Vad berättar den om sig själv?

Den antika luntan Flatöboken fortsätter att förbluffa forskarna. ”Den är i ett häpnadsväckande fint skick … Det är också ett väldigt prestigefyllt manuskript tack vare de många illustrationerna. Man blir hänförd när man ser den i öppet skick. Färgerna är fortfarande så klara, de lyser. Det svarta bläcket är också klart och vackert. Så på många sätt ser den inte ut att vara så gammal som 600 år”, säger dr Svanhildur Óskarsdóttir på Árni Magnússoninstitutet, där boken förvaras i Reykjavik.

Dr Óskarsdóttir säger att hennes favoritdel av Flatöboken är Fostbrödrasagan, en berättelse om två vänner, en poet och en krigare. Men hon säger att själva boken är lika fascinerande som berättelserna i den. Den ger glimtar av hur livet såg ut på Island på medeltiden.

”För det första visar den att de två prästerna som skrev manuskriptet, och deras mecenat, hade tillgång till flera slags material. Alla de här sagorna som redan hade skrivits kunde de kopiera in i manuskriptet. Det säger något om vilket storartat litterärt landskap som fanns. För det andra visar den att det fanns människor som var mycket ambitiösa när det gäller bokens produktion, eftersom det är en gigantisk uppgift att samla allt det här materialet i en bok. Folk har spekulerat i om manuskriptet var tänkt för en kung. Så man undrar om den säger något om den politiska situationen på Island vid tillfället.”