Livet efter döden i fornnordisk mytologi

Vid kristnandet av Norden tog den nya tron över språket från den gamla, där ”helvetet” framarbetades ur det fornnordiska ”Hel”. De kristna hade tidigare refererat till deras teologiska straffplats med namnet från den grekiska underjordiska guden, Hades, eller som ”Inferno”, som betyder eld. Ändå var det fornnordiska Hel inte en plats för tortyr – långt därifrån, enligt vissa källor. Hel, som styrdes av gudinnan med samma namn, var platsen dit de som dött av sjukdom, ålderdom eller olyckor for. Det beskrivs ofta som ganska trist plats, men i vissa berättelser, särskilt i dem som behandlar Balders död, beskrivs hur Hel pyntar sin sal och håller en fest för att välkomna de främsta av Odens söner. Krigare som dog i strid delades däremot upp i lika delar mellan Oden och Freja. Vissa kom till gudarnas boning Valhalla, andra till gudinnans äng Folkvang, där de hyllades, matades och fick förnöja sig med dagliga strider följt av fester i all evighet.