Vikingarnas myter
En presentation av gudarna och deras värld i det förkristna Norden.
De flesta myter och religiösa berättelser berättar om sitt folks tro på hur världen skapades, men ovanligt nog berättar de tidiga vikingamyterna också om dess undergång. När kristendomen svepte in över Skandinavien – en process som startade på 700-talet – hade Sverige, Norge och Island sin egen hemgjorda gudavärld, och vissa av gudarna känner vi till än idag. Du har kanske även stött på den centrala tanken bakom den fornnordiska mytologin – världsträdet Yggdrasil – i skolan eller i Marvels seriefigur Thor.
Yggdrasil var en mäktig ask vars rötter gnagdes av lindormen Nidhögg och i toppen fanns en namnlös örn. Trädet gav plats åt fyra hjortar (Dain, Dvalin, Duneyr och Dyratror) som åt av dess grenar och en ekorre vid namn Ratatosk som sprang upp och ned för trädet och sådde split mellan örnen i toppen och lindormen nedanför. De nio boningarna i den fornnordiska gudavärlden hålls samman av trädets rötter och grenar, och även om de inte alltid finns omnämnda eller är konsekvent omnämnda i de gamla källorna råder det i dag i stort sett konsensus om att de bestod av Midgård (jorden, människornas hem), Alfheim (alvernas hem), Nidavallen eller Svartalfaheim (dvärgarnas eller alternativt ”svartalvernas” hem), Jotunheim (jättarnas hem), Vanheim (hem för vanerna, en slags gudar), Nifelheim (en av de ursprungliga världarna, den av snö och dimma), Muspelheim (den andra ursprungliga världen, den av eld), Hel (dödsriket som styrs av en drottning med samma namn) och Asgård, hem för de mäktigaste gudarna. Trädet sköts av nornorna, tre kvinnliga gudar som styr över både människornas och gudarnas öden.
Ledaren över gudarna, asarna, är Oden, ibland kallad Allfadern. Den här kloka och uppfinningsrika härskaren framställdes ibland som en frisk och kry
krigare under den sena medeltiden, som styrde över sin hall i Asgård, eller lika oskyldigt var han en enkel tiggare med en bredbrämad hatt nedkörd långt ner i pannan som vandrade genom Midgård, förmodligen för att dölja det faktum att han bara hade ett öga – det andra hade han stuckit ut i utbyte mot vishet. Det här var långt ifrån den mest dramatiska sak Oden gjorde i sin ändlösa jakt på kunskap – han hängde även sig själv från Yggdrasil i nio dagar och nätter för att lära sig runornas hemligheter, eller skriften.
För oss är den mest berömda av Odens söner Tor, en krigsgud som förknippas med ekar och åska. Även om han var (och fortfarande är) den populäraste guden bland de fornnordiska gudarna framhölls hans halvbror Balder som ”den bäste”. Balder dödades på grund av Lokes list. Loke var inte alls en ase (en gud) utan en jätte, eller turs. Och han är långt ifrån den enda av gudarna som inte hör till asagudarna – gudinnan Skade är av jätteursprung också (liksom även Oden), medan Lokes dotter Hel, underjordens gudinna, var dotter till jättinnan Angerboda. Tvillingarna Frej och Freja och deras far Njord är vaner, en helt annan slags gud. Kriget mellan asar och vaner är en myt som beskriver det första kriget någonsin och dess kommande lösning, där de två släktena ska bli allierade.
De flesta av gudarna har flera partner och barn, vissa asar, vissa vaner, vissa jättar, och de yngre generationerna uppvisar ofta en kombination av de förmågor deras föräldrars släkten besatt. Andra mindre välkända medlemmar i gudavärlden är Tyr, den enhandade krigsguden, Idun, ungdomens gudinna, och hennes man Brage, poesins gud, Lokes barnaskara (vissa monster, andra inte) och Ägir och Ran, havets härskare. Deras nio döttrar, vågorna, är tillsammans mor till Heimdall, den framsynte guden som letar tecken på Ragnaröks början.
Ragnarök, eller ”gudarnas skymning”, är världens förutspådda undergång i den fornnordiska tron. Det är en stor strid där invånarna i Muspelheim, ledda av sin kung Surt och av Loke, krigar mot resten av gudarna. Få av de mer framträdande männen i den fornnordiska mytologin är förutspådda att överleva konflikten – endast några av Oden och Tors barn, tillsammans med de flesta av gudinnorna förutspås kunna fly elden och förstörelsen (ett anmärkningsvärt undantag är Sol, solgudinnan, som får en dotter som ska följa i hennes fotsteg strax innan sin död). De ska upprätta en ny värld, tillsammans med två människor, Liv och Livtrasir, som ska återbefolka Midgård. Om hela cykeln då börjar på nytt berättar inte historierna.
”Nornorna är tre kvinnliga gudar som styr över både människornas och gudarnas öden.”