Den kungliga boken

Codex Regius är manuskriptet som det mesta av den poetiska Eddan hämtats ur. Den skrevs på 1270-talet och är källan till många fornnordiska legender som inte finns någon annanstans. När den upptäcktes av Brynjolf Sveinsson, en biskop som skickats av den danske kungen för att samla in gamla manuskript, trodde han att det var källan som Snorre Sturlason använt för att skriva sin prosaiska Edda. Det är inte känt var biskopen upptäckte Codex Regius. Codex Regius innehåller 10 dikter om de nordiska gudarna och 19 handlar om Sigurdlegenderna. Vid en tidpunkt revs en del av boken ut. De saknade sidorna, kallade den stora lakunen, består av omkring 16 sidor av Sigurddikterna. Tack vare kopior i andra texter är det möjligt att rekonstruera stora delar av det som annars skulle ha gått förlorat. Det är inte känt när dikterna i Codex Regius skrevs. Interna bevis och textstilen pekar på att vissa skrevs så tidigt som år 900, medan andra har skrivits senare. På grund av sin ålder och vikt för nordisk historia vågade man inte placera Codex Regius på ett flygplan när det skulle återsändas till Island från Danmark 1971 utan, passande nog för en så viktig vikingatext, fraktade man det via båt med militäreskort. Ivriga skaror tog emot den när den återfördes till ursprungslandet.