KONSTANTINOPEL
Vikingarnas områden sträckte sig allt längre söderut och under det tidiga 900-talet var ett möte med det bysantinska riket nära förestående. Allt sattes på sin spets år 860 under belägringen av Konstantinopel, när en flotta på 200 vikingaskepp dök upp i mörkret och gick mot staden de kände som ”Miklagård” (den stora staden). Efter det blir uppgifterna lite osäkra, men den troligaste utgången är att vikingarna endast besegrade förstäderna och inte den befästa innerstaden utan belägringsutrustning. Fast beslutna att plundra den största staden vikingarna någonsin sett fortsatte anfallen innan de avslutades med ett handelsfördrag den 2 september år 911. Det innebar vänskapliga relationer mellan de två staterna och frekvent handel över Svarta havet när vikingarna tog kontroll över handelsrutten Volga från Östersjön norrut och Kaspiska havet söderut. År 944 försämrades relationerna och Olegs efterträdare, Igor av Kiev, ledde ett misslyckat fälttåg mot bysantinerna 941. Ett nytt fördrag drog upp begränsningar på rusernas anfall mot bysantinska områden på Krim och ett totalförbud mot byggandet av fästningar vid floden Dnjeprs mynning. När tiden gick insåg de utmattade vikingarna att de inte längre kunde erövra Konstantinopel, så många beslutade sig för att i stället ta tjänst hos kejsaren.
Vikingarna som gav sig av längre söderut kallades väringar, efter det namn de fått av grekerna. Efter att belägringen av Konstantinopel slutligen misslyckats var bysantinerna så imponerade av väringarnas stridsmentalitet att kejsaren Basileios II anlitade dem som krigare i sitt personliga garde år 988. Den bysantinska militären var mycket multikulturell, så vikingamännen fick ett varmt välkomnande. Den här nya formen av soldater reste långt till platser som Syrien, Armenien och Sicilien under den bysantinska flaggan när anfallen från icke-bysantinska väringar upphörde 1043 efter det rusisk-bysantinska kriget. Förlusten blev slutsignalen för väringarnas frammarsch mot Asien när området blev antingen slaviskt eller bysantinskt, inte nordiskt. Väringagardet kämpade på till 1300-talet och till dess fanns det fortfarande vikingar i Konstantinopel.
Vikingarna tar sig till det bysantinska rikets portar.