju lik­som in­te att va­ra ba­ra li­te bra, helt okej, på myc­ket. Det vo­re…otyd­ligt. In­te alls spe­ci­ellt på nå­got sätt. Jag vo­re all­de­les för van­lig.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.